Fäboddrift är en form av boskapsskötsel som är speciell för Skandinavien. I fjällregionerna har människan i flera hundra år utnyttjat skog och mark utanför gårdens ägor som betesmark för djuren. En speciell herdekultur har utvecklats, i vilken kvinnorna under sommarhalvåret flyttade till fäboden/sätern med uppgift att sköta djuren, valla dem och även ta hand om mjölken och framställa smör och ost för gårdens vinterbehov. Arbetet krävde också att djuren hölls samman vid vallningen medelst lockrop och att rovdjur (björn och varg) hölls på avstånd med signaler på horn och lur. Speciella musikaliska traditioner har utformats i samband med dessa rop och signaler. Det är denna ”fäbodmusik” som behandlas i föreliggande skrift, i första hand de vokala lockropen som i modern klädsel fått beteckningen ”kulning”. Musikforskaren och sedermera professorn i musikvetenskap, Anna Ivarsdotter (1938–2024), ägnade en stor del av sin forskning åt just fäboddriftens musiktraditioner, dels i sin magisteruppsats från 1972, Svenska locklåtar i nutidstradition (utgående från fältinspelningar), dels i doktorsavhandlingen Sången i skogen 1986. Avhandlingen kom dock inte att publiceras, då hennes avsikt var att komplettera studien med fler kapitel, bland annat om lockropens omvandling i samtiden. Långvarig ohälsa medförde att hennes planer måste skrinläggas. Den forskning som Anna Ivarsdotter hann bedriva står sig likväl som ett grundläggande och uppslagsrikt arbete, en given utgångspunkt för såväl vidare forskning som nya former av utövande. Det är mot denna bakgrund som Svenskt visarkiv och Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur publicerar hennes avhandling och magisteruppsats i denna samlingsutgåva med kommentar av musiketnologen Märta Ramsten.
