År 1945 började Nordiska museet samla in svenska arbetares levnadsberättelser. Många av dessa publicerades i den populära bokserien Svenskt liv och arbete och kom, med titlar som Statarminnen och Sågverksminnen, att bidra till den stora berättelsen om det svenska folkhemmet. 1953 började man samla in sjöfolkets berättelser. I den här studien analyseras hur några sjömän berättade om uppväxten i ett fattigt jordbruksland som under deras levnadstid omvandlades till ett modernt välfärdssamhälle. Men till skillnad från andra yrkesgrupper som bidragit till insamlingen hade sjömännen riskerat liv och hälsa under de båda världskrigen och de tyckte inte att fosterlandet visat uppskattning för deras uppoffringar. Med minnen av malm- och transitotrafik, krigsfångenskap, torpedringar, bombanfall och minsprängningar utmanade sjömännen den stora berättelsen om det fredliga folkhemmet som stått utanför krigen. Med skicklig ordkonst som samtalar med homerisk epik, med den klassiska tragedin, med folksagor, med modern diktkonst, med etnografi och med ett offentligt samtal om det samtida Sverige utmanade sjömännen också rådande föreställningar om arbetares bildningsnivå, och om arbetarnas levnadsberättelser som ett okonstlat etnologiskt grundmaterial. Erik Nagel är etnolog, folklorist och arkivarie. Detta är hans doktorsavhandling i etnologi.
