En annan värld. En annan kultur. En annan religion. Ingen perfekt värld. Långt ifrån. Problem som vi ändå känner igen. Människan är lika girig som alltid. Vissa skor sig. Andra lider. Det finns dock hopp. Det är det sista som överger människan. Vi känner igen mycket. Religioner som står mot varandra. Krig beroende på bristande empati. Konflikter med egenintresse som grund. Överutnyttjande av naturresurser. Fördomar mot folk man inte känner till. De fyra huvudpersonerna kan kanske inte lösa allt. Inte i en handvändning. Man ändrar inte på människans beteende i brådrasket. Men om ingen försöker så lär det inte hända något och ingen klarar det ensam. Denna bok handlar om att samarbeta. Att ta till vara på folks skillnader istället för att se olikheterna som ett hinder. När vi möter den 15-åriga flickan Bleka i bokens inledning, kämpar hon för sin överlevnad. Hon försöker blidka de gudar hon tror på. Det är mormor noga med att be henne om innan hon ger sig ut för att försöka tigga ihop till livets nödtorft. Sju dagar ska hon vara borta och under den tiden får Bleka försöka klara sig själv. Kan gudarna vara behjälpliga? Torkan är svår. Inget gror på tegen. Brunnen har sinat. Kommer bäcken också dö? Bleka tror att vattnet där är sjukt. Flödet minskar och vattnet är brunt och grumligt. Ska hon klara sig till dess mormor är tillbaka? Kommer hon tillbaka? Har hon lyckats tigga något? Hur kommer livet bli? Hur blir döden?
