Papporna, sönerna, våldet

Personlig och insiktsfull

Papporna Sönerna Våldet är först och främst en samling närgångna och berörande skildringar av pappor som i samhällets ögon har misslyckats med sin uppgift att uppfostra sina söner till välanpassade medborgare. Med ett väl utvalt antal personliga intervjuer förstår man dock snabbt att de finns en djupare och ofta komplex orsaksbild till deras misslyckande - inte sällan bestående i en egen personlig livskamp att försöka anpassa sig till en omöjlig situation. Jag tänker hur jag själv skulle utvecklats som pappa i en värld med kulturkrockar, utanförskap, våld, drogmissbruk, arbetslöshet, borttappad identitet, grupptryck med mera. Tankeexperimentet är obehagligt eftersom jag snabbt inser att bara ett par av dessa omständigheter kunnat leda till ett helt annat liv för både mig och mina barn. Det är lätt att ta sin tillflykt till enkla svar när problemet är för komplext och mörkt - men författarna låter inte läsaren komma undan den här gången. Vi får följa med hem till papporna och till sönerna och vi får lyssna på deras berättelser - vi får vara med dem när de beskriver sin kamp och sin sorg. Vi får även en lysande personlig inblick i de samhällsfunktioner som försöker göra allt de kan för att förebygga våldets utveckling - ofta ett otacksamt och hårt arbete i motvind. Boken lämnar mig ändå med en strimma hopp om en ljusare framtid. Förbättringsarbete måste alltid föregås av insikt och förståelse om vad som är fel - och författarna har tänt en stark lampa över den första delen i den processen.

Peter