Följ med på en skogsvandring där illusionen lurar bakom varje trädstam. För allt är inte vad det synes vara i Björn Larssons 34 färgfotografier som visar djur och natur. I själva verket är bilderna fotograferade i fyra så kallade biologiska museer byggda kring sekelskiftet 1800-1900 i Stockholm (1893), Åbo/Turku, Finland (1907), Uppsala (1910) och Södertälje (1913). Museerna utformades helt efter de dioramor där man med hjälp av tredimensionella objekt mot målade bakgrunder försökte återskapa naturscenerier så realistiska som möjligt. Till grund för museernas tillkomst fanns fostrande idéer, sprungna ur oron över att den på grund av industrialismens framväxt ökande stadsbefolkningen inte skulle erhålla tillräcklig "undervisning" av naturen i sig. I museerna skulle en stor publik på kort tid kunna lära sig vad som skulle kräva många års studier i den "riktiga" naturen. Björn Larsson, född 1966 och utbildad vid Högskolan för fotografi och film i Göteborg, är fascinerad av museernas "optiska teater", som har stora likheter med fotografi. Allt som är utanför synfältet eller optikens upptagningsområde sållas bort. Och dioramat befinner sig, liksom fotografiet, i ett ambivalent förhållande till verkligheten. Dess blandning av uppstoppade djur, insamlade objekt och växtdelar, fondmålningar och skulpterade landskap bildar en förunderlig mix av vetenskap och konst, äkta och oäkta, utanför och innanför. Än i dag, hundra år senare, poserar djuren tålmodigt i drömlika tysta landskap. Förutom Björn Larssons fotografier innehåller boken en essä av konstnären och författaren Magnus Bärtås där han berättar om dioramornas skapare, Gustaf Kolthoff (1845 1913), och synen på naturen i hans samtid. Boken, som också finns också i en engelsk upplaga (In the Midst of Nature), nominerades 2008 till Svenska fotobokspriset.

Följ med på en skogsvandring där illusionen lurar bakom varje trädstam. För allt är inte vad det synes vara i Björn Larssons 34 färgfotografier som visar djur och natur. I själva verket är bilderna fotograferade i fyra så kallade biologiska museer byggda kring sekelskiftet 1800-1900 i Stockholm (1893), Åbo/Turku, Finland (1907), Uppsala (1910) och Södertälje (1913). Museerna utformades helt efter de dioramor där man med hjälp av tredimensionella objekt mot målade bakgrunder försökte återskapa naturscenerier så realistiska som möjligt. Till grund för museernas tillkomst fanns fostrande idéer, sprungna ur oron över att den på grund av industrialismens framväxt ökande stadsbefolkningen inte skulle erhålla tillräcklig "undervisning" av naturen i sig. I museerna skulle en stor publik på kort tid kunna lära sig vad som skulle kräva många års studier i den "riktiga" naturen. Björn Larsson, född 1966 och utbildad vid Högskolan för fotografi och film i Göteborg, är fascinerad av museernas "optiska teater", som har stora likheter med fotografi. Allt som är utanför synfältet eller optikens upptagningsområde sållas bort. Och dioramat befinner sig, liksom fotografiet, i ett ambivalent förhållande till verkligheten. Dess blandning av uppstoppade djur, insamlade objekt och växtdelar, fondmålningar och skulpterade landskap bildar en förunderlig mix av vetenskap och konst, äkta och oäkta, utanför och innanför. Än i dag, hundra år senare, poserar djuren tålmodigt i drömlika tysta landskap. Förutom Björn Larssons fotografier innehåller boken en essä av konstnären och författaren Magnus Bärtås där han berättar om dioramornas skapare, Gustaf Kolthoff (1845 1913), och synen på naturen i hans samtid. Boken, som också finns också i en engelsk upplaga (In the Midst of Nature), nominerades 2008 till Svenska fotobokspriset.

Följ med på en skogsvandring där illusionen lurar bakom varje trädstam. För allt är inte vad det synes vara i Björn Larssons 34 färgfotografier som visar djur och natur. I själva verket är bilderna fotograferade i fyra så kallade biologiska museer byggda kring sekelskiftet 1800-1900 i Stockholm (1893), Åbo/Turku, Finland (1907), Uppsala (1910) och Södertälje (1913). Museerna utformades helt efter de dioramor där man med hjälp av tredimensionella objekt mot målade bakgrunder försökte återskapa naturscenerier så realistiska som möjligt. Till grund för museernas tillkomst fanns fostrande idéer, sprungna ur oron över att den på grund av industrialismens framväxt ökande stadsbefolkningen inte skulle erhålla tillräcklig "undervisning" av naturen i sig. I museerna skulle en stor publik på kort tid kunna lära sig vad som skulle kräva många års studier i den "riktiga" naturen. Björn Larsson, född 1966 och utbildad vid Högskolan för fotografi och film i Göteborg, är fascinerad av museernas "optiska teater", som har stora likheter med fotografi. Allt som är utanför synfältet eller optikens upptagningsområde sållas bort. Och dioramat befinner sig, liksom fotografiet, i ett ambivalent förhållande till verkligheten. Dess blandning av uppstoppade djur, insamlade objekt och växtdelar, fondmålningar och skulpterade landskap bildar en förunderlig mix av vetenskap och konst, äkta och oäkta, utanför och innanför. Än i dag, hundra år senare, poserar djuren tålmodigt i drömlika tysta landskap. Förutom Björn Larssons fotografier innehåller boken en essä av konstnären och författaren Magnus Bärtås där han berättar om dioramornas skapare, Gustaf Kolthoff (1845 1913), och synen på naturen i hans samtid. Boken, som också finns också i en engelsk upplaga (In the Midst of Nature), nominerades 2008 till Svenska fotobokspriset.