Sommaren 1930 går Stockholmsutställningen av stapeln. Utställningen innebär genombrottet för den modernistiska arkitekturen i vårt land. Genombrottet skedde mitt i en period av en intensiv utbyggnad av Stockholms trädgårdsstäder. En av dem var Södra Ängby, kallad den sista trädgårdsstaden, belägen strax väster om Stockholm och byggd åren 1934–1940. Södra Ängby är förmodligen Europas största område med enfamiljsvillor i modernistisk stil. I boken om Södra Ängby bidrar några av landets ledande arkitekturhistoriker och fotografer med att skildra olika fasetter av Södra Ängbys speciella karaktär. Den nordiska modernismen, alltså det som vi här kallar funktionalism, är annorlunda än den modernism vi möter i länder som Tyskland, Frankrike och Nederländerna. Funkisen är mjukare, lekfullare och förhåller sig följsammare till landskapet. Naturen är ofta närvarande i svensk modernism, inte bara på det sätt som arkitekturen anpassar sig till terrängen utan också hur man möter landskapet från husens interiörer. Den många gånger hårda och industriella modernistiska arkitekturen blev i Sverige närmast organisk. Den programmatiska tendens som vi ser på kontinenten ersattes i Sverige av en lyhörd mänsklighet. På få platser är detta så tydligt som i Södra Ängby.
