Visar resultat för..."Egna historier"

"Häggmans bok är oerhört fascinerande, och tack vare ett unikt källmaterial - diverse fragment av räkenskaper, protokoll och brev som råkat bli bevarade i en närbelägen sophög - kommer man nära de som en gång levde och verkade där. Alla som är intresserade av historia i allmänhet, och Egypten i synnerhet, måste helt enkelt läsa den här fantasieggande boken!"Magnus VästerbroI Konungarnas dal – faraonernas legendariska begravningsplats – fanns inte bara död. Där fanns också liv. Intill dalen låg byn Deir el-Medina, och där bodde alla stenhuggare, målare, skrivare och övriga yrkespersoner som behövdes för att bygga de makalösa gravarna.  

Här får vi möta dem och deras familjer, tre tusen år senare, fast i sådan närbild att avståndet lätt glöms bort. Ökensanden har nämligen bevarat inte bara deras hus, kapell och egna gravar utan häpnadsväckande mycket av deras räkenskaper, protokoll, brev och privatanteckningar.  

Tack vare dokumenten kan Sofia Häggman återskapa bybornas tillvaro – under festdagar, inför rätta, i köket eller djupt nere i gravkamrarna – och därigenom ge många intressanta upplysningar om liv och död i forntidens Egypten.  

Det måste vara något i den värmländska luften som ökar förmågan att se de komiska inslagen i vardagen. Jorden verkar läcka lustgas. Det menar Ingemar Eliasson som är född värmlänning, vilket betyder att han hört många historier berättas. För det hör som bekant till myterna om folket i detta landskap att de berättar historier. Och det stämmer i anmärkningsvärt många fall. Författaren själv har ofta återberättat historier och repliker han råkat höra eller blivit träffad av och även använt sig av anekdoter i föredrag i sitt yrkesverksamma liv.

Men alla historier kan inte berättas var som helst, menar han. Det gäller att anpassa historien till sammanhanget och tänka igenom vilken publik man vänder sig till. Därför tar han en risk när han nu återger sina historier utan att ha koll på vilka som läser. Om någon tar illa upp försvarar han sig med att hänvisa till den han först hörde historien från!

Ingemar Eliasson, född 1939 i Visnums-Kil, var landshövding i Värmland 1990-2002. Därefter riksmarskalk och chef för Hovstaterna till 2010 följt av uppdraget som Ordenskansler. På 1950-talet gick han på Handelsgymnasium i Karlstad och blev senare civilekonom i Stockholm. Under tjugo år var han politiker i olika befattningar. Eliasson gav 2013 utsina memoarer med titeln Jag vet var jag kommer ifrån och har publicerat ett antal skrifter med tal och krönikor i skilda ämnen.

Det måste vara något i den värmländska luften som ökar förmågan att se de komiska inslagen i vardagen. Jorden verkar läcka lustgas. Det menar Ingemar Eliasson som är född värmlänning, vilketbetyder att han hört många historier berättas. För det hör som bekant till myterna om folket i detta landskap att de berättar historier. Och det stämmer i anmärkningsvärt många fall. Författaren själv har ofta återberättat historier och repliker han råkat höra eller blivit träffad av och även använt sig av anekdoter i föredrag i sitt yrkesverksamma liv.Men alla historier kan inte berättas var som helst, menar han. Det gäller att anpassa historien till sammanhanget och tänka igenom vilken publik man vänder sig till. Därför tar han en risk när han  nu återger sina historier utan att ha koll på vilka som läser. Om någon tar illa upp försvarar han sig med att hänvisa till den han först hörde historien från!

Kungen och människan Gustaf III var komplex och motsägelsefull. Han bidrog till många av upplysningsdebattens kärnfrågor och var djupt engagerad i sin tids politiska, filosofiska och kulturella debatter. Bilden av honom är i ständig förändring när hans ord och handlingar tolkas på nytt ur senare tiders historiska, politiska och moraliska perspektiv.

Men Gustaf III var också en av sin tids stora stilister. Hans brev, skrivelser, tal och dramatik visar en lysande författare med stor variation och precision i vokabulär, nyansering och frasering.

I citatsamlingen Dixit framställs Gustaf III:s ord och tankar i sin egen rätt, presenterade på lätt moderniserad svenska, tematiskt indelade i ämnen som livet, döden och kärleken. Texterna illustreras med bilder utförda av Gustaf III själv.

Urvalet och kommentarerna har gjorts av Jennie Nell, Elisabeth Mansén, Marianne Molander Beyer och Johannes Heuman, samtliga verksamma vid svenska universitet och medlemmar av styrelsen för Sällskapet Gustaf III.

Berättelsen om hur en helt vanlig familj hamnade mitt i en av vår tids största rättsskandaler. En sommardag 1998 hittas den fyraåriga pojken Kevin död i Arvika och bröderna Christian och Robin, fem och sju år gamla, förklaras skyldiga. Men i själva verket finns inga konkreta bevis och det ska dröja nästan tjugo år innan fallet granskas ordentligt. Nu berättar Christian, Robin och deras familjemedlemmar med egna ord om skandalen som förändrade deras liv i grunden, om övergreppen från myndigheterna och om den långa resan i skam och tystnad fram till oskyldigförklarandet 2018.

Tredje boken i serien om Lotten

Lotten och mamma har svårt att hålla sams nuförtiden. Oftast beror det på Jojje som hänger efter mamma hela tiden och som dessutom vill gifta sig med henne. Nu är mamma och Lotten hemma i stan trots att det är sommarlov och Lotten egentligen kunde ha åkt till landet. Men det vågar hon inte, för om hon är borta dyker väl Jojje upp och lägger beslag på mamma. Men både Olga och Marion vill så gärna att Lotten och mamma kommer ut till dem på landet och firar midsommar - det ska bli kostymfest och alla ska vara utklädda. Och visst kommer det att bli en fest som Lotten sent ska glömma...

MARIA GRIPE [1923-2007] är en av Sveriges mest älskade barnboksförfattare genom tiderna. Hon debuterade 1954 med I vår lilla stad och skrev sammanlagt 38 böcker, däribland Hugo & Josefin, Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia. Hennes böcker är översatta till 29 språk, och flera har blivit filmer och TV-serier. Maria Gripe fick ta emot en rad utmärkelser för sitt författarskap, bland annat H. C. Andersen-medaljen, Litteraturfrämjandets stora pris och Astrid Lindgren-priset.

Lars Magnar Enoksen visar vad som döljer sig bakom de mer än tusen år gamla texterna från vikingatiden. Tidigare har fornfoskare och historiker använt sig av medeltida källor, till exempel de islänska sagorna, för att förklara runstenarnas innehåll och budskap. Här går författaren direkt till källorna till vikingarnas egna ord.Runstenar avbildas och tolkas till modern svenska och innehållet i texterna analyseras. Genom att tyda texten på runstenarna kan vi lära oss mer om vikingarnas språk, deras sedvänjor och hur de använde runorna. Boken inleds med en historisk introduktion till vikingatiden.

Det här är en Print on Demand-utgåva av en tidigare utgiven bok.

Einar Askestad skriver här nära sig själv på ett sätt som aldrig tidigare, men tilltalet, rösten, humorn, är lätt att känna igen.

Det är en bok först i sitt slag, samtidigt som den utgör ett slags slut. Det förflutna, nuet, en möjlig framtid - det enda säkra är att vi är vid liv.

Mellan dessa vackra pärmar fladdrar fjärilar, vita, gula och beige. Röda regn faller. Vatten strilar sedan årtusenden förbi den lilla byn. Livet tar skydd, för död som härjar i alla sina skepnader. En färd, lika stillastående som svindlande. En påminnelse.

Om jag inte hade Palten skulle jag vilja ha en pudel. Fast mamma säger att det inte går. Hon snorar och nyser. Så himla dumt. Det är tur att Palten är alldeles rosa och turkos och vit och tovig och burrig och fluffig och alldeles, alldeles snorvänlig. Men mamma tycker inte att det är tur. Hon verkar inte tycka om Palten alls. Fast Palten kan göra en massa saker som ingen annan kan.     

I Min alldeles egna Palten står fantasin i centrum. När vi slutar tänka på hur saker borde vara, hittar fantasin vägar för längtan och drömmar. I fantasin är allt möjligt, om man bara vågar släppa taget.    

Li Söderberg, barnboksillustratör som här debuterar som författare. Li har en unik förmåga att fånga stämningar och barns stora känslor (tidigare bl a Att vinka hej då och Sahar som inte syns, Speja Förlag).