Jaana Nehez – författare

Professionell utveckling via kollegiala arbetsformer är numera navet i de flesta förskolors och skolors utvecklingsprocesser. Ledarskapet är en nyckel i sådana processer. Den här boken är till för dig som axlar ett ledaransvar – kanske har du titeln processledare, utvecklingsledare, lärledare eller förstelärare?Författarna till denna bok är forskare och skolutvecklare med praktisk erfarenhet av att utbilda processledare. De har utbildat över 1000 personer i processledarskap, självkännedom, gruppprocesser, samtalsmetoder, handledning, skolkultur, skolutveckling och systematiskt kvalitetsarbete. Som läsare får du ta del av modeller för vetenskaplig systematik och strukturer för systematiskt kvalitetsarbete. Författarna erbjuder även en inblick i hur en skolas jordmån för utveckling kan identifieras och förstås genom analyser av och teorier om skolkulturer. Att leda utvecklingsprocesser i förskola och skola erbjuder teorier, modeller och verktyg för att organisera och leda utvecklingsprocesser på individnivå, gruppnivå och organisationsnivå. Boken har en stark förankring i såväl forskning som beprövad erfarenhet och utgör ett stöd för processledare och rektorer när de arbetar med kvalitets-, praktik- och professionsutveckling till exempel inom ramen för det nationella professionsprogrammet.

Allting börjar med en bra lärare - och för att kunna bli en bra lärare krävs en bra verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Att vara VFU-handledare är ett mångfasetterat och viktigt uppdrag, som får stor betydelse för lärarstudenters praktiska yrkeskunnande. VFU-handledare behöver vara skickliga i att både undervisa och handleda utveckling av praktiskt yrkeskunnande. I boken utforskas tre centrala kompetenser för VFU-handledare: observationskompetens, samtalskompetens och bedömningskompetens. För en bra och hållbar utbildning behöver dessa kompetenser genomsyra hela handledningsprocessen. Det är också viktigt med en god samverkan mellan VFU-handledare och handledare för den högskoleförlagda utbildningen.Boken vänder sig främst till VFU-handledare och VFU-ansvariga på lärosäten, men även till VFU-ansvariga hos skolhuvudmän och beslutsfattare för lärarutbildningar.

Boken beskriver hur praktikgemenskaper uppstår och hur de kan ha avgörande betydelse för undervisningsutvecklande arbete i skolor. Det handlar om hur kommunikation, relationer och innehåll samspelar när lärare, elever och rektorer samarbetar. I en praktikgemenskap utgör individer resurser för varandra när de försöker förstå och förbättra en situation. Hörnstenen i det sociala lärande som då uppstår är deras ömsesidiga engagemang i varandras erfarenheter och framtidsbilder av den situation de önskar förbättra.Boken bygger på Etienne Wengers teori om praktikgemenskaper. Kapitelförfattarna utgår från egna forskningsstudier och praktiska exempel med relevans för skol- och undervisningspraktik. Utöver att boken avser att fungera som stöd i skolutvecklingsprocesser bidrar den också till läsarens vetenskapliga litteracitet. Målgruppen är lärare, skolledare och andra verksamma i utbildningssystemet, men vänder sig också till lärar-, och masterstudenter samt doktorander, då den grundligt beskriver och undersöker teorin om praktikgemenskaper.

Lärares professionsutveckling handlar ytterst om att påverka barns och elevers lärande. För att nå dit behöver professionsutvecklingen organiseras så att lärare kan observera varandras undervisning, föra professionsutvecklande samtal och bedöma varandras undervisningsskicklighet.Den här boken fokuserar på utvecklingsprocesser som sker inom ramen för kollegialt lärande. Författarna presenterar tre teman som skapar drivkraft för lärares professionsutveckling: observationskompetens, samtalskompetens och bedömningskompetens. Varje tema beskrivs och fördjupas med konkreta exempel på kollegiala förbättringsarbeten där olika redskap har använts för att utveckla lärares lärande. Bokens redskap och reflektionsfrågor ger utmärkta underlag för kollegiala samtal om hur professionsutvecklingen i den egna verksamheten kan stärkas.Bokens vänder sig främst till lärare i alla skolformer, men även till rektorer och chefer inom skolväsendet.

Undervisning som fenomen är inte något nytt i förskolan men det har oftast inte benämnts just undervisning. Sedan undervisningsbegreppet för förskolan infördes i skollagen år 2010 och i läroplanen 2018 har dock diskussionen om begreppet varit livlig bland både förskolans pedagoger och förskoleforskare.I denna bok definierar 13 förskollärare undervisningen i förskolan i form av didaktiska dilemman. I varje kapitel beskrivs ett undervisningsfall som sedan bearbetas i en dialog med forskare och andra förskollärare som kommenterar dilemmat ur sina perspektiv. Avslutningsvis reflekterar förskollärarna över dialogen och drar slutsatser som bidrar till ny didaktisk kunskap, sprungen ur och avsedd för förskolan.Undervisning i förskolan. Förskollärare och forskare i dialog om didaktiska dilemman vänder sig till förskollärare och annan personal i förskolan samt förskollärarstudenter som vill diskutera och utveckla sin kunskap och handlingskompetens när det kommer till undervisning i förskolan. Boken är även intressant som ett bidrag till utvecklingen av förskolans didaktiska kunskapsfält.