Visar resultat för..."Gästabudet"

En av den västerländska filosofins grundpelare

Under ett gästabud hemma hos dramatikern Agathon bestämmer sig en grupp framstående atenska män – bland dem Aristofanes och Sokrates – för att hålla var sitt lovtal till kärleksguden Eros. I tur och ordning kliver talarna fram och ger sin syn på kärlekens väsen. Sist ut är Sokrates, som väljer att berätta om prästdottern Diotima. Enligt henne, förklarar han, bör kärleken inte betraktas som något fullkomligt i sig utan som en strävan efter det sköna och goda, en drivkraft född ur brist. Det är genom kärleken som människan kan höja sig över kroppslig attraktion och nå insikt om det skönas idé – den allra högsta formen av kunskap. Gästabudet (även kallad Symposion) skrevs omkring 385 fvt. och är en av Platons viktigaste dialoger: en grundpelare inom den västerländska filosofin och ett av världslitteraturens centrala verk.I svensk översättning av Ellen Wester.

PLATON [428–347 fvt.] var en grekisk filosof, matematiker och författare, vars verk har haft en närmast oöverskådlig betydelse för det västerländska tänkandet. Den kristna kyrkan är starkt påverkad av hans idélära och med verk som Staten grundades den politiska filosofin. Cirka 387 fvt. instiftade Platon i antikens Aten sin egen akademi, västvärldens första institution för studier i filosofi.

I första Mosebok kan man läsa att Vår Herre satte betyg på vad han hade gjort, när han väl var färdig med sin skapelse. Han påstod att allt var mycket bra.

I den här boken träffar vi på ett halvt dussin andar som har samlats för att komma underfund med om det där betyget verkligen kan vara riktigt. De är döda, de har levt här på jorden, där långt ifrån allt är bra. Varför ska man dö – är det bra, det? Hur ska man stå ut med allt lidande som finns? Ja – hur ska man leva, för att ens liv ska vara värt att leva, fast man har en hel del att gå igenom, och till sist måste dö?

Det är såna frågor som de ägnar sig åt. De vill rädda sitt liv, det som de har haft – och få det därhän att Vår Herre hade rätt.

De tar hjälp av idel berömdheter – Sankte Pär, Jerusalems Skomakare, Djävulen. Till och med Vår Herre själv kommer till tals, fast bara i referat – om man nu får tro det.

De berättar för varandra allsköns historier. Många människor möter oss, många öden, alla sorters äventyr och sällsamheter.

/Lars Gyllensten