Våld är en »naturlig« del av livet, ett symptom på en trasig värld. Hur ska man som kristen förhålla sig till våld och icke-våld? Finns det vägar bortom rädsla, hat och likgiltighet? Finns det en realism bortom ogrundad optimism och förenklande lösningar? Finns det en frihet och närvaro som kan trotsa våldets »nödvändighet«?

Jacques Ellul ger i Mot våldet (som ursprungligen gavs ut 1969) en skärskådande analys av våldets natur, en analys som bottnar i både hans egna livserfarenheter och hans politiska och sociologiska studier. Han kritiserar kyrka och teologi för att bli ett eko av rådande opinionsvindar. Men han ger också redskap för att tänka »utanför ramarna« och pekar på en radikal icke-våldsväg som bär vittnesbörd om den Gud som är annorlunda och som räddar världen utan våld. De kristnas kallelse är, säger han, att i frihet »välja andra medel, att söka en annan seger, att avstå från en skenbar seger«. Det är så kristna kan medverka till att bryta sönder våldets onda cirkel och skapa sprickor i »nödvändighetens« ordning.

Jacques Ellul (1912–1994) var en fransk rättshistoriker och sociolog som också skrev en lång rad teologiska böcker. Han är främst känd för sina skarpa analyser av det teknologiska samhället, men också för sina djupsinniga bibelutläggningar och reflektioner kring teologisk etik. Det är därför inte förvånande att han fortfarande är mycket läst och diskuterad och kanske är mer aktuell än någonsin. På svenska finns även hans bok Närvaro i modern tid (Spricka förlag, 2021).

Våld är en »naturlig« del av livet, ett symptom på en trasig värld. Hur ska man som kristen förhålla sig till våld och icke-våld? Finns det vägar bortom rädsla, hat och likgiltighet? Finns det en realism bortom ogrundad optimism och förenklande lösningar? Finns det en frihet och närvaro som kan trotsa våldets »nödvändighet«?

Jacques Ellul ger i Mot våldet (som ursprungligen gavs ut 1969) en skärskådande analys av våldets natur, en analys som bottnar i både hans egna livserfarenheter och hans politiska och sociologiska studier. Han kritiserar kyrka och teologi för att bli ett eko av rådande opinionsvindar. Men han ger också redskap för att tänka »utanför ramarna« och pekar på en radikal icke-våldsväg som bär vittnesbörd om den Gud som är annorlunda och som räddar världen utan våld. De kristnas kallelse är, säger han, att i frihet »välja andra medel, att söka en annan seger, att avstå från en skenbar seger«. Det är så kristna kan medverka till att bryta sönder våldets onda cirkel och skapa sprickor i »nödvändighetens« ordning.

Jacques Ellul (1912–1994) var en fransk rättshistoriker och sociolog som också skrev en lång rad teologiska böcker. Han är främst känd för sina skarpa analyser av det teknologiska samhället, men också för sina djupsinniga bibelutläggningar och reflektioner kring teologisk etik. Det är därför inte förvånande att han fortfarande är mycket läst och diskuterad och kanske är mer aktuell än någonsin. På svenska finns även hans bok Närvaro i modern tid (Spricka förlag, 2021).

Våld är en »naturlig« del av livet, ett symptom på en trasig värld. Hur ska man som kristen förhålla sig till våld och icke-våld? Finns det vägar bortom rädsla, hat och likgiltighet? Finns det en realism bortom ogrundad optimism och förenklande lösningar? Finns det en frihet och närvaro som kan trotsa våldets »nödvändighet«?

Jacques Ellul ger i Mot våldet (som ursprungligen gavs ut 1969) en skärskådande analys av våldets natur, en analys som bottnar i både hans egna livserfarenheter och hans politiska och sociologiska studier. Han kritiserar kyrka och teologi för att bli ett eko av rådande opinionsvindar. Men han ger också redskap för att tänka »utanför ramarna« och pekar på en radikal icke-våldsväg som bär vittnesbörd om den Gud som är annorlunda och som räddar världen utan våld. De kristnas kallelse är, säger han, att i frihet »välja andra medel, att söka en annan seger, att avstå från en skenbar seger«. Det är så kristna kan medverka till att bryta sönder våldets onda cirkel och skapa sprickor i »nödvändighetens« ordning.

Jacques Ellul (1912–1994) var en fransk rättshistoriker och sociolog som också skrev en lång rad teologiska böcker. Han är främst känd för sina skarpa analyser av det teknologiska samhället, men också för sina djupsinniga bibelutläggningar och reflektioner kring teologisk etik. Det är därför inte förvånande att han fortfarande är mycket läst och diskuterad och kanske är mer aktuell än någonsin. På svenska finns även hans bok Närvaro i modern tid (Spricka förlag, 2021).