"Med ett ljus som
sen den gången det
kom nästan liknat
svampmolnet
sken litegrann
Och dess löfte
om att inget utom
vinden är evigt"

I samisk tanketradition är Saivo namnet på den dubbelbottnade insjö som markerar övergången till andevärlden, där döda anfäder och heliga väsen vistas. Saivo utspelar sig under några dagar i juni 1987. Det är året efter Tjernobyl, nästan inga renar går att äta av rädsla för nedfallet. Kompisarna Nina och Rosa får se sin vänskap prövad av den markkonflikt som präglat Silbadalen sedan Ninas släkt förflyttades dit. Ett skogsområde är utmätt för att slutförvara kärnavfall, och de vuxna kring ungdomarna tycks mer upptagna av sig själva än tankar på framtiden. Med sitt nya epos, som likt genombrottet Aednan fångar erfarenheter som under sekler lagrats i marken och i språket, fortsätter Linnea Axelsson sitt projekt att skildra människans försök att förstå sin roll på jorden.

"Den läsare som följer Axelssons vindlande dikt med ett mer öppet och lyriskt läskynne har alla möjligheter att bli rikligt belönad."

Dagens Nyheter

"Bokens omsorg om magiska korrespondenser laddar läsningen. Även om karaktärerna manar sig själva att inte vara spökrädda eller låta tankarna rusa, befäster Saivo med sin tematik att läsaren behöver vara vaksam och beredd på allt. Läsupplevelsen blir öppen och spännande."

Svenska Dagbladet

"Axelsson skriver mästerligt om arv och smärta, hon vet dessutom att värna den tradition hon är sprungen ur. Språket, som precis som i Aednan är på vers, skänker de olika berättarrösterna en sångbarhet som för tanken till jojken. ... Lika poetiskt snyggt som drabbande."

Kulturnytt, Sveriges Radio

"Saivo är ett storslaget epos som inte går att lägga ifrån sig."

Kult magasin

"Med ett ljus som
sen den gången det
kom nästan liknat
svampmolnet
sken litegrann
Och dess löfte
om att inget utom
vinden är evigt"

I samisk tanketradition är Saivo namnet på den dubbelbottnade insjö som markerar övergången till andevärlden, där döda anfäder och heliga väsen vistas. Saivo utspelar sig under några dagar i juni 1987. Det är året efter Tjernobyl, nästan inga renar går att äta av rädsla för nedfallet. Kompisarna Nina och Rosa får se sin vänskap prövad av den markkonflikt som präglat Silbadalen sedan Ninas släkt förflyttades dit. Ett skogsområde är utmätt för att slutförvara kärnavfall, och de vuxna kring ungdomarna tycks mer upptagna av sig själva än tankar på framtiden. Med sitt nya epos, som likt genombrottet Aednan fångar erfarenheter som under sekler lagrats i marken och i språket, fortsätter Linnea Axelsson sitt projekt att skildra människans försök att förstå sin roll på jorden.

"Den läsare som följer Axelssons vindlande dikt med ett mer öppet och lyriskt läskynne har alla möjligheter att bli rikligt belönad."

Dagens Nyheter

"Bokens omsorg om magiska korrespondenser laddar läsningen. Även om karaktärerna manar sig själva att inte vara spökrädda eller låta tankarna rusa, befäster Saivo med sin tematik att läsaren behöver vara vaksam och beredd på allt. Läsupplevelsen blir öppen och spännande."

Svenska Dagbladet

"Axelsson skriver mästerligt om arv och smärta, hon vet dessutom att värna den tradition hon är sprungen ur. Språket, som precis som i Aednan är på vers, skänker de olika berättarrösterna en sångbarhet som för tanken till jojken. ... Lika poetiskt snyggt som drabbande."

Kulturnytt, Sveriges Radio

"Saivo är ett storslaget epos som inte går att lägga ifrån sig."

Kult magasin