Boken beskriver hur praktikgemenskaper uppstår och hur de kan ha avgörande betydelse för undervisningsutvecklande arbete i skolor. Det handlar om hur kommunikation, relationer och innehåll samspelar när lärare, elever och rektorer samarbetar. I en praktikgemenskap utgör individer resurser för varandra när de försöker förstå och förbättra en situation. Hörnstenen i det sociala lärande som då uppstår är deras ömsesidiga engagemang i varandras erfarenheter och framtidsbilder av den situation de önskar förbättra.
Boken bygger på Etienne Wengers teori om praktikgemenskaper. Kapitelförfattarna utgår från egna forskningsstudier och praktiska exempel med relevans för skol- och undervisningspraktik. Utöver att boken avser att fungera som stöd i skolutvecklingsprocesser bidrar den också till läsarens vetenskapliga litteracitet. Målgruppen är lärare, skolledare och andra verksamma i utbildningssystemet, men vänder sig också till lärar-, och masterstudenter samt doktorander, då den grundligt beskriver och undersöker teorin om praktikgemenskaper.
