This study offers a critical approach to the connections between the law, politics, and morality as they figure in human rights discourse. It argues that human rights must be understood – ethically, politically, and legally – through the prism of reasonable skepticism towards the legitimacy of contemporary institutions for the protection of human rights. The colonial legacy of human rights, the lack of transparent principles for dealing with conflicting rights, and the counterproductive overemphasis upon the importance of legal instruments are considered as offering serious challenges to the lasting legitimacy of human rights. These challenges are analyzed by means of selected human rights-related cases as well as theoretical discussion.

Vilken betydelse bör moraliska överväganden ha för politiska aktörers handlande? Och vilken relevans bör etiken ha för det politiska livet? I denna studie analyseras fyra olika teorier, som ger skilda svar på dessa frågor. Den politiska cynismen hävdar att politiken inte alls har med moral att göra, medan den politiska realismen menar att den moral som är relevant för politiskt handlande är en annan än den som gäller för relationen mellan enskilda. Den politiska moralismen hävdar däremot att moralen bör ha direkt relevans för politiska aktörers handlande och för utformningen av politiska institutioner. Författaren kritiserar dessa tre teorier och argumenterar i stället för vad han kallar en kritisk politisk etik. Denna teori hävdar att moralen bör få en större betydelse för politiken än vad som är fallet i dagens realpolitik. Samtidigt menar den att etikens uppgift inte är att ge politisk rådgivning utan att ur ett moraliskt perspektiv kritiskt granska den politiska makten. Detta är en teori som i hög grad är influerad av sådana politiska filosofer som Jürgen Habermas, Seyla Benhabib och Rainer Forst. I boken diskuteras hur deras diskursetik och etiska konstruktivism kan vidareutvecklas och ge en ansats för en sådan kritik av politiken.

The book aspires to show the inherent paradoxes of the “pure idea” of freedom and its foreignness, and possible contrariety, revealed in and by some specific historical-political contexts, to freedom as practice of human liberation. This theme is looked at mainly through the prism of Kant’s moral and political philosophy, which—by way of critical engagement with it—offers a particularly propitious vantage point for its exploration and elaboration. Kant’s Religion within the Boundaries of Mere Reason, with its dramatic juxtaposition and conjoining of freedom with evil, along with its emphasis on “radical evil” and, at the same time, its dismissal of “diabolic evil” (as something applicable to and practicable by humans) is particularly seminal in this respect. The book furnishes a political-philosophical reading of the paradoxes of Kant’s account of freedom and culminates in showing what they reveal and allow us to come to grips with politics in “real life”, in particular the politics of great revolutions.

This study offers a critical approach to the connections between the law, politics, and morality as they figure in human rights discourse. It argues that human rights must be understood – ethically, politically, and legally – through the prism of reasonable skepticism towards the legitimacy of contemporary institutions for the protection of human rights. The colonial legacy of human rights, the lack of transparent principles for dealing with conflicting rights, and the counterproductive overemphasis upon the importance of legal instruments are considered as offering serious challenges to the lasting legitimacy of human rights. These challenges are analyzed by means of selected human rights-related cases as well as theoretical discussion.

Vilken betydelse bör moraliska överväganden ha för politiska aktörers handlande? Och vilken relevans bör etiken ha för det politiska livet? I denna studie analyseras fyra olika teorier, som ger skilda svar på dessa frågor. Den politiska cynismen hävdar att politiken inte alls har med moral att göra, medan den politiska realismen menar att den moral som är relevant för politiskt handlande är en annan än den som gäller för relationen mellan enskilda. Den politiska moralismen hävdar däremot att moralen bör ha direkt relevans för politiska aktörers handlande och för utformningen av politiska institutioner. Författaren kritiserar dessa tre teorier och argumenterar i stället för vad han kallar en kritisk politisk etik. Denna teori hävdar att moralen bör få en större betydelse för politiken än vad som är fallet i dagens realpolitik. Samtidigt menar den att etikens uppgift inte är att ge politisk rådgivning utan att ur ett moraliskt perspektiv kritiskt granska den politiska makten. Detta är en teori som i hög grad är influerad av sådana politiska filosofer som Jürgen Habermas, Seyla Benhabib och Rainer Forst. I boken diskuteras hur deras diskursetik och etiska konstruktivism kan vidareutvecklas och ge en ansats för en sådan kritik av politiken.

The book aspires to show the inherent paradoxes of the “pure idea” of freedom and its foreignness, and possible contrariety, revealed in and by some specific historical-political contexts, to freedom as practice of human liberation. This theme is looked at mainly through the prism of Kant’s moral and political philosophy, which—by way of critical engagement with it—offers a particularly propitious vantage point for its exploration and elaboration. Kant’s Religion within the Boundaries of Mere Reason, with its dramatic juxtaposition and conjoining of freedom with evil, along with its emphasis on “radical evil” and, at the same time, its dismissal of “diabolic evil” (as something applicable to and practicable by humans) is particularly seminal in this respect. The book furnishes a political-philosophical reading of the paradoxes of Kant’s account of freedom and culminates in showing what they reveal and allow us to come to grips with politics in “real life”, in particular the politics of great revolutions.