Polens förvandling från kommunistisk enpartistat till liberalt folkstyre var först och främst ett verk av landets demokratiska opposition och i synnerhet av den oberoende fackliga rörelsen Solidaritet. Men länderna i väst spelade också en roll genom sitt stöd till oppositionen. I det stödet tog Sverige en aktiv del. Den svenska fackföreningsrörelsen var tidigt närvarande i det polska dramat och lämnade under 1980-talet materiellt och moraliskt stöd, ofta i samarbete med polska aktivister i Sverige. Svensk diplomati odlade samtidigt livliga kontakter med den polska oppositionen och arbetade för att regimen skulle välja samförståndets och dialogens väg. Den ”svenska modellen” uppmärksammades både inom regimen och oppositionen och bidrog till att göra svenskarna till intressanta samtalspartners. Den svenska fackföreningsrörelsens och diplomatins insatser under 1980-talet har föga uppmärksammats i den historiska forskningen. Mycket skedde i det fördolda.
