Visar resultat för..."Mellanrum"

Läsandet och kärleken till böcker förenar de fyra författarnas väg genom skolgång och yrkesarbete till en tillhörighet i forskning, undervisning och akademiskt ledarskap. De olika berättelserna har vuxit fram ur ett kollektivt tankearbete utifrån erfarenheter som sammantaget skapat olika böjningsformer av genus, klass och akademiskt livslopp. Varje berättelse är unik, men har sin grund i de nordliga livsomständigheter som författarna delar. Drivkrafter är också längtan, nyfikenhet och kunskapsglädje.  

I våra samtal har akademin ofta fått rumsliga uttryck vi har talat om mellanrum, möjlighetsrum, instängda rum, statusrum eller frihetsrum. Rummet i sin konkreta geografiska form av Norrland/Norden har vi gemensamt det norra Sverige som varit vår start och utgångspunkt.    

Alla fyra författare är professorer vid Umeå universitet: Britta Lundgren, professor emerita i etnologi; Annelie Bränström Öhman, professor i litteraturvetenskap och genusvetenskap med inriktning på humaniora; Ann Öhman, professor i genusvetenskap och sjukgymnastik; Hildur Kalman, professor i socialt arbete och docent i vetenskapsteori.

"--- ärligt och personligt om sorgen, saknaden, omställningen och om att hitta sätt att leva vidare."BTJ

”Döden! Jag gör ett försök att skriva om den nu när den igen har kommit så nära in på livet av mig. Om hur den lever i mig och hur den gör sig påmind i stort och smått. Om hur den öppnar för allt det jag ingenting vet om. Och på samma gång ställer mig ansikte mot ansikte med livet. Det skröpliga och tragiska och vackra livet. Med alla de små saker som jag kan glömma eller förbise i min vardag. Allt det som jag ju är tacksam för att jag har fått uppleva och fortfarande får uppleva.”

En januaridag för fyra år sen dog Hanne Fokdal Barnekows man, snabbt och oväntat. Hur går man vidare när man mister en älskad person man levt tätt tillsammans med? Mellanrum är en personlig text om sorg och sorgebearbetning, om förlust, ensamhet och om att famla efter fast mark. Samtal med vänkretsens andra änkor om deras sorg och också möten med präst, begravningsbyrå, läkare och andra. Om betydelsen av ensamhet och gemenskap och en skål varm soppa. Det är en bok om insikten i att sorg är en del av det liv som ska levas vidare.

"--- ärligt och personligt om sorgen, saknaden, omställningen och om att hitta sätt att leva vidare."BTJ

”Döden! Jag gör ett försök att skriva om den nu när den igen har kommit så nära in på livet av mig. Om hur den lever i mig och hur den gör sig påmind i stort och smått. Om hur den öppnar för allt det jag ingenting vet om. Och på samma gång ställer mig ansikte mot ansikte med livet. Det skröpliga och tragiska och vackra livet. Med alla de små saker som jag kan glömma eller förbise i min vardag. Allt det som jag ju är tacksam för att jag har fått uppleva och fortfarande får uppleva.”

En januaridag för fyra år sen dog Hanne Fokdal Barnekows man, snabbt och oväntat. Hur går man vidare när man mister en älskad person man levt tätt tillsammans med? Mellanrum är en personlig text om sorg och sorgebearbetning, om förlust, ensamhet och om att famla efter fast mark. Samtal med vänkretsens andra änkor om deras sorg och också möten med präst, begravningsbyrå, läkare och andra. Om betydelsen av ensamhet och gemenskap och en skål varm soppa. Det är en bok om insikten i att sorg är en del av det liv som ska levas vidare.

När man betraktar staden från gatorna, torgen, perrongerna, parkerna, broarna och motorlederna blir det uppenbart att staden består av rörelser.  

Det här är en samling projekt från & Rundquist som alla har rörelsen som utgångspunkt, såväl i den lilla gångbron som i det stora stadsbyggnadsprojektet. Ingången i projekten, oavsett skala, är flödet i staden. Det är det som ska hanteras i de rum som formas.  

Som stadsbo kommer du alltid att uppskatta att din rörelse är utgångspunkten för staden det är du som formar den med dina vägval, men du får också hjälp i dessa dina rörelser av en struktur, en form, en arkitektur som gör staden både tydligare och mer begriplig. Det finns en trygghet i det, men också en frihet att förstå hur valmöjligheterna ser ut. Och till ytan kommer då den skönhet, den vardagliga magi, som uppstår när formen följer människorna.