Thorbjörn Andersson – författare

Sommaren 1930 går Stockholmsutställningen av stapeln. Utställningen innebär genombrottet för den modernistiska arkitekturen i vårt land. Genombrottet skedde mitt i en period av en intensiv utbyggnad av Stockholms trädgårdsstäder. En av dem var Södra Ängby, kallad den sista trädgårdsstaden, belägen strax väster om Stockholm och byggd åren 1934–1940. Södra Ängby är förmodligen Europas största område med enfamiljsvillor i modernistisk stil. I boken om Södra Ängby bidrar några av landets ledande arkitekturhistoriker och fotografer med att skildra olika fasetter av Södra Ängbys speciella karaktär. Den nordiska modernismen, alltså det som vi här kallar funktionalism, är annorlunda än den modernism vi möter i länder som Tyskland, Frankrike och Nederländerna. Funkisen är mjukare, lekfullare och förhåller sig följsammare till landskapet. Naturen är ofta närvarande i svensk modernism, inte bara på det sätt som arkitekturen anpassar sig till terrängen utan också hur man möter landskapet från husens interiörer. Den många gånger hårda och industriella modernistiska arkitekturen blev i Sverige närmast organisk. Den programmatiska tendens som vi ser på kontinenten ersattes i Sverige av en lyhörd mänsklighet. På få platser är detta så tydligt som i Södra Ängby.

Med kamerastativet placerat gränsle över Öresund skildrar John Webb i sin ny bok de båda sidorna av vattnet med sina fantastiska panoramabilder. Fotografierna tar oss från norr till söder, och bokens 33 uppslag skildras båda sidor av sundet på en angivna latitud. Ur landskapsarkitekt Thorbjörn Anderssons efterord: "Det sägs att de brynzoner som förekommer i naturen alltså själva växlingen mellan slutna skogsbestånd och öppen äng är de rikaste, de mest mångformiga och dessutom de platser där nya introduktioner och kolonisationer av flora och fauna sker. Det finns en term för dessa flödiga, mångformiga och föränderliga brynzoner ekoton. Kanske är Öresund en demografisk och kulturell ekoton. Trots ideliga bekymmer med passtvång, tullar och krigstillstånd har kontakterna över sundet egentligen aldrig upphört. Trots antagonism, fejder och konkurrens har Öresund och dess omland en egen särart, kanske väl så intressant i de folkliga, vardagliga kontakterna som fotbollsmatcher i Köpenhamns Parken och traditionen att tura med Elefantöl och räkmacka mellan Helsingborg och Helsingör, som i nationell politik. I Öresundsregionen finns ett syskonskap med jämförelser, gnabb och gråt men också kärlek, skratt och känsla av samhörighet. [ ] Kanske ser vi vid Öresund idag ett samarbete där skiljaktigheterna har gjorts till en dygd, en identitetsskapare, snarare än ett hinder för ömsesidig förståelse. Det finns få ställen i Sverige och i Danmark varifrån man så ansträngningslöst kan göra sig en kort resa och plötsligt befinna sig i en annan kultur. " John Webb är född i London 1950 och bor sedan 40 år i Skåne. Han har som fotograf ett stort intresse för det odlade och det till våra syften anpassade landskapet, och har ett tiotal böcker och ett trettiotal utställningar bakom sig.

I sju texter om Hagaparken berättar författarna Thorbjörn Andersson, Jenny Beckman, Anders Cullhed, Horace Engdahl, Christian Laine, Ulrich Lange och Erik Wallrup om Hagas skiftande historia från 1700-talet till nutid. Planritningar, målningar och moderna fotografier illustrerar parkens roll i staden, landet och Europa och gestaltar dåtidens och samtidens ideal och idévärld. Texterna presenterades först i föreläsningsserien Vingslag över Haga våren 2017, ett samarbete mellan sex kungliga akademier och Kommittén för Gustavianska Parken. Boken är utgiven av Kungl. Vitterhetsakademien, tillsammans med Kommittén för Gustavianska Parken, Kungl. Akademien för de fria konsterna, Kungl. Musikaliska Akademien, Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Kungl. Vetenskaps-akademien och Svenska Akademien.