Södertörn doctoral dissertations – serie

Här utmanas den vanliga föreställningen om att medeltida städer planerades och anlades på initiativ av makthavare. I stället visas hur städer, handelsplatser och hamnar vuxit fram som resultat av rörelser, möten och verksamheter i landskapet. Genom att undersöka färdstråk över land och vatten – och de platser där de möts – följer studien hur knutpunkter gradvis utvecklas till mer etablerade mötesplatser och i vissa fall till städer. Fokus flyttas från enskilda stadsbildningar och fasta vägnät till landskapet som helhet, där människor, aktiviteter och miljö samspelar i ständigt föränderliga processer. Avhandlingen visar att städer inte kan förstås isolerat, utan som delar av ett större sammanhang där landskapets förutsättningar, människors rörelser och lokala erfarenheter har en avgörande betydelse. I detta perspektiv framträder städer och andra mötesplatser som något som växer fram ur landskapet, inte på eller vid sidan av detsamma.

Ungefär hälften av Polens judar fördrevs under perioden 1967–1972 i en omfattande antisemitisk kampanj. Detta skedde bara drygt två decennier efter att nittio procent av landets judar mördats under Förintelsen. Efter kriget lämnade en majoritet av de överlevande judarna Polen. De som fördrevs i anslutning till den antisemitiska kampanjen var alltså en spillra, av en spillra, av en spillra av den tidigare så omfattande polskjudiska kulturen. Av dessa fördrivna kom en betydande del till Sverige och skapade sig nya liv. ”Vi, de fördrivna” är en studie av deras historiska erfarenheter. Denna grupp polska judar i Sverige bär på historiska erfarenheter av Förintelsen, Sovjetunionen under Stalin, kalla kriget och att komma till Sverige under välfärdsstatens glansperiod. Utifrån biografier, levnadsberättelser och intervjuer presenteras en erfarenhetskronologi som delas av två brytpunkter. Den första och mest betydelsefulla är Förintelsen. Den andra utgörs av den antisemitiska kampanjen vars följd blev flykten till Sverige. De två brytpunkterna avgränsar en tid före, en tid emellan och en tid efter i deras erfarenhetskronologi. På flera olika sätt utmanar deras erfarenheter historiekulturens tongivande narrativ. Genom att synliggöra denna grupps förhållningssätt till det förflutna bidrar studien med ett svenskpolskjudiskt perspektiv på några av den europeiska modernitetens mest centrala historiska erfarenheter.

How might we read Salomon Maimon’s Lebensgeschichte as a work of philosophy in its own right? What would such a reading mean for the way we understand his thought? While the self-authored history of Maimon’s life has garnered much attention since being first published in 1792, it has been predominantly read as the mere story of a somewhat idiosyncratic philosopher striving towards wisdom and truth. By simply paying close attention to certain phrases employed within the book, and elucidating the philosophical significance accompanying them, this study offers a reading that breaks with this tradition. The pragmatic treatment of Maimon’s life history is interpreted as a philosophical act rooted in his own system of thought. Salomon Maimon’s life becomes the history of the supra-individual imagining I – or the world soul which grounds psychology as science – up to and including the invention of the very idea of such a universal being. This same idea can be discovered in the ten extended chapters of Lebensgeschichte dedicated to the writings of Maimon’s greatest teacher, Maimonides. And it is by bringing this to light that the study establishes the coherence these chapters share with the motley collection of psychological fragments surrounding them. In doing so, it discovers a continuity between Maimon’s Lebensgeschichte and his philosophical work at large in the concept of a free, pragmatic and productive imagination. Nicholas Lawrence is a philosopher at the School of Culture and Education at Södertörn University. Salomon Maimon’s Life is his doctoral thesis.

Vad är en estetisk erfarenhet? Och hur kan Immanuel Kants begrepp om sinnlighet hjälpa oss att besvara den frågan? Sedan länge har redogörelsen för det estetiska omdömets formella struktur i ”Kritik av omdömeskraften” (1790) kommit att manifestera sinnlighetens eliminering från hans estetik. Under de senaste decennierna har Kant även kritiserats för att bortse från den estetiska erfarenhetens kroppslighet, varmed hans teorier kommit att framstå som obsoleta i förhållande till aktuella teman och centrala motiv inom samtida konst. Genom en samläsning med Kants antropologiska skrifter erbjuder denna studie ett perspektiv på tredje Kritiken som skiljer sig från den ensidiga emfas på förstånd och förnuft som historiskt har dominerat receptionen. Sinnlighetens centrala funktion i Kants estetik betonas genom analyser av de filosofiska nyckeltermerna sinne och stämning samt de specifika sinnesstämningarna skratt och hypokondri. I dialog med Max Neuhaus offentliga ljudverk ”Times Square” (1977), Sarah Lucas installation ”Au Naturel” (1994), och Nazlı Dinçels filmverk ”Leafless” (2011) syftar studien till att visa att vi alltjämt behöver Kant för att nå en fördjupad förståelse av estetisk erfarenhet. Anna Enström är forskare i estetik vid institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola. Det här är hennes avhandling.

Studiens syfte är att ur gymnasieelevers perspektiv och på fenomenologisk grund beskriva, analysera och bidra med förståelse för inkluderande undervisning och hur den didaktiskt kan förstås och möjliggöras. Studien har vägletts av tre frågor: (1) Hur konstitueras inkluderande undervisning utifrån elevers perspektiv? (2) Hur visar sig inkluderande undervisning i lärares arbete, enligt elever? (3) Vad bidrar inkluderande undervisning till, ur elevernas synvinkel? Elevernas perspektiv betraktas både som en del av studiens inkluderande strävan och som kritiska röster med potential att utmana etablerade förståelser och praktiker. Studien utgår från en bred förståelse av inkludering, oberoende av exkluderingsorsak, och vilar på en fenomenologisk grundsyn där världen är levd och tar form i och genom människans upplevelser och handlingar. Detta innebär epistemologiskt att kunskap om världen endast kan nås genom den mänskliga erfarenheten. I linje med en kontinental bildningstradition uppfattas inkludering i studien som en i grunden didaktisk strävan, som förverkligas i vad som här benämns som bred undervisning. Det empiriska materialet har producerats i sex svenska gymnasieskolor och utgörs av elevernas reflektioner kring aktuella och tidigare skolerfarenheter. Materialet består av digitala fritextenkäter(cirka 600 elever), intervjuer (individuella och i grupp, 21 elever) samt kreativa workshops (t.ex. tecknande, collage, rollspel) i två klasser. Analysen hargenomförts genom sju fenomenologiska steg i syfte att upprätthålla en öppen, fenomenologisk attityd. Resultaten visar att elevernas erfarenheter av inkluderandeundervisning utgör en process sammanvävd av tre aspekter: en subjektiv upplevelse av trygghet och bekvämlighet, en intersubjektiv gemenskap präglad av rättvisa och tillåtande atmosfär, samt en lärandeprocess som väcker motivation, nyfikenhet och vilja till utveckling. Dessa erfarenheter möjliggörs genom tre didaktiska dimensioner: didaktisk persona (lärarens autenticitet och förhållningssätt), didaktisk allians (undervisningsrelationen mellan lärare och elever) samt didaktisk aktion (konkreta undervisningshandlingar). Tillsammansbildar dessa vad som benämns Sammanvävd inkluderande undervisning (SIU). Studiens resultat visar att inkluderande undervisning kan förstås som en riktad men öppen bildningsprocess. Denna möjliggör ett kontinuerligt didaktisktrummande, kännetecknat av en återhållsam undervisning som ger alla eleverna möjlighet att lära och utvecklas. Resultaten bidrar med teoretiska begrepp och praktiska modeller som kan bidra till en förståelse för och en utveckling av inkluderande undervisning i forskning, lärarutbildning och undervisningspraktik.

Semi-secular individuals, those who are neither religious nor unreligious, seldom get the attention of scholars of religion. Here, however, they stand at the center. Th e interviewees live in the same Stockholm neighborhood and it is their ways of talking about and relating to religion that is analyzed and described. Simultaneity is one particular feature in the material. This concept emphazises a ‘both and’ approach in: the way the respondents ascribe meaning to the term religion; how they talk about themselves in relation to diff erent religious designations and how they interpret experiences that they single out as ‘out-of-theordinary’. These simultaneities are explained and theorized through analyses focusing on intersubjective and discursive processes. This work adds to a critical discussion on the supposedly far-reaching secularity in Sweden on the one hand and on the incongruence and inconsistency of lived religion on the other. In relation to theorizing on religion and religious people, this study off ers empirical material that nuance a dichotomous understanding of ‘the religious’ and ‘the secular’. In relation to methodology it is argued that the salience of simultaneity in the material shows that when patterns of religiosity among semisecular Swedes are studied there is a need to be attentive to expressions of complexity, contradiction and incongruity.

The idea of the Viking is a figure with wide appeal and a large presence in popular culture. The Viking motif also has long-standing associations with normative masculinity, reactionary values, and even white supremacy. This study examines a common but understudied arena of the popular Viking: popular fantasy literature. More specifically, it looks at a recent subgenre called gritty fantasy. First developed in the 2000s, gritty fantasy is deeply invested in and revolves around contemporary concerns regarding masculinity, masculine failure, and narratives of masculinity in crisis. The study emerges from queer engagements with masculinity and the method of queer reading, asking how to understand the seemingly ubiquitous masculinity of the Viking and its popularity beyond an assumed direct relation to men or men’s concerns, and how this relates to ideas about the Nordics and the North. With readings of Joe Abercrombie’s The First Law (2006–2012) and The Shattered Sea (2014–2015), Richard K. Morgan’s A Land Fit for Heroes (2008–2016), Mark Lawrence’s The Red Queen’s War (2014–2016), and Elizabeth Bear and Sarah Monette’s The Iskryne Saga (2007–2015), the study examines the Viking in relation to masculinity, power, sexuality, embodiment, spatiality, and temporality. Anna Bark Persson is a scholar in gender studies at Södertörn University, Stockholm. Her research interests include popular literature, speculative fiction, masculinity, and queer theory. The study was part of the Reimagining Norden in an Evolving World (ReNEW) excellence research hub, funded by Nordforsk.

Polen har sedan kommunismens fall 1989 drastiskt förändrats i riktning mot ett mer västligt samhälle. Detta har påverkat livets alla områden, inklusive människors identitetsskapande och självförståelse. Vilken betydelse har kön i detta, och hur formas femininitet av Polens strävan mot EU? Vad händer när kommunistiska och katolska normer blandas med dagens västeuropeiska könsideal? Vad räknas som normalt och eftersträvansvärt, och vad stämplas som bakåtsträvande och avvikande? I Om vi nu ska bli som Europa undersöker etnologen Karin S. Lindelöf de sätt att vara kvinna som är möjliga för ett antal unga, välutbildade storstadskvinnor i Polen i början av 2000-talet. Utifrån intervjuer och fältobservationer analyseras hur dessa kvinnor balanserar mellan tradition och modernitet, mellan sirlighet och jämställdhet i sitt skapande av polsk och europeisk kvinnlighet. Samtidigt visas komplexiteten i övergången från kommunistisk diktatur till kapitalistisk demokrati. Resonemanget om femininitet och normalitet blir avstamp för en diskussion om centrum och periferi, Öst och Väst, Polen och Europa, och i förlängningen frågor om medborgarskap och tillhörighet.

In this reading a notion of the human is developed through an engagement with the work of French philosopher Emanuel Levinas. The argument is that, with the help of Levinas, it is possible for the idea of the human to be understood anew, for the notion to be ‘resaid’. This resaying of the human is performed in a critical appropriation of the philosophical tradition: Levinas’s work is shown not to be a new variation of the complacent ideology of humanism; the idea of the human is instead interpreted to be the bearer of the very movement of critique. This movement is articulated in terms of a transcendence of a discursive ‘economy of violence’. Critique does not establish a permanent position outside of violence, but is a movement that must constantly be renewed. Here Levinas is offered as a modern thinker of particular relevance for contemporary discussions surrounding the nature both of the political and of Human Rights. In addition one finds a systematic analysis of the major works of Levinas, unraveling how a notion of the human develops from within his philosophy. Levinas’s thought is placed alongside philosophical figures of his time, such as Heidegger, Sartre, Bataille, Lévi-Strauss, Althusser, Foucault and Derrida, as well as more recent political thinkers, for example, Alain Badiou, Giorgio Agamben and Jacques Rancière.

Community-based management of natural resource (CBNRM) projects have commonly failed to deliver conservation and development benefits. This thesis examined how the theoretical assumptions of common pool resource (CPR) theory have contributed to the indifferent performance of CBNRM projects. Evidence was gathered from two CBNRM case studies in Zanzibar to show that CPR institutional design does not sufficiently acknowledge the politics or social relations of project sites. Moreover, these limitations reduce CPR theory's explanatory power and the functionality of CBNRM projects. This is because CPR theory's influence on CBNRM projects is to frame people with fixed identities and related interests as 'rational resource users', rather than people enrolled in multiple network relations with differentiated means of influence, interests and responsibilities. Actor-oriented theory is used to show that CBNRM would benefit from a shift in the correlation with institutional design factors to understanding the operation of power and conflict at project sites. These findings suggest that currently CBNRM projects are too mired in concern about regulating the 'direct' relationship between resource users and conservation objectives, with problematic implications. It is shown that actor-oriented theory is more sensitive to the different capacities, interests and strategies of actors in CBNRM institutional transformation processes. While actor-oriented theory does not offer a parsimonious or predictive theory to reform CPR theory or CBNRM policy, it can provide insights into pre-project conditions and emergent practice useful for explaining project interventions.

Vad är åldrande? När började man över huvud taget tala om "åldrande"? När fick ordet "pensionär" den betydelse vi är vana vid idag? I Åldrandet och språket studeras ord och uttryck för att ringa in vad man har menat med hög ålder och åldrande i Sverige under hundraårsperioden mellan 1875 och 1975. Frågor kring hög ålder och åldrande har stor aktualitet idag. I Sverige och Europa talar politiker om ökade kostnader för äldrevården och om behovet av att höja pensionsåldern i takt med att medellivslängden ökar. I avhandlingen ges en historisk bakgrund till dessa frågor – en diskussion om höjd pensionsålder fördes till exempel för mer än femtio år sedan. I de tre källmaterialen – födelsedagsnotiser, ansökningshandlingar till privata ålderdomshem samt statliga förslag och utredningar – har åldrandet inte haft någon distinkt och oföränderlig kärna. Medicinska perspektiv som vanligen förknippas med åldrande hade länge en undanskymd plats. I stället har idéer och händelser i det omgivande samhället påverkat hur åldrandet manifesterades i en pendelrörelse mellan kropp och kronologi. Avhandlingen visar hur förståelsen av åldrandet sett olika ut beroende på tidpunkt, person och situation. Anna Rosengren är ekonom och historiker verksam vid Södertörns högskola samt knuten till Forskarskolan i historia med Lunds universitet som värdhögskola. Åldrandet och språket är hennes doktorsavhandling.

Zoroastrianism is ascribed to the teachings of the legendary prophet Zarathustra and originated in ancient times. It was developed within the area populated by the Iranian peoples, and following the Arab conquest, it formed into a diaspora. In modern Russia it has evolved since the endof the Soviet era. It has become an attractive object of cultural productiondue to its association with Oriental philosophies and religions and its rearticulation since the modern era in Europe. The lasting appeal of Zoroastrianism evidenced by centuries of book publishingin Russia was enlivened in the 1990s. A new, religious, and even occult dimension was introduced with the appearance of neo-Zoroastrian groups with their own publications and online websites (dedicated to Zoroastrianism). This study focuses on the intersectional relationships and topical analysis of different Zoroastrian themes in modern Russia.

I Resandets gränser står frågan om hur svenska resenärer skildrat det ryska riket och dess många folkgrupper i fokus. Genom en analys av svenskars rysslandsskildringar från det stora nordiska krigets dagar, fram till separationen från Finland och Napoleons intåg i det ryska riket, belyses skildringarnas mångbottnade funktioner och tillkomstsätt. Vilken roll spelade Ryssland i den svenska och europeiska omvärldsförståelsen? Maria Nyman är historiker och verksam vid Södertörns högskola, samt knuten till Lunds universitet och Forskarskolan i historia. Det här är hennes doktorsavhandling.

The prolific Turkish author Harun Yahya attracted international attention after thousands of unsolicited copies of his large-format and lavishly illustrated book Atlas of Creation were sent free of charge from Istanbul, Turkey, to schools, universities and state leaders worldwide in 2007. This book stunt drew attention to Islamic creationism as a growing phenomenon, and to Harun Yahya as its most prominent proponent globally. Harun Yahya is allegedly the pen name of the Turkish author and preacher Adnan Oktar. Behind the brand name “Harun Yahya”, a highly prosperous religious enterprise is in operation, devoted not merely to the debunking of Darwinism, but also to the promotion of Islam. Backed by his supporters, Oktar channels vast financial resources into producing numerous books, dvds, websites and lately also television shows promoting his message. The aim of this dissertation is to shed light on the Harun Yahya enterprise by examining selected texts published in the framework of the enterprise. It describes, analyzes and contextualizes four key themes in the works of Harun Yahya, namely conspiracy theories, nationalism/neo-Ottomanism, creationism and apocalypticism/Mahdism. The dissertation traces the development of the enterprise from a religious community emerging in Turkey in the mid-1980s to a global da‘wa enterprise, and examines the way in which its discourse has changed over time. The dissertation’s point of departure is the notion that the Harun Yahya enterprise and the ideas it promotes must primarily be understood within the Turkish context from which it emerged. Drawing on analytical frameworks from social movement theory and rhetorical analysis as well as contemporary perspectives on Islamic da‘wa and activism, the study approaches Harun Yahya as a religious entrepreneur seeking market shares in the contemporary market for Islamic proselytism by adopting and adapting popular discourses both in the Turkish and global contexts. It examines how the Harun Yahya enterprise employs rhetorical and argumentative strategies in order to promote not merely a certain interpretation of Islam, but also increasingly Adnan Oktar and the Harun Yahya enterprise itself, by rhetorically placing its efforts into a cosmological framework.

Pentecostalism had a breakthrough in Argentina in the early 1980s, and today more than 10 per cent of the population are Pentecostals. The revival coincided with a socio-political transformation of Argentinean society. After half a century of dictatorships and Perónism, democracy was restored, and structural changes paved the way for a certain “autonomisation” of politics, economy, science and religion. The “new” form of society that developed resembles what in this study is called a Western model, which to a large degree is currently being diffused on a global scale. This work examines the new religious sphere and how Pentecostals relate to society at large, and the political and judicial sphere in particular.

The Iron Curtain was seen as the divider between East and West in Cold War Europe. The term refers to a material reality but it is also a metaphor; a metaphor that has become so powerful that it tends to mark our historical understanding of the period. Through the archaeological study of two areas that can be considered part of the former Iron Curtain, the Czech-Austrian border and the Italian-Slovenian border, this research investigates the relationship between the material and the metaphor of the Iron Curtain. As a study of the archaeology of the contemporary past this thesis brings forward methodological issues when dealing with many different sources as well as general reflections on our historical understanding.

I den nya globala ekonomin upprättas alltfler kommunikationsmöten på distans, genom utlokalisering av kommunikativ verksamhet. Det är naturligtvis ekonomiskt motiverat och kan följaktligen uppfattas som en exploatering av låglönad arbetskraft. Men detta är inte det enda sättet att förstå utlokaliserat kommunikationsarbete. I den här avhandlingen kombineras ett politisk-ekonomiskt makroperspektiv på utlokaliserat arbete med ett meningsskapande aktörsperspektiv som lyfter fram de anställdas uppfattningar om arbetet. Syftet är att analysera vad som utmärker kommunikationsarbete på ett callcenter. Detta görs genom att utforska hur den kommunikativa verksamheten på ett svenskt callcenter i Lettland organiseras, utförs och tillskrivs mening. Ett centralt tema i studien kretsar kring förhandlandet mellan effektivitet och service, ett förhandlande som till stor del karakteriserar kommunikationsarbeten på callcenter. Carina Guyard arbetar som forskare och lärare i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola.

Den polska forskningspolitiken har efter statssocialismens fall 1989 stått inför omfattande förändringar. Transformationen från den sovjetiska modellen för forskningspolitiskt styre, till formuleringen och implementeringen av en ny forskningspolitisk modell innebar att KBN (Komitet Badan Naukowych, ”Forskningskommittén”) blev huvudansvarig för utformningen av den nya forskningspolitiken och organiseringen av forskningssystemet. Denna kommitté skulle fungera som en mer eller mindre autonom instans i förhållande till den polska regeringen. Den hade inte bara hand om ansökningsprocesser om forskningsanslag, utan även om forskningspolitiken på makronivå för att säkra vetenskapens ”frihet” i förhållande till den politiska styrningen. Politikens relation till den vetenskapliga kunskapsproduktionen gick därmed på kort tid från att vila på ideal och värden som handlade om hur vetenskapen i första hand skulle bidra till samhällsnyttan, till ideal som snarare erkände dess egenvärde, allt formulerat och utarbetat i det forskningspolitiska sammanhanget. Detta ideal hade dessutom stark förankring i den politiska historien, och de strukturer och kultur den ”gamla” forskningssystemen, forskningspolitiken och intelligentian i Polen präglades av. Snart började dock omfattande reformer av den polska forskningspolitiken ta form. Det tidiga nittiotalets sönderfallande ekonomi, där behovet av mobilisering av offentliga resurser för uppbyggnaden av marknadsekonomin upplevdes som angeläget, och efter det, förberedelserna inför EU-inträdet 2004, bidrog till omfattande omförhandlingar och omtolkningar av den anti-politiskt orienterade forskningspolitiska modellen med akademisk självorganisering som grundval. Dessa omfattande omförhandlingar och omtolkningar är också utgångspunkten för den här studien. Fokus i analysen ligger på hur förändringsdynamiken tog sig uttryck i omtolkningarna och omförhandlingarna av idéer om och förväntningar och krav på, vetenskapens roll i den polska forskningspolitiken mellan 1989-2011. Det empiriska material som ligger till grund för studien består av dels den tidskrift som KBN utgav månatligen och som kom att bli arenan för forskningspolitisk diskussion i landet, dels styrningsdokument från hela den studerade perioden. Med hjälp av en socialkonstruktionistisk ansats visar studien att idéer om och förväntningar och krav på vetenskapens roll omförhandlats och omtolkats dramatiskt under den studerade perioden, men också hur omförhandlingarna och omtolkningarna gått till.

Denna avhandling i etnologi handlar om barnboksproduktion i Lettland efter Sovjetunionens fall. Fokus ligger på 2000-talets första hälft. På vilket sätt har postsovjetiska transformationer påverkat förutsättningarna för utformandet av den lettiskspråkiga barnboksproduktionen? I avhandlingen undersöks hur transformationernas politiska, ekonomiska och kulturella aspekter uppfattas av och berör barnboksproducenterna - bland andra förlagsredaktörer, bibliotekarier och författare. Deras syn på samhället och deras eget arbete med barnböcker presenteras i ljuset av det lettiska nationsbygget, de transnationella nätverken och den globala, ekonomiska utvecklingen.

Contemporary media research highlights the importance of empirically analysing the relationships between media and age, changing user patterns over the life course, and generational experiences within media discourse beyond the widely hyped buzz terms such as the ‘digital natives’, ‘Google generation’, and other digitally and technologically capable generation groups. This doctoral thesis seeks to define the ‘repertoires’ of news media that different generations use to obtain topical information and create their ‘media space’. It contributes to the development of a framework within which to analyse generational features in news audiences by putting the main focus on the cultural view of generations. This perspective was first introduced by Karl Mannheim in 1928. Departing from his legacy, generations can be better conceived as social formations that are built on self-identification, rather than equally distributed cohorts. With the purpose of discussing the emergence of various ‘audiencing’ patterns from the perspectives of age, life course and generational identity, the thesis presents Estonia – a post-Soviet Baltic state – as an empirical example of a transforming society with a dynamic media landscape which is witnessing the expanding impact of new media and a shift to digitisation. The thesis is based on data from two nationally representative cross-section surveys on media use and media attitudes (conducted during the 2002-2012 period) and focus group discussions, that are used to map similarities and differences among five generation cohorts born between 1932 and 1997 with regard to the access and use of the established news media, thematic preferences and spatial orientations of media use, and discursive approach to news formats. The findings demonstrate remarkable differences between the cohorts, suggesting that they could be merged into three main groups that represent the prevailing types of relations with the news media. Yet, the study also reveals that attitudes and behaviour (including media behaviour), are not necessarily divided by year of birth, but are more and more dispersed along individualised interests and preferences.

In the early 1990s, after the collapse of communism in Russia, Soviet material and visual culture had been forced into obscurity by the allconquering Western media and pop culture. The excitement and hopes connected with President Yeltsin’s reforms gave way to disappointment, melancholia and a desire for stability and security. Nostalgic voices became more prominent, and the old Soviet sign system slowly started to seep back into the fabric of Russian culture. Around this time, Soviet-nostalgia-themed restaurants opened their doors. Television channels in the same vein began showing reruns of old Soviet films, children’s cartoons and broadcasting documentaries and talk shows where the presenters and guests discussed various aspects of life in the USSR. In the 2000s, nostalgia for the Soviet past was exploited first for commercial and then for political purposes. Many voices began to speak of a return to the USSR. Combining Raymond Williams’ concept of structure of feeling with theories of mediation and nostalgia, this book examines the changes that occurred in representations of the Soviet past in Russian culture from 1991 to 2012, covering a wide range of mediating arenas. Ekaterina Kalinina earned MA degrees in Art History at St Petersburg University and in European Studies at Uppsala University. Her PhD project in Media and Communication Studies was carried out under the auspices of the Baltic and East European Graduate School (BEEGS) and the Research Area on Critical and Cultural Theory, Södertörn University. She has also been a visiting researcher at Copenhagen University and Aarhus University.

Hur skall vi förstå tekniken och dess relation till människan? Var slutar tekniken och var börjar människan? Hur förhåller sig tekniken till tänkandet? Dessa och liknande frågor om tekniken har under de senaste decennierna rönt ett allt större filosofiskt intresse. De engagerade också Jacques Derrida som betraktade dem som fundamentala filosofiska frågor. Att tänka det tekniska är den första monografin i världen som tar ett samlat grepp om Derrida som teknikfilosof. Den nyanserar och kompletterar den gängse bilden av honom som i första hand språkfilosof eller dekonstruktör av klassiska litterära och filosofiska texter. Den tecknar konturerna av en sammanhängande teknikens fenomenologi som på ett radikalt sätt utvidgar teknikbegreppet: tekniken är inte något som står i motsats till människan och hennes medvetande, utan den är från början sammanflätad med livet, tiden, etiken, politiken och religionen. Björn Sjöstrand är civilingenjör från Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Han har under mer än två decennier innehaft ledande befattningar inom svensk kommunikations- och informationsindustri. Föreliggande studie är hans doktorsavhandling i filosofi vid Uppsala Universitet och Södertörns högskola.

Romania’s Party History Institute has been portrayed as a loyal executioner of the Communist Party’s will. Yet, recent investigations of the institute’s archive tell a different story. In 1990, the Institute for Historical and Socio-Political Studies of the Central Committee of the Romanian Communist Party (previously the Party History Institute) was closed. Since its foundation in 1951 it had produced thousands of books and journals for the Communist Party on the history of both the Party and Romania. This book is dedicated to the study of the Party History Institute, the history-writers employed there and the narratives they produced. By studying the history-writers and their host institution, the historiography produced under Communist rule has been re-contextualized. For the first time, this highly controversial institute and its vacillating role are scrutinized by a scholarly eye. Francesco Zavatti is a historian at Södertörn University, Sweden, and is affiliated with the Centre for Baltic and East European Studies (CBEES) and the School of Historical and Contemporary Studies.

Inspired by the need to increase general awareness of foreign sentiments and cultures the Prussian Parliament decided in 1917 to found Area Studies Institutes. In the University of Greifswald the reform saw the establishment of the Nordic Institute, an interdisciplinary institute that was to study Northern Europe in a wide variety of aspects and disciplines. Beholden to interdisciplinarity and implicitly political tasks, the Nordic Institute and its successor institutions remained an oddity in the university, existing in a field of tension between politics and academia. This study tracks the development of the Nordic Institute under four different political regimes, the interaction between scholars, their academic environment, and the political system. It asks for the motivation and outcome of scholarly cooperation with the regimes, and tries to contextualize the specific problems of Area Studies in German academia. Marco Nase is a historian working at the Institute for History and Contemporary Studies at Södertörns Högskola.

A number of native faith groups, with a special relationship to nature and practices inspired by traditional folk beliefs, have grown in popularity in Central and Eastern Europe since the collapse of the socialist regimes. This study looks at the formation and practices of one such group in Estonia called Maausk, by examining the perspectives and experiences of the practitioners. Through sensory ethnography the analysis has been particularly directed towards the embodied aff ective experiences and their role in the cultural meaning-making processes of Maausk. The study contributes to the long-term ethnological research into vernacular popular beliefs as well as the meaning and use of traditions and their relationship to authenticity. The analysis indicates that folk traditions may still contribute to the search for identity and authenticity that is linked with ethnicity, origins and nature. The study also looks at how this search for identity and authenticity might relate to the Estonian neoliberal capitalist society and globalisation, as well as to Estonia’s Soviet past. Jenni Rinne is an ethnologist. This is her PhD thesis.

The scientists: ‘Meat is bad for the environment’. The Food and Agriculture Organization and the Swedish government authorities: ‘We must remedy this somehow’. All together: ‘Consumers must be informed and educated about this. That way, they can choose what to eat more wisely, and put pressure on politicians and commercial actors’. By making this suggestion together, the scientists and authorities followed the script for how environmental problems are commonly managed: through individualized consumer responsibility. But individuals can refuse to play the parts they have been assigned, or rewrite the script. This thesis analyses media and audience framings to identify potential routes to making the Swedish meat production and consumption environmentally sustainable. Media is an important source of information on environmental and food-related issues, and audiences include the individual consumers whose participation is sought in solving environmental problems. Kajsa-Stina Benulic carries out research in the field of environmental studies with a special focus on communication. This is her PhD thesis.

Energy policies which maintain and extend nuclear energy are often opposed by anti-nuclear movements. Ambitious plans for developing nuclear energy in Russia, constructing a first nuclear plant in Poland, and lifting the ban on nuclear energy while allowing the replacement of old reactors in Sweden are examples of such energy policies. In contrast to the massive anti-nuclear movements of 1970-1990s, recent anti-nuclear movements are not organized as national protest campaigns. This thesis examines repertoires of anti-nuclear movements in the alleged “Nuclear Renaissance” period. Political contexts of anti-nuclear movements provide opportunities for environmental NGOs, one kind of actor in anti-nuclear movements, to pursue nonconfrontational strategies and engage in institutional channels, where they can contribute their expert knowledge. Concurrently, another actor in anti-nuclear movements, local anti-nuclear groups, on the one hand, share argumentative structures with environmental NGOs, and, on the other hand, attempt to mobilize local population and organize local protests. Due to limited opportunities for attention from the national media and focus on local issues, local protests are not featured in the national media, which is crucial for national protest actions. The differences in repertoires between these two kinds of actors and absence of actors opting for mass engagement provide insight into repertoires of anti-nuclear movements as a whole. This thesis demonstrates how discursive opportunities of social movements, which result from competing discourses of movements and their counter-agents, and political opportunities structure repertoires of actions of these movements. Ekaterina Tarasova is a researcher at the Department of Political Science, Södertörn University in Stockholm, Sweden. This is her doctoral thesis.

När statssocialismen föll i Jugoslavien 1989 påbörjades en övergång från statssocialism till demokrati och från planekonomi till marknadsekonomi. Den privatiseringsvåg som följde resulterade bland annat i omfattande nedskärningar inom den kvinnodominerade offentliga sektorn i Serbien, vilka kom att drabba kvinnor i långt högre grad än män. Många kvinnor blev arbetslösa eller omplacerade till lägre avlönade tjänster medan kvinnor som innehaft chefspositioner ofta blev uppsagda eller nedflyttade i hierarkin. Som en motreaktion genomdrev kvinnliga aktivister i Serbien en kollektiv mobilisering vilket också resulterade i att ett nätverk av serbiska kvinnoorganisationer växte fram. Många serbiska kvinnoorganisationer kom snart också att understödjas av utländska biståndsorganisationer, en av dessa var den svenska ”Kvinna till Kvinna” som i början av 1990-talet inledde en rad samarbeten i Serbien. Men det fanns även ett antal serbiska kvinnoorganisationer som av olika skäl valde att avstå från sådana samarbeten. Både de som var för och de som var emot att samverka med utländska biståndsorganisationer hade sina motiv och det är deras val av strategier och samarbetsformer som utgör utgångspunkten för denna avhandling. Sanja Obrenović Johansson är sociolog, verksam vid Institutionen församhällsvetenskaper, Södertörns högskola. Detta är hennes doktorsavhandling.