Elevernas skamkänslor känns i rummet medan läraren talar om referenstekniker. Jag ser elevernas kutade ryggar när de sjunker ihop och blir mindre än de brukar vara. De är totalt knäpptysta och verkar knappt andas. Alla elever har ansiktet riktat mot läraren, ingen av eleverna i klassrummet gör någon signal av att märka av när de försenade eleverna kom in: ingen låtsas om att det är något särskilt på gång utöver den olydnad som brutit kontraktet om respekt för lärarens kontroll över lektionstiden. Ingen i hela rummet vänder blicken mot den mystiska mörkt orangea dimman som verkade vilja krypa in genom fönstren, ingen utom jag som inte kan låta bli att låta blicken vandra nyfiket mellan eleverna, läraren och solförmörkelsen… Under Janna Lundbergs observationer på Särskilda läroverket har eleverna aldrig visat ett större motstånd än vid ovanstående tillfälle; läraren har heller aldrig visat större missnöje med elevernas agerande än denna gång. Elevernas äventyr till skolans hustak under ett sällsynt tillfälle, för att få se en solförmörkelse, resulterade i ett par minuters förlorad lektionstid. Men lärare hade sagt nej när eleverna bad om lov. Elever utan kroppar, ett samhällskunskapsämne utan gemenskap på en skola utan ”de andra”, är några av de teman som analyseras i avhandlingen Samhällskunskap för alienerad elit. Här förenas materialet från en flerårig observationsstudie med ett alienationsbegrepp utvecklat för att förstå förfrämligande utan maktlöshet. Tvetydig heter i maktordningen mellan lärare och elever, en osäkerhet över vem som egentligen styr vem, driver fram diskussionen om en frånvändandets dialektiska didaktik.
