Anna Lundberg – författare

- Jag kan få på tafsen när jag blir för grotesk. Jag får till exempel inte lägga handen på skötet och jucka till. Om en man gör det blir det roligt, om en kvinna gör det vulgärt. Vi kvinnor förväntas ha så mycket mer respekt för könet och kroppen. Så säger skådespelaren Maria Lundqvist som spelar huvudrollen i den svenska situationskomedin Sally. Vad har den drastiska figuren Sally gemensamt med komikerparet Åsa och Gertruds vassa radiosketcher och de dansanta transorna i Prideparaden? De är alla exempel på svensk samtida skrattkultur, de har alla ett formspråk som med karnevalens överdrift och egensinnighet gör att gängse ordning kring kön, kropp och sexualitet rister betänkligt. Kring dessa tre sammanhang, olika till form och innehåll, kretsar kultur- och genusvetaren Anna Lundbergs avhandling. Utifrån Michail Bachtins begrepp skrattkultur behandlar Lundberg det som med ett feministiskt och queert öga är livsviktigt men som inte får plats eller vill rymmas i den maskulint konnoterade allvarskulturen. Via närläsning av komikens lustfyllda moment och dess överdrivna, groteska, och närgångna kroppar vill Lundberg vidga vad som betraktas som politik och politiskt uttryck, kopplat till kön, kropp och sexualitet. Allvarets inslag och närvaro om­förhandlas och förvandlas på skrattkulturens premisser. På så sätt tar den här boken avstamp i allt annat än allvar. Anna Lundberg är född 1969 och verksam vid Tema Genus vid Lin­köpings universitet. Allt annat än allvar är hennes doktorsavhandling.

Antalet människor som lever under hot om utvisning har ökat under de senaste decennierna. Samtidigt har det vuxit fram en medvetenhet om att dessa människor är ? och kommer att vara ? invånare i Sverige. En bred social rörelse med fokus på irreguljära migranters rättigheter har formerats och bidragit till att lagstiftningen på området förändrats. Människor utan uppehållstillstånd har idag rätt till sjukvård ?som inte kan anstå? och deras barn har rätt att gå i skolan. Utvecklingen är dock dubbel. Över hela Europa stängs gränserna. Och politiska krav på en närmast total exkludering av irreguljära migranter har vunnit gehör. Det som länge framstod som en utveckling mot ökade rättigheter för dessa människor har visat sig handla om återkommande förhandlingar där utgången är oviss. ?I denna antologi analyserar 19 svenska forskare hur tillståndet irregularitet skapas, återskapas och upplevs. Irregularitet förstås som präglat av föränderlighet, pluralism och temporalitet, och inte som en fast identitet eller egenskap. De olika texterna uppmärksammar hur detta tillstånd synliggör en rad dramatiska paradoxer, särskilt i den svenska välfärdsstaten. Texterna diskuterar främst det komplicerade förhållandet mellan medborgerliga och mänskliga rättigheter och verklighetsglappet mellan föreställningen om Sverige som ?världsbäst? på humanitet, jämställdhet och solidaritet och den våldsamma exkludering som sker i den inkluderande välfärdsstatens geografiska och rättsliga marginaler. Maja Sager är biträdande lektor på Genusvetenskapliga institutionen, Lunds universitet. Helena Holgersson är sociolog och arbetar som lektor på Institutionen för kulturvetenskap vid Göteborgs universitet. Klara Öberg är antropolog och affilierad vid IRIS, Écoles des hautes études en science sociales i Paris. Hon undervisar i migration, genus och globalisering vid institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet. Utöver redaktörerna medverkar Henry Ascher, Maria Bexelius, Carin Björnberg Cuadra, Pouran Djampour, Sofi Jansson, Shahram Khosravi, Anna Lundberg, Heidi Moksnes, Amanda Nielsen, Vanna Nordling, Anette Rosengren, Erika Sigvardsdotter, Niklas Selberg, Mikael Spång, Emma Söderberg och Åsa Smith Wahlström.

Barns rätt till lek, vila och fritid är en utvärdering av Malmö stads ESF projekt med samma namn, genomförd ur ett barnrätts- och salutogent perspektiv. Genom intervjuer, fokusgrupper, observationer och dokumentanalys undersöker rapporten hur projektet har bidragit till social gemenskap, tillgång till meningsfulla fritidsaktiviteter och förbättrat välmående för barn i socioekonomiskt utsatta områden. Studien visar att aktiviteterna varit mycket uppskattade – inte minst för sin inkluderande atmosfär, flexibiliteten och de relationella kvaliteter som aktivitetsledarna skapat. Särskilt betydelsefullt framträder trygg vuxennärvaro, kostnadsfrihet och gemenskap kring måltider. Samtidigt lyfter rapporten fram strukturella hinder såsom ojämlik tillgång, varierande skolengagemang och svårigheter att nå högstadieflickor och barn med funktionsvariationer. Genom analysramarna KASAM och barnkonventionens artikel 31 granskas projektets arbetssätt och effekter utifrån barns rättigheter. Rapporten avslutas med konkreta rekommendationer för att säkerställa långsiktig hållbarhet och ett jämlikt, rättighetsbaserat fritidsutbud.

Könssjukdomar har genom tiderna ansetts vara exceptionellt farliga och skamliga. Sedan tidigt 1800-tal har man i Sverige motarbetat sjukdomarnas spridning genom en stark lagstiftning och noggrann kontaktspårning. 1919 förstärktes arbetet ytterligare när en ny lag, Lex Veneris, togs i bruk. Nu skulle män och kvinnor i alla socialgrupper behandlas lika strängt när de drabbats av exempelvis syfilis eller gonorré. Vi vet dock ganska lite om hur läkarna uppfattade den stränga lagstiftningen och hur de sjuka kände inför att bli utfrågade, förhörda och utpekade av myndigheterna. I Läkarnas blanka vapen belyser historikern Anna Lundberg den nya lagen, dess tillkomst och hur den tillämpades. Lex Veneris stipulerade hur läkarna skulle hantera patienterna och genom att följa läkarnas agerande och den brevväxling som de ofta hade med sina patienter har författaren fått en unik inblick i både hur vårdarbetet utfördes och hur lagen uppfattades av de sjuka. Kanske kan vi genom historiens exempel lära något viktigt om mänskligt bemötande, respekt och integritet när vi idag åter fått ett växande problem med könssjukdomar?

Varje år blir tusentals människor inlåsta på något av Migrationsverkets förvar. En del har bott länge i Sverige, andra är näst intill nyanlända. De har inte begått brott. De vet inte hur länge de kommer att vara inlåsta. De vet bara att myndigheterna förbereder deras deportation.Det här är deras berättelser. Om vanmakt, rädsla och maktmissbruk. Men också om hopp och solidaritet. Flyktingfängelser är ett avslöjande dokument om en för de flesta okänd sida av Sverige och kan läsas som en uppmaning till en verkligt solidarisk flyktingpolitik. Redaktörerna har träffat ett hundratal förvarstagna och vill med denna antologi ge röst åt några av dem som med stöd av lagen tystas, förvaras och skickas iväg.Jurister, aktivister, anhöriga och forskare kommer också till tals. Läsaren lär känna förvarens praktik och historia och får ta del av konkreta exempel på motstånd.Ulrika Andersson, Elinor Hermansson, Lina Myritz och Tove Stenqvist är aktiva i asylrättsrörelsen sedan många år. Efterord av Parvin Ardalan, författare, journalist och människorättsaktivist från Iran som varit fristadsförfattare i Malmö.