Kriget mellan Frankrike och Preussen startades av Napoleon III i juli 1870. Det slutade med nederlag och kapitulation för Frankrike. När nederlaget blev känt utropade arbetarna i Paris republik och de upprättade sitt eget styre, Pariskommunen. Arbetarklassens statsmakt var raka motsatsen till den gamla borgerliga statsmakten. Krigsmakten upplöstes och ersattes med en allmän folkbeväpning. Förtroendeposter tillsattes genom val och de ansvariga kunde avsättas när som helst. Den allmänna rösträtten skulle tjäna folket och de valda följa väljarnas instruktioner. Alla offentliga tjänstemän fick en arbetarlön. Utbildningen blev gratis och kyrkans inblandning i skolväsendet avskaffades. För Marx medförde händelserna i Paris en reviderad syn på staten. I förordet till en ny utgåva av Kommunistiska manifestet från 1872 hade Pariskommunen enligt honom och Engels visat att det inte gick för arbetarklassen att bara ta över ett färdigt statsmaskineri och använda det för sina egna ändamål. Arbetarklassen måste krossa den gamla statmakten och upprätta sin egen, proletariatets diktatur. Pariskommunen byggde inte på utopier. Marx skriver att ”Arbetarklassen vet att den för att framarbeta sin egen befrielse och den högre livsform som det nuvarande samhället på grund av sin ekonomiska utveckling oemotståndligt motarbetar, måste genomgå lång strider, en hel serie av historiska processer, varigenom människorna likaväl som omständigheterna helt och hållet kommer att förvandlas. Dess uppgift är inte att förverkliga några ideal. Den har blott och bart att sätta det nya samhällets element i frihet, vilka har utvecklat sig i det sönderfallande bourgeoissamhällets sköte.” Åtgärder som avskaffandet av nattarbetet för bagerigesäller och av arbetsköparnas rätt att utkräva böter av sina anställda, liksom konfiskationen av stängda verkstäder och fabriker visar klasskaraktären på det samhälle Pariskommunen bar i sitt sköte. Kommunen uppstod spontant, det var ingen som medvetet planlade den. Men denna enastående händelse, att proletariatet övertog makten och orienterade sig mot socialismen, har medfört att övergången från en borgerlig diktatur till en proletär idag planläggs medvetet. Generation efter generation av socialister har fört kommunens ideal vidare. De klassmedvetna arbetarna kommer aldrig att upphöra att arbeta för de arbetandes fullständiga politiska och ekonomiska frigörelse.