Detta är den tredje och avslutande delen i Gudasviten som inleds med 4 Gudadöttrar och fortsätter med 5:te Gudadömet. Många år har gått. Hur många? Ingen kan veta säkert då tideräkningen förr var väsensskild. Hundratals är det ändå. Mycket har hänt. Saker har utvecklats. Vissa mer än andra. Runt Tempelområdet på Midland har en stad vuxit fram. Hus av sten - vissa så höga att det finns tre våningar i dem. Tron på de fyra Gudarna har även den förändrats. Visst talas det fortfarande om att alla behövs lika mycket, men man riktar in sin tro på de Gudomliga krafterna istället för på Gudarna i sig. Att de flesta har närmare till en speciell Gudakraft är egentligen bara förståeligt. En fiskare har av förklarliga skäl närmare till vattnets kraft än odalmannen som ser Jordens kraft som sin. Det är bara mänskligt och helt naturligt så länge man förstår vikten av de andra egenskaperna. Saker utvecklas och förändras dock fortare än vissa vill acceptera. Gråda - eller Lilla Grå som alla kallar henne - hör till de få som hyllar den gamla och den ”äkta” tron. Detta trots att hon bara är 15 år fyllda. Hon bor själv ute i obygden, rätt nära den mytomspunna plats där självaste Gudamodern en gång sägs ha levt och dött. Så säger i alla fall hennes morbror Stenar och han borde veta eftersom han arbetar som Tempelväktare i självaste navet på Midland. Tänk att Lilla Grå själv ska få komma dit som morbrors hjälpreda. Visst är hon nervös, men hon litar på sin morbror och på sin tro.
