Fjärde delen av Jan Stolpes nyöversättning av Platons samtliga verk omfattar sju dialoger, som alla tillhör författarens sena produktion. Flera av dem har en mera fackfilosofisk inriktning än texterna i de tidigare volymerna, och i många av dem kan man också se tydliga tecken på omorientering och kritisk prövning av tidigare ståndpunkter. I Theaitetos diskuterar Platon med Sokrates som språkrör vad kunskap egentligen är: här formulerar Sokrates också den berömda satsen att han är en barnmorska för själar som är havande med nya idéer. I Sofisten undersöker Platon vad det kan betyda att något inte är. Statsmannen utvecklar en samhällssyn med delvis andra utgångspunkter än i Staten, och i Parmenides genomför Platon en uppgörelse med en av den grekiska filosofins stora gestalter. I Filebos diskuterar man begreppet njutning. Timaios var länge den enda Platondialog som lästes i västerlandet, den har haft ett ofantligt inflytande i vår idéhistoria. Här utvecklar Platon sin bild av hur universum har skapats och av vilka grundelement alla varelser och ting är uppbyggda. I den korta avslutande Kritas berättas myten om riket Atlantis, som en gång ska ha sjunkit i havet. Jan Stolpe har skrivit ett utförligt förord och kommenterande noter. Varje dialog är dessutom försedd med en analytisk innehållsöversikt.
