Ringa hem är en dokumentärdikt, som bygger på ryska soldaters telefonsamtal hem från frontlinjerna i Ukraina under den ryska invasionen 2022. Samtalen har avlyssnats, transkriberats och offentliggjorts på internet av den ukrainska underrättelsetjänsten. De finns nu tillgängliga på flera språk och i flera olika sammanhang; merparten av dem har till exempel översatts av till engelska av Dmitri Masinski och publicerats på hans site www.wartranslated.com . I Ringa hem har ett urval av dessa ljudupptagningar översatts vidare till svenska, tolkats och varsamt redigerats till dokumentära dikter. Det rör sig om samtal till den närmaste familjen: soldaterna har ringt till mamma, till pappa, till mormor, till sin partner eller fru. I förordet till boken, »Ondskans uppriktighet«, sätter den ryske författaren Sergej Lebedev in den ryska krigföringen i Ukraina i ett längre politiskt sammanhang. Övergreppen i Ukraina – från massgravarna i Butja till förstörelsen av Mariupol – är, skriver han, ett eko av de krigsförbrytelser som begicks under de två Tjetjenienkrigen på nittio- och början av nollnolltalet, förbrytelser som förblivit ostraffade. Både Tjetjenienkrigen och Ukrainakriget hör hemma i den ryska kolonialismens historia. Samtalen från fronten utgör, skriver han »en våldets krönika, ett mycket viktigt tidsdokument detta år 2022 efter Kristi födelse − året då det nya europeiska storkriget bröt ut«. I efterordet »Offerharar i spegelsalen« följer Ida Börjel hack i häl den hare, som i mödrarnas samtal så ofta skymtar fram som smeknamn på sönerna vid fronten. Via haren i Velimir Chlebnikovs antikrigspoesi och haren som tricksterfigur i folklore och kulturhistoria leder spåren fram till den moderna ryska propagandans metoder och språkbruk – ett språk som både möjliggjort och nu försvarar det pågående ryska folkmordet i Ukraina. Ett folkmord som vi enligt folkrätten är skyldiga att gripa in för att förhindra.
