Ann Heberlein – författare

»Sällan har en bok berört mig lika starkt ... En enastående läsupplevelse.« Ingalill Mosander, Aftonbladet

Vid en första anblick har Ann Heberlein allt man kan önska sig: man, barn och en framgångsrik yrkeskarriär som forskare och journalist. Men bakom den lyckade fasaden döljer sig en mardrömslik tillvaro: Heberlein lider av manodepressivitet eller bipolär sjukdom typ 2 som psykiatrin kallar det. I denna skoningslöst självutlämnande rapport från sjukdomens insida tar hon oss med in den manodepressiva människans helvetiska vardag, en tillvaro där tanken på självmord är en ständig följeslagare.

»Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är egentligen mer än en bok, den är ett stycke delat liv och delat lidande, en filosofisk och poetisk djupdykning i de humörsvängningar som kännetecknar en människa som lider av bipolär, manodepressiv sjukdom.« Åsa Moberg, Expressen

»Heberleins styrka är att hennes iakttagelser är så påtagliga, så pregnanta, att hon får oss att förstå.« Åsa Beckman, DN

Makt brukade erövras med pengar, kunskap eller kontakter. I kulturkriget kan det räcka med att ha rätt värderingar.

I Moraliskt kapital visar Ann Heberlein hur värderingar trumfar kapital och hur aktivister anses väga tyngre än experter. Men precis som det ekonomiska kapitalet är det moraliska kapitalet ojämlikt fördelat. Ann Heberlein beskriver hur vänsterkodade åsikter dominerat debatten och ger förslag på hur spelplanen ska jämnas ut.

ANN HEBERLEIN är författare och teologie doktor i etik.

»Många av de diskussioner och debatter som förs i sociala medier, på ledar-och kultursidor, i riksdagen och i tv-program har en moralisk klangbotten. Det vi kallar för kulturkrig handlar om moral, mer än om identitet och kultur, om vilka handlingar och attityder som är berömvärda respektive klandervärda. God moral – moraliskt kapital om man så vill – är en gångbar valuta inte bara i Sverige utan i hela västvärlden.«

»Är det god moral att hacka på människor med dålig ekonomi, som Lena Andersson gör, att hävda att fattiga människor är mindre förnuftiga än människor med större tillgångar?«

»Drev är en ovanligt välfunnen metafor för att beskriva det som händer när en offentlig person blir medialt avrättad. Drevkarlarna på sociala medier larmar och skriker, anklagar, trakasserar och förföljer bytet tills han eller hon röjer sig genom ett förfluget ord, ett aggressivt utspel eller en ogenomtänkt respons. Och då, när villebrådet skrämts fram, sitter journalisterna i sina jakttorn och skjuter prick. Pang. Du är död!«

På nyårsnatten 2016 hade Ann Heberlein all anledning att skåla. Hon skrev för de stora tidningarna, hyllades för sina böcker och respekterades för sin forskning. Men innan snön hann smälta skulle allt det hon byggt upp vara på väg att raseras.

Fallet handlar om att förlora nästan allt: anseende, anställning, uppdrag och vänner, men att trots det stå upp för sina värderingar och handlingar, även när man har mer att vinna på att inte göra det.

Vad kan vi lära av Hannah Arendt? Jo, att älska världen så mycket att vi tror att förändring är möjlig.

Filosofen Hannah Arendts liv spänner över ett avgörande kapitel i västvärldens historia, en tid då våra idéer om människan och hennes värde, hennes skuld och ansvar, omformulerades. Hannahs tänkande är intimt förknippat med hennes liv och de erfarenheter hon gjorde av ondska, men också av kärlek, flykt, främlingskap och längtan.

I Ann Heberleins biografi levandegörs en Hannah Arendt för våra dagar, en tidlös intellektuell vars undersökningar av ondskans natur är kusligt aktuella ett halvt sekel senare.

»Varför krånglar vi människor till det så? Ingen man eller kvinna har älskat mig lika hängivet som mina hundar, och aldrig har min kärlek varit så generös som i relation till mina hundar. Kan vi ta intryck av våra hundar och deras sätt att vara: tydligare, ärligare och mer äkta? Jag tror det.«

I tusentals år har det funnits ett starkt band mellan människor och hundar. Men varför är det så? Och vad kan hunden lära oss om hur livet ska levas? I denna kärleksförklaring fördjupar sig Ann Heberlein i de insikter hon fått av sina hundar och tecknar en livshållning där begrepp som kärlek, vänskap, tillit och autenticitet står i centrum.

*

Ann Heberlein är författare och teologie doktor i etik. Vad min hundar lärt mig om kärlek är Heberleins fjortonde bok.

Annika är konstnären som har spenderat nästan 20 år utomlands och har inte en tanke på att flytta hem till sitt barndomshem i Borrby. Men när hon återvänder till den lilla byn på Österlen i Skåne för att vårda sin döende mamma ställs allt på ända. 

Under de 11 dagar som hinner gå från mammans bortgång till hennes begravning förändras allt. Allt ställs på sin spets när Annika inser att hennes man bedragit henne under en längre tid och nu ska han ha barn med sin älskarinna. Annika lämnas plötsligt helt ensam. Inga föräldrar, inga syskon, ingen man och inga barn. Då vänder allt. 

Allt kommer nog att bli bra är en gripande berättelse om livets möjligheter. Även i de allra mörkaste stunderna finns ofta ljus och tid att hitta sig själv och sina egna behov. 

Ann Heberlein är författare, etiker och debattör.