Denna avhandling är ett bidrag till skådespelerskans yrkeshistoria. Modern europeisk skådespelarkonst hade sitt genombrott på 1800-talet i och med att populära skådespelerskor bröt upp den klassiska speltraditionen. Skådespelerskan Ellen Hartman (1860-1945) var en banbrytare i denna rörelse. Hartmans karriär undersöks framförallt mellan 1877 och 1898, men även under 1920-talet då hon gjorde en bejublad comeback. Resultaten framhåller att Hartman utmanade könsnormerna för sin tid och bidrog därmed till kvinnans emancipationsprocess i Sverige. Som skådespelerska var Hartman en föregångerska och blev därmed en pionjär för svensk modern skådespelarkonst. Hélène Ohlsson är skådespelerska, regissör och manusförfattare, utbildad vid Stockholms universitet och École Jacques Lecoq i Paris. Hon har även varit verksam som lärare i scenframställning. Detta är en doktorsavhandling i teatervetenskap vid Stockholms universitet 2018.
