Visar resultat för..."Tio dagar"

”Jag heter Niklas Svensson men kallas Nico av dom som inte känner mig. Du skulle aldrig kunna tro att jag är kriminell, jag ser ut som en snubbe från Stureplan. Kostym, slips och ett leende på läpparna. Men jag umgås med dom allra värsta. Mördare, knarkhandlare, rånare och torpeder. Och alla gillar mig. Så pass mycket att jag får vara fredsmäklare och domare i den undre världen. För jag tillhör inget gäng eller organisation. Det är både min försäkring och min svaghet. Jag är bara Nico, snubben man ringer när man har ett pengaproblem eller behöver en kontakt.” Men idag kom livet ifatt Nico, eller kanske snarare döden. Han har fått tio dagar kvar att leva och under den tiden vill han skapa historia. ”Tio dagar” är den första boken i den halsbrytande och stenhårda thrillertrilogin Tick Tack. Författaren Leffe Grimwalker har även skrivit bl.a. trilogin om Victoria Bonde, som är en fortsättning på Tick Tack, och tillsammans med Dan Buthler serien om Alex Storm.

September 1960. Fidel Castro är i New York för att tala i FN:s generalförsamling. Talet blir kontroversiellt. Men Castro lyckas därtill förvandla hela sitt New York-besök till ett stycke politisk teater av det mer vildvuxna och färgstarka slaget, ja, till en PR-kupp närmast. Bara det faktum att han och hans följe valde att bo på Hotel Theresa i det svarta Harlem uppfattades som en kraftfull – och antirasistisk – markering. Historikern Simon Hall låter oss i "Tio dagar i Harlem" följa händelseförloppet dag för dag. Castro träffade inte bara politiska nyckelgestalter som Sovjet­unionens ledare Nikita Chrusjtjov och det nyligen självständiga Ghanas förste premiärminister Kwame Nkrumah, utan också medborgarrättskämpen Malcolm X, beatpoeten Allen Ginsberg och andra representanter för radikala strömningar i USA. Han skapade både allianser och en image. När president Dwight D. Eisenhower lät bli att bjuda in honom till en flott restauranglunch med latinamerikanska ledare, ordnade Castro en överdådig måltid med stekar och öl för tolv ur hotellpersonalen. Men Simon Hall sätter också in de här ibland lätt farsartade händelserna i ett större politiskt sammanhang och visar på deras samband med – och betydelse för – såväl den antikoloniala befrielsekampen som det kalla kriget och dess nukleära balansakt. Man skulle nästan kunna säga att hela det storpolitiska sextiotalet tog sin början under de där septemberdagarna. Simon Hall är professor i modern historia vid University of Leeds.

Ett brev anlände från Amerika. Jag vågade knappt öppna det. Jag hade kommit in på fotoskolan jag läst om flera år tidigare! International Center of Photography i New York. Den 6 september, 1993 landade jag på JFK. När taxin körde över bron till Manhattan tittade jag storögt ut genom fönstret. Killarna spelade basket i den varma sensommarkvällen i Harlems utkanter. Stadens berömda skyline söderut. Magiskt, som en film jag redan sett. Tog in på YMCA nära Central Park, ett rum med våningssäng, TV i taket och ett gemensamt badrum. Oglamoröst. Inte alls som i sången av Village People. Första morgonen vaknade jag tidigt av jetlag och gick ut. Köpte en kaffe i en blå pappersmugg och en donut för en dollar. Tittade upp mot skyskraporna i förundran. Jag hade anlänt! 27 år och naiv, utan aning om att New York skulle förbli min hemstad ett halvt liv framåt. 169 dagar efter min ankomst till New York träffade jag den stora kärleken. Den som skulle komma att förändra mitt liv. Katastrofen lurade runt hörnet. 2020 slår det mig att jag levt halva mitt liv i New York. Jag börjar räkna. Den exakta dagen skulle inte infalla förrän den 25:e december. 27 år och 110 dagar. Som en sen julklapp. Detta är min självbiografi. Dagboksanteckningar, och fotografier av staden via en queer lins. En personlig resa genom hjärtesorg, kärlek och uthållighet. Ett testamente om överlevnad i New York. Konstigt och vackert och smärtsamt och lite kul, som livet. Människor är märkliga och farliga och attraktiva, staden är som ett tivoli där allt utspelas. Niclas Goldberg, poet och skribent, skriver: Otroligt bra. Genast väcks nyfikenheten, en film, en roman, ett djupt hav, en sprudlande, stark, sinnlig, vemodig, rolig, vansinnigt personlig resa som kommer att fånga, ruska om och beröra folk och stanna kvar i sinnet långt efter sista sidan. Jag grät och skrattade och kunde inte sluta läsa.

Kautokeino, Lappland. Polarnatt och iskallt. Snart ska solen stiga igen, efter fyrtio dagars mörker. En flera hundra år gammal trumma har nyligen återlämnats till ett museum och det sägs att trummans kraft kan hjälpa nåjder - samernas schamaner att kommunicera med de döda. Under mörkrets sista timmar stjäls trumman.Kort därefter hittas en renägare mördad med öronen avskurna. Klemet och Nina på norska Renpolisen tror att det finns en koppling mellan stölden och mordet.Det står snart klart att inte alla vill att deras efterforskningar ska lyckas. Och de möter kyla och motstånd från både natur och människor innan de kan ta upp jakten på en mördare.Olivier Truc är fransk journalist bosatt i Stockholm. Hans kritikerrosade debutroman Fyrtio dagar utan skugga utkom 2012 i Frankrike, den är hittills såld till ett femtontal länder och har tilldelats flera litterära priser. "Truc har en imponerande känsla och respekt för tundran och folket som lever där. Romanen är mycket, mycket bra Gillar du deckare så gillar du den här romanen. Har du tröttnar på krimi, och kanske tror att genren inte kan förnyas, tag ändå och läs 'Fyrtio dagar utan skugga'."Gefle Dagblad" en bra actionhistoria i samma stil som 'Da Vinci-koden' och Michael Mortimers böcker " Lotta Olsson, Dagens Nyheter "Kriminalintrigen kretsar kring en stulen schamantrumma och en mördad same. Med allvarlig men inte tung ton berättar Truc om ett liv i glappet mellan nytt och gammalt och förljuget och sant. Och hur människor påverkas av att ha ett kolonialt ok hängande över sig." Östgöta Correspondenten"Truc berättar trovärdigt om ett liv i glappet mellan nytt och gammalt, norskt och samiskt, förljuget och sant - och om hur ett kolonialt ok ständigt tynger samernas vardag." BTJ