Vad hände med hedern i mötet med moderniteten? Före upplysningen genomsyrades samhällslivet i Sverige av en utpräglad hederskultur. Hedern var ett tvingande normsystem som inte bara dikterade villkoren för det sociala, politiska och moraliska samspelet mellan människor i offentliga sammanhang. Den var också en förutsättning för den enskilda människans position och tillhörighet i samhällets olika sociala gemenskaper: i byn, församlingen, domsagan, skrået, regementet och ståndet. Ytterst sett var hedern ett existentiellt värde. Den som förlorade sin heder stängdes ute från de sociala sammanhang som gav livet mening och riktning. För att återupprätta den krävdes inte sällan våld. Ett av de sista och mest seglivade uttrycken för denna äldre hederskultur var duellen.
I "Duellanternas död" söker Christopher Collstedt svar på frågan hur och under vilka historiska omständigheter som den äldre inhemska hederskulturen i Sverige kom att uppmärksammas som ett problem, förklaras för otidsenlig och slutligen förpassas till det förflutna. I blickfånget står det kritiska samtal om dueller och duellanter som fördes i svensk tidningspress under perioden från slutet av 1700-talet till början av 1900-talet. Boken kastar ljus över en sida av det moderna samhällets framväxt som för svenska förhållanden hittills har varit närmast outforskad.
Christopher Collstedt är professor i kriminologi vid Stockholms universitet och har tidigare varit professor i historia vid Södertörns högskola. Han har länge forskat om uppfattningar om våld, utsatthet och mänskligt lidande i olika former och under olika historiska perioder – från 1600-tal till nutid. Han är författare till en rad monografier. På Daidalos har han tidigare givit ut "I begynnelsen var dådet. Talet och tystnaderna om våld mellan män från 1700-tal till tidigt 1900-tal" (2015).
