Västra schaktet är ett av fyra huvudschakt som undersöktes vid 1976-1980 års utgrävningar av Alvastra pålbyggnad i Östergötland. Syftet med undersökningen var att med noggrann stratigrafisk dokumentation komplettera Otto Frödins mer extensivt inriktade utgrävningar 1909- 1930. Inom det I 2 m2 stora schaktet avtäcktes två horisontella stockgolv åtskilda av en tät pålrad. På basis av korologisk analys av vedarts- och åldersbestämda stubbar och grenar av Salix, spridda över de brända golvytorna, kan den tidigare publicerade dendrokronologin stödjas med ett oberoende material, och tre faser av händelser urskiljs när golven matchas mot varandra. Genom analys av 28 hittills ej presenterade 14C-dateringar av människoben tillsammans med de 19 förut publicerade dateringarna av växtmaterial kan pålbyggnadsplatsen antas ha haft en betydligt längre användningstid - sannolikt i stort sett hela MN A - än vad som tidigare räknats med. Västra schaktets konstruktioner är en spegelbild av de som dokumenterades söderut i Otto Frödins schakt. De representerar i båda fallen den inre delen av pålbyggnadens västra avdelning. Fyndmaterialet här skiljer sig ät från det i den östra avdelningen genom att innehålla en hög andel bränd flinta, rikligt med trattbägarinfluerad keramik, nästan ingen klassisk gropkeramik samt mycket människoben - till stor del brända. Bland människobenen finns minst tre tydliga mönster; vilka tolkas som uttryck för att sekundär begravning praktiserats under hela användningstiden. Begravningsceremonierna tycks ha varit mest intensiva under senare delen av MN A, vilket diskuteras på basis av nya 14C-diagram. Pålbyggnadens relation till den närbelägna megalitgraven prövas genom att två övergripande tolkningsförslag ställs mot varandra. Jämförelser görs med liknande anläggningar i Skandinavien, och pålbyggnadens betydelse i ett större kult ursammanhangdiskuteras. På den bifogade CD-skivan har alla konstruktioner på planritningarna digitaliserats och sammanförts till en dwg-fil. I den visas de olika konstruktionerna på samtliga nivåer i grävningsschaktet. Nedladdning och inställningar beskrivs i Appendix I på CD-skivan. HANS BROWALL är docent i arkeologi. I fyrtio års t id har han bedrivit arkeologisk forskning i västra Östergötland.

Västra schaktet är ett av fyra huvudschakt som undersöktes vid 1976-1980 års utgrävningar av Alvastra pålbyggnad i Östergötland. Syftet med undersökningen var att med noggrann stratigrafisk dokumentation komplettera Otto Frödins mer extensivt inriktade utgrävningar 1909- 1930. Inom det I 2 m2 stora schaktet avtäcktes två horisontella stockgolv åtskilda av en tät pålrad. På basis av korologisk analys av vedarts- och åldersbestämda stubbar och grenar av Salix, spridda över de brända golvytorna, kan den tidigare publicerade dendrokronologin stödjas med ett oberoende material, och tre faser av händelser urskiljs när golven matchas mot varandra. Genom analys av 28 hittills ej presenterade 14C-dateringar av människoben tillsammans med de 19 förut publicerade dateringarna av växtmaterial kan pålbyggnadsplatsen antas ha haft en betydligt längre användningstid - sannolikt i stort sett hela MN A - än vad som tidigare räknats med. Västra schaktets konstruktioner är en spegelbild av de som dokumenterades söderut i Otto Frödins schakt. De representerar i båda fallen den inre delen av pålbyggnadens västra avdelning. Fyndmaterialet här skiljer sig ät från det i den östra avdelningen genom att innehålla en hög andel bränd flinta, rikligt med trattbägarinfluerad keramik, nästan ingen klassisk gropkeramik samt mycket människoben - till stor del brända. Bland människobenen finns minst tre tydliga mönster; vilka tolkas som uttryck för att sekundär begravning praktiserats under hela användningstiden. Begravningsceremonierna tycks ha varit mest intensiva under senare delen av MN A, vilket diskuteras på basis av nya 14C-diagram. Pålbyggnadens relation till den närbelägna megalitgraven prövas genom att två övergripande tolkningsförslag ställs mot varandra. Jämförelser görs med liknande anläggningar i Skandinavien, och pålbyggnadens betydelse i ett större kult ursammanhangdiskuteras. På den bifogade CD-skivan har alla konstruktioner på planritningarna digitaliserats och sammanförts till en dwg-fil. I den visas de olika konstruktionerna på samtliga nivåer i grävningsschaktet. Nedladdning och inställningar beskrivs i Appendix I på CD-skivan. HANS BROWALL är docent i arkeologi. I fyrtio års t id har han bedrivit arkeologisk forskning i västra Östergötland.

Västra schaktet är ett av fyra huvudschakt som undersöktes vid 1976-1980 års utgrävningar av Alvastra pålbyggnad i Östergötland. Syftet med undersökningen var att med noggrann stratigrafisk dokumentation komplettera Otto Frödins mer extensivt inriktade utgrävningar 1909- 1930. Inom det I 2 m2 stora schaktet avtäcktes två horisontella stockgolv åtskilda av en tät pålrad. På basis av korologisk analys av vedarts- och åldersbestämda stubbar och grenar av Salix, spridda över de brända golvytorna, kan den tidigare publicerade dendrokronologin stödjas med ett oberoende material, och tre faser av händelser urskiljs när golven matchas mot varandra. Genom analys av 28 hittills ej presenterade 14C-dateringar av människoben tillsammans med de 19 förut publicerade dateringarna av växtmaterial kan pålbyggnadsplatsen antas ha haft en betydligt längre användningstid - sannolikt i stort sett hela MN A - än vad som tidigare räknats med. Västra schaktets konstruktioner är en spegelbild av de som dokumenterades söderut i Otto Frödins schakt. De representerar i båda fallen den inre delen av pålbyggnadens västra avdelning. Fyndmaterialet här skiljer sig ät från det i den östra avdelningen genom att innehålla en hög andel bränd flinta, rikligt med trattbägarinfluerad keramik, nästan ingen klassisk gropkeramik samt mycket människoben - till stor del brända. Bland människobenen finns minst tre tydliga mönster; vilka tolkas som uttryck för att sekundär begravning praktiserats under hela användningstiden. Begravningsceremonierna tycks ha varit mest intensiva under senare delen av MN A, vilket diskuteras på basis av nya 14C-diagram. Pålbyggnadens relation till den närbelägna megalitgraven prövas genom att två övergripande tolkningsförslag ställs mot varandra. Jämförelser görs med liknande anläggningar i Skandinavien, och pålbyggnadens betydelse i ett större kult ursammanhangdiskuteras. På den bifogade CD-skivan har alla konstruktioner på planritningarna digitaliserats och sammanförts till en dwg-fil. I den visas de olika konstruktionerna på samtliga nivåer i grävningsschaktet. Nedladdning och inställningar beskrivs i Appendix I på CD-skivan. HANS BROWALL är docent i arkeologi. I fyrtio års t id har han bedrivit arkeologisk forskning i västra Östergötland.