Fjärde delen av Jan Stolpes nyöversättning av Platons samtliga verk omfattar sju dialoger, som alla tillhör författarens sena produktion. Flera av dem har en mera fackfilosofisk inriktning än texterna i de tidigare volymerna, och i många av dem kan man också se tydliga tecken på omorientering och kritisk prövning av tidigare ståndpunkter. I Theaitetos diskuterar Platon med Sokrates som språkrör vad kunskap egentligen är: här formulerar Sokrates också den berömda satsen att han är en barnmorska för själar som är havande med nya idéer. I Sofisten undersöker Platon vad det kan betyda att något inte är. Statsmannen utvecklar en samhällssyn med delvis andra utgångspunkter än i Staten, och i Parmenides genomför Platon en uppgörelse med en av den grekiska filosofins stora gestalter. I Filebos diskuterar man begreppet njutning. Timaios var länge den enda Platondialog som lästes i västerlandet, den har haft ett ofantligt inflytande i vår idéhistoria. Här utvecklar Platon sin bild av hur universum har skapats och av vilka grundelement alla varelser och ting är uppbyggda. I den korta avslutande Kritas berättas myten om riket Atlantis, som en gång ska ha sjunkit i havet. Jan Stolpe har skrivit ett utförligt förord och kommenterande noter. Varje dialog är dessutom försedd med en analytisk innehållsöversikt.

Fjärde delen av Jan Stolpes nyöversättning av Platons samtliga verk omfattar sju dialoger, som alla tillhör författarens sena produktion. Flera av dem har en mera fackfilosofisk inriktning än texterna i de tidigare volymerna, och i många av dem kan man också se tydliga tecken på omorientering och kritisk prövning av tidigare ståndpunkter. I Theaitetos diskuterar Platon med Sokrates som språkrör vad kunskap egentligen är: här formulerar Sokrates också den berömda satsen att han är en barnmorska för själar som är havande med nya idéer. I Sofisten undersöker Platon vad det kan betyda att något inte är. Statsmannen utvecklar en samhällssyn med delvis andra utgångspunkter än i Staten, och i Parmenides genomför Platon en uppgörelse med en av den grekiska filosofins stora gestalter. I Filebos diskuterar man begreppet njutning. Timaios var länge den enda Platondialog som lästes i västerlandet, den har haft ett ofantligt inflytande i vår idéhistoria. Här utvecklar Platon sin bild av hur universum har skapats och av vilka grundelement alla varelser och ting är uppbyggda. I den korta avslutande Kritas berättas myten om riket Atlantis, som en gång ska ha sjunkit i havet. Jan Stolpe har skrivit ett utförligt förord och kommenterande noter. Varje dialog är dessutom försedd med en analytisk innehållsöversikt.

Fjärde delen av Jan Stolpes nyöversättning av Platons samtliga verk omfattar sju dialoger, som alla tillhör författarens sena produktion. Flera av dem har en mera fackfilosofisk inriktning än texterna i de tidigare volymerna, och i många av dem kan man också se tydliga tecken på omorientering och kritisk prövning av tidigare ståndpunkter. I Theaitetos diskuterar Platon med Sokrates som språkrör vad kunskap egentligen är: här formulerar Sokrates också den berömda satsen att han är en barnmorska för själar som är havande med nya idéer. I Sofisten undersöker Platon vad det kan betyda att något inte är. Statsmannen utvecklar en samhällssyn med delvis andra utgångspunkter än i Staten, och i Parmenides genomför Platon en uppgörelse med en av den grekiska filosofins stora gestalter. I Filebos diskuterar man begreppet njutning. Timaios var länge den enda Platondialog som lästes i västerlandet, den har haft ett ofantligt inflytande i vår idéhistoria. Här utvecklar Platon sin bild av hur universum har skapats och av vilka grundelement alla varelser och ting är uppbyggda. I den korta avslutande Kritas berättas myten om riket Atlantis, som en gång ska ha sjunkit i havet. Jan Stolpe har skrivit ett utförligt förord och kommenterande noter. Varje dialog är dessutom försedd med en analytisk innehållsöversikt.