En av den västerländska filosofins grundpelare
Under ett gästabud hemma hos dramatikern Agathon bestämmer sig en grupp framstående atenska män – bland dem Aristofanes och Sokrates – för att hålla var sitt lovtal till kärleksguden Eros. I tur och ordning kliver talarna fram och ger sin syn på kärlekens väsen. Sist ut är Sokrates, som väljer att berätta om prästdottern Diotima. Enligt henne, förklarar han, bör kärleken inte betraktas som något fullkomligt i sig utan som en strävan efter det sköna och goda, en drivkraft född ur brist. Det är genom kärleken som människan kan höja sig över kroppslig attraktion och nå insikt om det skönas idé – den allra högsta formen av kunskap.
Gästabudet (även kallad Symposion) skrevs omkring 385 fvt. och är en av Platons viktigaste dialoger: en grundpelare inom den västerländska filosofin och ett av världslitteraturens centrala verk.
I svensk översättning av Ellen Wester.
PLATON [428–347 fvt.] var en grekisk filosof, matematiker och författare, vars verk har haft en närmast oöverskådlig betydelse för det västerländska tänkandet. Den kristna kyrkan är starkt påverkad av hans idélära och med verk som Staten grundades den politiska filosofin. Cirka 387 fvt. instiftade Platon i antikens Aten sin egen akademi, västvärldens första institution för studier i filosofi.
