Anders Roos – författare

De hundra spirornas stad? Det finns massor av böcker omden. Men detta är den första som berättar om alla dessabryggerikrogar som på kort tid vuxit fram mellan spirorna,ställen där du kan dricka din öl i skuggan av bryggverket ochkänna doften av malt när du kliver in i lokalen. År 2010 var denio stycken. Idag är de nästan 30.Prag är öltradition och förnyelse. Från klassikern U Flekutill nyetablerade U Dobrensky´ch är det inte mer än 800 meter,men det är en 500 år lång resa av smakpreferenser och estetik.I Prags ölvärld finns hela spektret.Författarna är rutinerade Pragresenärer och ölfantaster, somkänner den här kulturen utan och innan. Mellan klunkarnasätter de ölen och miljöerna i ett historiskt sammanhang. Detipsar också om 25 andra favoritkrogar i Prag som ölälskareninte får missa.

Världen över dyker nya mikrobryggerierupp. Varje småstadska ha ett, varje kvarterskrog ochvarje igenbommad fabrikslokal ärett potentiellt husbryggeri. Småskaligtär vackert!Också i Prag gör småbryggarna comeback. Under 40 årfanns här bara ett enda mikrobryggeri, förvisso det somofta kallats världens äldsta: restaurangen U Fleku, som serveratsina gäster egenbryggt öl sedan 1499.I skrivande stund finns runt 25 fungerande husbryggerieri Prag (ett par av dem brygger bara sporadiskt), och nästanallihop har tillkommit under 2010-talet. Det är en explosion!Strax före industrialiseringsvågen mot slutat av 1800-talethade Prag 40 bryggerier. Fortsätter utvecklingen i denna hastighetså är vi där igen om bara några år.Ja, inte i 1800-talet. Det ska vi nog vara glada för. Men i antaletkrogar där vi kan dricka öl som bryggts och lagrats på plats.Så vad hände? Vad gick fel? Vad som hände är ungefär samma saksom inträffade på andra platser: halvstora aktörer slog sig samman,skaffade fabriker, tjänade på stordriften och knockade såsmåningom ut småhandlarna. Vid förra sekelskiftet var de småPragbryggerierna färre än tjugo. Efter första världskriget varde sex, efter nästa krig två.Men se det inte enbart som att det gick fel. En hel del gick i helträtt riktning: med industrialiseringen säkrades kvalitetskontrollen.Man ska akta sig för att romantisera det småskaliga, hurvackert vi än tycker det ser ut. Inte alla småbryggare historienigenom har kunnat brygga gott öl. Långt ifrån alla av dagenssmåbryggare har en susning, för den delen.Riktigt fel gick det däremot efter revolutionen 1989, då dendittills skyddade inhemska bryggerinäringen började efterliknaindustrierna i Väst. In med det “moderna”. Väck medöppna jäskar. Se till att pastörisera, för att stabilisera och ökalivslängden på ölet. Kapa i gengäld i lagringstid. Och se till attkrögarna byter ut sin fatanläggning och börjar servera medhjälp av modernt kolsyretryck.Tjeckien kom ifatt. Deras lageröl var på väg att bli lika tristasom våra.Detta födde en reaktion, en hem- och småbryggartrend, denkom bara lite senare i Tjeckien än i andra länder där nöden varitså mycket svårare: USA, Danmark, Sverige.Reaktionen skapade mikrobryggerier: de första dök upp1991, med tre nytillskott i själva Prag under 1990-talet. Två avdessa tre finns kvar.Men reaktionen ruskade så småningom liv också i de störreindustrierna, där flera bryggare redan tagit nyligen avskaffadehantverksmetoder till heders. De stora imiterar de små uppstickarna,precis som i vida världen.Småbryggarna producerar ale, ipa, stout och veteöl. Menframför allt gör de vad man gjort i den här delen av världen ändasedan den första pilsnern skapades i Plzen 1842: de bryggerhantverksmässiga lageröl, gjorda med mjukt vatten, med högmaltdensitet och med humle från Žatec (på tyska: Saaz).10 | om småbryggare i pragÖlet på dessa bryggerikrogar är alltid opastöriserat, och detär oftast ofiltrerat – delvis av ekonomiska skäl; att investera ifiltreringsutrustning är dyrt. Men att dricka ofiltrerade öl medjästprägel är en trend, också här. Det har fört med sig att ocksåde allra största varumärkena, som Gambrinus och Urquell, dåoch då serveras i ofiltrerat skick.När smakar då tjeckiska öl som bäst? Och var? Svaret är enkelt: när det ärfärskt och på plats i Tjeckien, fast inte nödvändigtvis på husbryggerierna.Kvaliteten skiftar, det är delvis därför vi skrivitdenna bok: vissa mikroöl är fantastiska, andra inte. Men alladessa vackert småskaliga husbryggerier är fina komplement.De representerar en del av det nya sköna Prag, djupt rotat i traditionenmen ändå annorlunda.

Tyrolen - 60-talparadiset i SmålandFölj med på en tidsresa tillbaka till 60-och 70-talet när Tyrolen i Blädinge i Småland var en av södra Sveriges största festplatser och lockade tiotusentals nöjeslystna ungdomar.Lena Birgersson har träffat artister, musiker, besökare, bybor och ordningsvakter från förr och vi får höra alla deras härliga historier.Boken skildrar också livet på nya Tyrolen och här finns cirka 150 härliga nytagna foton av fotografen Anders Roos. Tyrolen drar åter igen stora skaror besökare och den fina folkparkspärlan drivs nu av ett hängivet gäng ungdomar. Samtidigt som de bevarar den unika miljön med dess byggnader och målningar skapar de en modern mötesplats där alla umgås med alla. Här träffas nu både hårdrockare, punkare och raggare såväl som loppisentusiaster och trädgårdsintresserade.Förord av Ingmar Nordström och Ola Salo.

Boken om Sweden Rock är här

Från ”happening” i en park till

Skandinaviens största rockfestival

Det lilla samhället Norje i Blekinge var länge mest känt för sina smidesredskap till lantbruk och industri. 

Men tack vare Sweden Rock Festival är det helt andra metallklanger som associeras med namnet.

Varje år vallfärdar nämligen över 40 000 hårdrockfans från mer än 50 länder till det lilla samhället utanför Sölvesborg för att under en intensiv junivecka njuta av allt från blues till dödsmetall. 

Sweden Rock Festival började som en ”happening” i en park i Olofström sommaren 1992. Och allt kunde ha slutat flera gånger på vägen. Men varje gång vägde tron på möjligheterna, musiken och människorna över. 

I en bildspäckad bok på 288 sidor berättar författaren Sven Lindström och fotografen Anders Roos historien om hur den största och vänligaste festivalen i Norden blev verklighet genom att strunta i trender och förena människor med samma intresse för hård och ännu hårdare rockmusik. 

Vad har en Gretsch-gitarr av Bo Diddley-modell att göra med Gyllene Tider? Varför blir Benjamin Ingrosso starstruck av Per Gessle? Hur mycket betyder Gyllene Tider för ÖB:n Micael Bydén? Vad tycker Gabriel Gessle om sin pappas låtar? Vem flyttade ett bröllop, vem åkte från Australien, vem har turnerat med Prince och vem ”dissade” Paul McCartney?

Aldrig tidigare har någon kommit så nära Per Gessle, Micke Syd, Mats ”MP” Persson, Anders Herrlin och Göran Fritzon i Gyllene Tider som i den här fotospäckade boken.

Anders Roos började ta bilder redan i samband med den ”hemliga” skivinspelningen i Harplinge i juni 2022 och Jan-Owe Wikström nedtecknade ”dagböckerna” därifrån och till sista ackordet klingat ut på Gyllene Tiders åttonde sommarturné genom Sverige, Norge och Finland.

Men det är inte enbart ur medlemmarnas eget perspektiv utan även familjerna, artistkollegorna, teknikerna, scenbyggarna, personalen runt omkring, arrangörerna, branschfolket och fansen som alla har sina egna historier att berätta och relation till bandet som i decennier planterat powerpopen i den svenska folksjälen.

Det här är ”Gyllene Tider - Hux Flux hela Sveriges dagbok” med förord av Per Simonsson som regisserat den kommande filmen om Gyllene Tider.

”Malmö SymfoniOrkester 1925–2025”

Denna bok berättar om Malmö SymfoniOrkesters utveckling

men också om symfoniorkestern som företeelse. MSO:s

historia är starkt knuten till både staden och de hus man

verkat i - Scaniabiografen, Stadsteatern, Konserthuset och

Malmö Live. Orkesterns verksamhet betingades i mångt

och mycket av förutsättningarna i de olika husen och de

kronologiska avsnitten är uppdelade på fyra stora avsnitt.

De varvas med intervjuer av personer som varit med under

resans gång.

MSO:s verksamhet är idag en självklar del av stadens identitet

och en betydande aktör inom det internationella musiklivet.

Boken belyser själva fenomenet symfoniorkestern och den

verklighet den agerar i. Ambitionen är att läsaren ska få svar

på många av de frågor som brukar ställas om en orkesters

vardag. Förhoppningsvis ger den också ökad lust att ta del

av den symfoniska kraftens dynamik.

Boken Gyllene Tider 2.019 - en sista refrängär en exklusiv, nära skildring om ett unikt svenskt bands avskedsturné, från planeringen och skivinspelningen i Provence i Frankrike till repetitionerna och konserterna fram till den allra, allra sista.

Men den är också en berättelse om fansen omkring över generationerna, om andra artisters relationer och minnen om bandet, om kemin och det unika soundet, om vardagslivet mellan turnéerna och hur Gyllene Tider för all framtid kom att förändra livet för Per Gessle, Mats ”MP” Persson, Göran Fritzon, Anders Herrlin och Micke Syd.

Och naturligtvis – en historisk återblick hur allt började, det roliga, det mörka, med mängder av anekdoter och avslöjanden blandat med opublicerade gamla bilder och nytagna där Jan-Owe Wikström och Anders Roos – bakom den rosade ”Alla tiders Gyllene Tider” 2013 – återigen har fått ta rygg på Gyllene Tider, ett stycke svensk musikhistoria.

Malmös mesta rockband heter sedan våren 1978 Wilmer X (om vi bortser från det faktum att de faktiskt startade sin karriär som Wilmer Pitt).

Under sommaren 2018 har vi sett dem återförenas för sin tusende spelning – vilket ägde rum inför 35 000 jublande rockfans på Sweden Rock den 9 juli – och på många andra festivaler runtom i landet.

En nostalgitripp? Glöm det. Nisse Hellberg, Jalle Lorensson, Thomas Holst, Sticky Bomb och Janne Lindén visade under sin succéartade comebackturné att Wilmer X låter vitalare, mopsigare och tätare än någonsin.

Som en hyllning till ett av Sveriges genom tiderna bästa och mest konsekventa kompromisslösa rockband dokumenteras nu Wilmer X 40 år på vägar, klubbar, festivaler och toppen av försäljningslistorna i boken ”Wilmer X – 40 år av blues, svett och tårar” av fotografen Anders Roos och författaren/musikjournalisten Sven Lindström.

Boken är en underhållande tripp genom bandets hela karriär med intervjuer av samtliga bandmedlemmar, generöst illustrerade med en lång rad hittills opublicerade bilder, textdokument och dagboksanteckningar. Tillbakablickarna till bandets vilda framfart genom decennierna växlas med nerslag i nutiden genom nytagna bilder och reflektioner från samtliga Wilmer X-konserter sommaren 2018.

Sven Lindström har skrivit om musik i Sydsvenskan och Nationalencyklopedin. 2007 utkom hans kritikerrosade biografi ”Att vara Per Gessle”, vilken har följts av ytterligare tre uppmärksammade böcker: ”Han sitter där nere mellan Clapton och Hendrix”, ”Roxette – den osannolika resan tur och retur” och ”Olympen – artisterna, publiken, betongen”. Anders Roos är fotograf som bland annat har gjort böckerna ”Alla tiders Gyllene Tider”, ”Min plats i Skåne” och ”Roxette on the road”, förutom medverkan i ett 30-tal andra böcker.