Våra studenter kan inte svenska! Så löd titeln på en uppmärksammad tidningsartikel för några år sedan. Bakom den drastiska formuleringen låg ett veritabelt nödrop där nio historiker förklarade att deras studenter hade påtagliga problem att uttrycka sig i skrift. Artikeln följdes av en strid ström av texter där temat upprepades. En skrivkris hade brutit ut. Men vad är egentligen en skrivkris? Vad består den av? Hur skapas den? Varför uppstår den? Och vem utropar den? Dessa och liknande frågor diskuteras i avhandlingen Synen på skrivande. Föreställningar om skrivande i mediedebatter och gymnasieskolans läroplaner. Martin Malmström har läst och analyserat hundratals tidnings- och tidskriftsartiklar från 70-talet, 90-talet och vår samtid och resonerar kring skrivkrisers anatomi, historia och orsaker. Han genomför också närläsningar av läroplaner, ämnes- och kursplaner för gymnasieskolan för att undersöka synen på skrivande, det vill säga hur statsmakten ser på skrivande och skrivundervisning. Med 60-talets reformarbeten inför den nya gymnasieskolan som utgångspunkt diskuteras kontinuitet och förändring fram till våra dagar. Centralt för analyserna är vad som sägs om skrivande, hur det sägs och varför det sägs. Genom avhandlingen förs resonemang kring dialektiken mellan de diskursiva uttrycken och den samhälleliga kontexten. Bilden som framträder av elevers och studenters skrivande är betydligt mer komplex än den vi allt som oftast får oss serverad i medierna.
