Trilogin om Monika – serie

Lövestams hyllade trilogi går i mål  

Jag är på andra sidan. Som när man lämnat ett destruktivt förhållande. Den ofrivilliga barnlösheten var min misshandlare i elva år, och precis som en mänsklig sociopat fick den mig att stanna kvar i hopp om att det en gång skulle bli bättre. När jag grät och sa att jag inte orkade mer, smekte den min livmodertapp med spelmissbrukarens mantra: Nästa gång kan vara storkovan. Hur vet du, om du ger upp nu?  

Efter elva års plåga ljusnar det för Monika, när hon långsamt blir vän med tanken att sluta försöka få barn. Men Claes, som plötsligt är en del av Monikas liv, har andra idéer det finns fortfarande metoder att prova. Monikas barnlängtan är skavd ända intill benet, men borde hon ändå utforska den nya möjligheten tillsammans med Claes?

Samtidigt framträder ett tvåhundra år gammalt mysterium, när Monikas jakt på sanningen om sina förfäder leder henne till ett olöst mord bland nybyggare och renskötare i 1800-talets Arvidsjaur. Hon gräver sig allt längre mot sitt släktträds rötter. Kan hon förlika sig med att inte bygga på dess grenar?

Med Nu levande går Sara Lövestam i mål med sin storslagna Monikatrilogi, som hyllats unisont av läsare och kritiker.   

Jag ser det i min kollegas ansikte innan hon ens rört en muskel.Hennes ögon lenas, hon vispar med fingret över mobilen för att hitta det jag redan vet att jag inte vill se. Ultraljudsbilden, dess svartvita prakt och suddiga löfte om en obeskrivlig framtid. Livets mirakel , svarar jag, grattis. Jag tar lätta, korta andetag och fokuserar på mitt leende (bredda munnen). Det viktiga i sådana här sammanhang är att inte andas för djupt och nå känslocentrum. Jag andas så ytligt att mitt blod nätt och jämnt syresätts. Sväljer oljig ultraljudsgrädde och gör munnen bred.

  Monika Bengtsson föddes i en familj och växte upp i en annan. Av ren duktighet har hon klarat skolan, undvikit det närmast genetiska alkoholberoendet, doktorerat i mytologi, köpt bostadsrätt och fått en forskartjänst på Stockholms Universitet. Hon skulle till skillnad från sin biologiska mor bli en bra mamma. Om hennes kropp någonsin blev gravid.

I krisen som sammanfaller med hennes sista IVF-försök börjar Monika nysta upp historien om sin biologiska familj. Vem är hon? Och om hon får ett barn, vad kommer det att brås på? En släkthistoria som ingen någonsin berättat för Monika tar henne till platser hon aldrig tänkt sig och tankar hon aldrig haft. Blir till mytologin om henne själv.

 Ljudet av fötter -Första Monikabok är del ett i romansviten om Monika. Det är en fängslande roman om det sociala arvet, om föräldraskap och svek, hopp och meningen med livet, berättad med Sara Lövestams karaktäristiska humor och värme.

Sara Lövestam skriver på ett sätt som går under huden, det går inte att värja sig eller förbli oberörd. En helt underbar bok och det bästa är att två böcker till om Monika snart finns ute.  Eva Åström, Expressen Söndag

Hon har en nästan kuslig förmåga att få sina romanpersonligheter att bli le­vande från första meningen ... Sällan har jag läst en bok som i så lätt ton lyckas berätta om svåra upplevelser. Och sällan har jag skrattat så mycket, för Sara Lövestam lyckas använda hu­morns kontrastverkan för att ge allvaret större djup. Lotta Olsson, Svenska Dagbladet

Jag ser det i min kollegas ansikte innan hon ens rört en muskel.Hennes ögon lenas, hon vispar med fingret över mobilen för att hitta det jag redan vet att jag inte vill se. Ultraljudsbilden, dess svartvita prakt och suddiga löfte om en obeskrivlig framtid. Livets mirakel , svarar jag, grattis. Jag tar lätta, korta andetag och fokuserar på mitt leende (bredda munnen). Det viktiga i sådana här sammanhang är att inte andas för djupt och nå känslocentrum. Jag andas så ytligt att mitt blod nätt och jämnt syresätts. Sväljer oljig ultraljudsgrädde och gör munnen bred.  

Monika Bengtsson föddes i en familj och växte upp i en annan. Av ren duktighet har hon klarat skolan, undvikit det närmast genetiska alkoholberoendet, doktorerat i mytologi, köpt bostadsrätt och fått en forskartjänst på Stockholms Universitet. Hon skulle till skillnad från sin biologiska mor bli en bra mamma. Om hennes kropp någonsin blev gravid.

I krisen som sammanfaller med hennes sista IVF-försök börjar Monika nysta upp historien om sin biologiska familj. Vem är hon? Och om hon får ett barn, vad kommer det att brås på? En släkthistoria som ingen någonsin berättat för Monika tar henne till platser hon aldrig tänkt sig och tankar hon aldrig haft. Blir till mytologin om henne själv.  

Ljudet av fötter Första Monikabok är del ett i romansviten om Monika. Det är en fängslande roman om det sociala arvet, om föräldraskap och svek, hopp och meningen med livet, berättad med Sara Lövestams karaktäristiska humor och värme.

Att Lövestam kan ord och grammatik har jag lärt mig genom hennes handböcker om språket. Men hennes otroliga förmåga att skapa en berättelse som är så vacker, sorglig och äkta på samma gång var en underbar upptäckt. ... Detta är Första Monikaboken, jag längtar efter nästa. Birthe Wetter, Mariestads-Tidningen

Del två i Lövestams stora romanprojekt

Mina förfäder är en bedrövlig skara, när man gör sig en överblick. Bortlämnade barn och okända fäder, prostituerade och förmodligen fler alkisar än jag känner till. Jag själv är kulmen på misslyckandet: Hon som inte ens kunde föra dessa torftiga gener vidare.

Efter ett mindre sammanbrott på jobbet åker Monika på en terapeutisk skrivarkurs i Arvidsjaur. På kursen samlas en brokig grupp deltagare, och det blir en omvälvande vecka. Parallellt kliver Monikas förfäder fram ur det förflutna: Lisa, som kom till Stockholm för att söka upp sin fästman; Sten, som med sin storlek dödade sin mor; Sara-Maria, som skulle ha farit till Amerika. Deras berättelser får liv och blir bitar i det pussel som Monika lägger.

Sagt om Ljudet av fötter. Första Monikabok:

"Sara Lövestam skriver på ett sätt som går under huden, det går inte att värja sig eller förbli oberörd. En helt underbar bok och det bästa är att två böcker till om Monika snart finns ute." Eva Åström, Expressen Söndag

"Hon har en nästan kuslig förmåga att få sina romanpersonligheter att bli levande från första meningen ... Sällan har jag läst en bok som i så lätt ton lyckas berätta om svåra upplevelser. Och sällan har jag skrattat så mycket, för Sara Lövestam lyckas använda humorns kontrastverkan för att ge allvaret större djup." Lotta Olsson, Svenska Dagbladet

"Att Lövestam kan ord och grammatik har jag lärt mig genom hennes handböcker om språket. Men hennes otroliga förmåga att skapa en berättelse som är så vacker, sorglig och äkta på samma gång var en underbar upptäckt. ... Detta är Första Monikaboken, jag längtar efter nästa." Birthe Wetter, Mariestads-Tidningen