Vad är oundgängligt i feminismen? Detta är en fråga som infinner sig under en av de sammankomster som, med början 1983, äger rum en söndag varannan månad i Montréal, på inbjudan av poeten, prosaisten och essäisten Nicole Brossard. Brossard, Gail Scott, Louky Bersianik, Louise Dupré, Louise Cotnoir och France Théoret möts för att samtala om feminism, litteratur och skrivande. Men det är först när denna fråga ställs – Vad är oundgängligt i feminismen? – som tanken på en bok tar form: Teori, en söndag. I Teori, en söndag besvarar varje författare frågan ur sitt eget perspektiv i en teoretisk reflektion, följd av en skönlitterär text där de idéer som formuleras prövas, förskjuts och får ny gestalt. I mötet mellan teori och fiktion undersöks språkets möjligheter, begärets former, den kollektiva erfarenheten och skrivandets politiska kraft. När Teori, en söndag utkommer 1988 blir boken snabbt en klassiker inom den feministiska litteraturen i Québec. Genom att låta teori och litteratur mötas bortom det akademiska språkets gränser öppnar den ett nytt rum för feministiskt tänkande och skrivande. Teori, en söndag är en fortsatt intensivt levande uppmaning till kollektiv reflektion som med en sällsynt öppenhet och experimentlusta visar hur tänkande kan ta form i litteraturen.
Boken publicerades ursprungligen på franska som La théorie, un dimanche, les Éditions du remue-ménage, 1988
