Anna Wahlgren – författare

Bilder från Lustgården bjuder på scener från kärlekens vardag och tillägnas, med kvinnlig falsk älskvärdhet, Eva.

I den styva novellen ”Sällskapsspel” får vi se Eva som anständig hustru med distingerad smak för gin och tonic, men med en karl som super henne under bordet, förnedrande nog. I ”Flickan och Kärleken” får vi följa hennes första, patetiska förälskelse fram till det bittra slutet, då martyrglorian tänds över hennes huvud. Som frigjord hustru med äktenskapskontrakt på fickan möter vi henne i ”Med respekt för en hustrus privatliv”, där hennes man förstör deras goda förhållande genom att prassla med småflickor bakom hennes rygg. ”Han som bara ville väl” är en hurtfrisk typ, som med välbehag slevar i sig nyponsoppa med grädde och biskvier, utan att ägna en tanke åt sin hustrus namnlösa elände. I scener av mera intim karaktär får vi bevittna Evas våndor i sängen – Adam förstår henne inte där heller. Det är synd om Eva! Eller är det inte?

Bilder från Lustgården är avslöjande bilder, men avslöjandena sker inte bryskt utan skickligt försåtligt. Anna Wahlgrens novellsamling har också en allvarlig underton: man och kvinna måste tillsammans värna om sin lustgård, sin kärlek.

Den sjunde vintern

berättar om ett sjuårigt äktenskap. I en vanlig svensk förort lever en ung familj med två barn. Deras tillvaro rymmer såväl förnöjsamhet som leda, såväl glädje, kärlek och lycka som gräl, uppträden och hårt missnöje. Livet har löpt i vanda banor intill den sjunde vintern - då tryggheten förbyts i en mardröm.

Den sjunde vintern

är en roman om svek. Den ställer öppna, svidande frågor om äktenskap och vänskap, om lojalitet och familjesammanhållning; den blottar blödande sår där vår tids självtillräcklighet under namn av frihet gått fram till ett högt, men fördolt pris.

Anna Wahlgren berättar i sina noveller om hur vemodigt, överraskande, roligt och svårt det är att vara barn, halvvuxen, man, kvinna – människa överhuvudtaget. ”Födelsedagspojken” och ”Pojken på vinden” vittnar om författarens förmåga att leva sig in i barn känsloliv. ”Fest” är en hjärtskärande skildring av ensamhetens spökfest, firad av en artonåring. I ”Mannen med krattan” upplever en ung man dödens fasa men också dess sugande, lockande makt. ”Smycket” är en tragikomisk episod om ståhejet kring ett borgerligt bröllop – porträttet av den unga kvinnan som på tröskeln till äktenskapet tjatar sönder kärleken är verkligt svidande. ”Natten” är en frän skiss om famlande kärlek mellan en man och en kvinna som bägge är hårt medfarna av livet. Titelnovellen skildrar i en gripande scen en mans svartsjuka och besvikelse över sin unge älskares trolöshet. ”Vid vattnet med Laura” har en ljus stämning av sommar och livsglädje – här berättas om en hämmad man som har turen att möta en kvinna som är ”som en stor glad fisk” och föga bryr sig om vad som passar sig.

Ett spännande sätt att varsamt, liksom tålmodigt avslöja det innersta hos personerna utmärker dessa fint nyanserade debutnoveller.

Ge liv är en kärleksroman, en lovsång till livet och till kärleken mellan man och hustru. Men en viktig roll spelar också skildringarna av barnafödande, både med den vanliga, passiva metoden och med den nya, smärtförebyggande.

Huvudpersonen har upplevt en smärtsam första förlossning. Hennes psykiska jämvikt rubbas svårt. Hon anklagar sig för att inte älska sitt barn tillräckligt och känner sig sämre än andra. Babyn och den i ett slag förändrade tillvaron frestar hårt på makarnas samliv. Vetskapen om en ny omedelbar graviditet drabbas dem som en chock.

Genom en läkare får hon slumpartat information om den psykoprofylaktiska metoden. Hon beslutar sig för att på egen hand genomföra träningen för den nya födseln. Därmed förändras hela hennes liv. Gradvis vidgas hennes medvetande, och gradvis väcks också hennes lust att leva, att älska, att njuta livet och kärleken.

Ge liv är en roman om kärlek men också en bok om kvinnas situation i dagens Sverige. Den manar till förändring inifrån, av övertygelse och känsla. Den vädjar till individens livskraft och lust.

Ge liv är en fristående fortsättning på Veka livet författarens genombrottsroman från 1970.

I centrum står en kvinna med självbiografiska drag av författaren.Kring hennes liv från barndomen till nuet vävs berättelser av och om människor hon mött - och av älskare, äkta män, äktenskap.Skildringarna är ömsom drastiskt humoristiska, ömsom förförande och fasansfulla, men alltid igenkännbara.Vad sker i kärlekens namn?

Lust och längtan är en samling berättelser kring det största av teman: människors samlevnad.

I ett kaleidoskop av träffsäkra, ömsinta bilder blottas den sinnliga erotik, den sårbara kärlek, den onda ensamhet och den trevande, tafatta gemenskap som föds ur lust och längtan - de drivkrafter som gör människan levande och aldrig låter sig förkvävas, på gott och ont.

Anna Wahlgren har levt med sina barn i ett avlägset bondesamhälle, där livet löper i medeltida banor. I bokens andra del skildrar hon med dokumentär autenticitet hemliv och familjeliv i en egyptisk by. Mot detta ställs friskt utmanande bilder av 1970-talets svenska folkhem.

Lust och längtan innefattar också "I väntrummet", en uppmärksammad pjäs om två gamla människors möte, uppförd av TV-teatern.

Se mannens av hävd specifika, förskräckliga egenskaper: känslokyla, karriärism, likgiltighet för barnen... Se dem utkristalliserade in i de finaste mekanismer och överförda till Karla, kvinnan som tror sig frigjord när hon blivit en man i kjol!

Karla, fyrtio år, välbevarad, påläggskalv på det mycket Svenska Verket med utlandsplaceringen i en liten ask, är gift med Fritze, utvald som kompletterande faktor utifrån sitt representativa yttre och inre, och håller sig med älskaren Angelo, invandrad innehavare av en salladsbar, samt besväras av dottern Lotta, hjälpligt undanskuffad på dagis. Ohyggliga kriser seglar upp när Fritze av någon märklig, bisarr anledning vill skiljas...

Anna Wahlgrens debattroman Mannen i kjol utkom för första gången 1980.

I Men icke hade kärlek möter läsaren människor som befinner sig mitt i en känsligt sedd och avlyssnad vardag i Sverige idag. Boken är ömsom beskt samhällssatirisk, ömsom opretentiöst underhållande men alltid tankeväckande genom vad författaren har att säga om människor och deras relationer. Det finns hos Anna Wahlgren en stark livsvilja, en förmåga att med samma klara blick se och ta till sig både det mycket ljusa och det mycket svåra i tillvaron. Några av novellerna är intensivt erotiska, fyllda av ömhet och sensualism, men där finns också annorlunda kärleksteman som i den självbiografiska texten om ett barns död, en upprivande och gripande berättelse om vad som sker vid en sådan förlust.

"Jag tänker inte så bra. De far sina egna vägar, mina tankar.

Minns gör man ju, men det är underligt med minnen hur de sorterar sig. Ibland säger jag mig att det bara blev. Det bara blev, alltihop; och jag vet inte riktigt hur. Jag visste inte vad jag ville. Jag formulerade det aldrig för mig. Jag tänkte inte så: Jag vill! Ingenting var väl klart. Det är kanske därför?

Jag vet inte.

Det bara blev.

Och det är kanske så det är, det här livet. Det bara blir. Man tror man bestämmer och styr... och det gör man kanske, men utan att vet om det."

Eva och Peter går ut skolan. Strax därefter får de en liten dotter. De flyttar till den nybyggda förorten Rosengården, och Peter börjar studera vid universitetet.

Men Evas tillvaro förvandlas alltmer till en mardröm. Förortslivets omänsklighet tränger sig allt närmare inpå henne, och hon går in i en allt djupare isolering.

Rosengården är en omskakande roman, tät och gripande. Den handlar om ensamhet och ångest. Den rör vid människans innersta vanmakt, vid hennes smärtas livshotande djup. Den rör vid det ensamma rum i varje själ, dit ingen röst av förståelse kan nå.

Jag är här för att fatta beslutet att ta mitt liv.

Jag är femtiofyra år. Jag har passerat livets blomning i alla möjliga avseenden. Man står på sin kreativa toppnivå vid trettiofem, har jag lärt mig av syokunsulenten, som var exakt trettiofem när hon sa det.

- Jag vill se en linje, sa jag, en början och ett slut, någonting som leder från någonting till någonting... Någonting som växer, precis som en blomma söm börjar som ett frö. Det måste finnas en mening!

Hon fick mig att känna mig så anspråksfull.

- Man måste acceptera saker och ting, sa hon. Är det så konstigt?

Sorgen är en mörk, omskakande berättelse om en man som försöker förstå varför han inte lyckas leva lika bra som andra. Han tillbringar sina sista dagar på Kanarieöarna och ser tillbaka på sitt liv, sitt äktenskap, sitt arbete som lärare. In i det sista söker han meningen med livet. Bakom pannloben värker sorgen.

Efter nära trettio års äktenskap far Harald och Gerda ut i bilen på sitt livs första semesterresa tillsammans.

Deras resa blir en färd bland svenskar, bland livsöden och sommargräl, bland matköer och ensamheter i ett land som kommit på välbestånd men ofta lämnat människan frusen. Deras resa blir också och framförallt en färd genom det rike som blivit deras eget.

Två människors rike är en ljus bok, en vacker och ovanlig bok om den närhet och gemenskap som är möjlig mellan två, om innerlig och tillitsfull gemenskap, om djupaste ömhet och ro.

I början är de nummer: ettan, tvåan, trean, fyran, femman, nyförlösta kvinnor i en sjukhussal. Men en efter en lösgör de sig ur det tillfälliga kollektivet och far hem med sina nyfödda. En efter en får kontur, får liv.

Anna Wahlgren har följt dem hem, hon berättar om deras första dag utanför sjukhuset, och ur denna enda dag frammanar hon småningom hela deras livssituation.

Tillsammans utgör dessa skildringar något mer än enskilda öden: det blir en studie i äktenskapets, familjens, samvarons möjliga former – och de omöjliga, en vardagsberättelse som till sist vänds i hoppfullhet, i ett kärleksbudskap.

Boken Veka livet utkom för första gången 1970.