Barbro Johansson – författare

Hur kan ett barn definieras? Hur kan barn göras delaktiga i allt från stadsplanering till kulturella uttryck? Hur kan barns rättsmedvetande och engagemang stärkas och hur ser skärningspunkten ut mellan föräldrars rätt till yttrandefrihet och barns rätt till privatliv? Syftet med barnrättskonventionen är att inta ett barnrättsperspektiv på mänskliga rättigheter, men det är oklart hur inkorporeringen av barnrättskonventionen som lag kommer att fungera för det enskilda barnet. I En lag för barn problematiseras därför barnrätts­perspektivet utifrån kultur, makt och ålder i relation till barn- och ungdomskulturforskning. Bokens nio kapitel utgår från de olika artiklarna i FN:s barnrättskonvention och lyfter fram barnrätts­perspektiv i relation till förskola och skola, kulturprojekt, film, litteratur och barns del­tagande i olika samhälleliga kontexter.En lag för barn syftar till att bidra till diskussioner och kunskaper om barn- och ungdomskultur relaterade till frågor kring barns villkor i samhället och barns rättigheter belysta utifrån kulturvetenskapliga perspektiv. Boken vänder sig till alla som är intresserade av barn- och ungdoms­kultur liksom barns rättigheter i allmänhet och kulturvetenskapliga perspektiv på barns rättigheter i synnerhet.

Katten som saknade sitt land: En kattberättelse från verkligheten. Många tecknade bilder som uttrycker kattens Gubbens liv. Gubben blev tvångsflyttad ihop med alla saker i sitt hem till nånstans. Via Nya Husses Land kom Gubben till STAN. Där kämpade han med: En ny matte som han INTE gillade först, att ta sig en plats bland alla djur och konstigheter i STAN, att hitta ersättningar för allt han saknade, att hitta tillbaka så gott han kunde.

Platser som befinner sig i något slags övergång, mellan stad och land, mellan land och vatten, under byggnation eller på väg in i glömskan: alla ger de utrymme för det oplanerade och oväntade. Prunkande koloniområden, loppmarknader och sommartomma båtuppläggningsplatser är exempel på tillfälligt överblivna eller övergivna landskap som tas i anspråk på nya sätt. Övningskörning, ridning, modellflygning, street-race -- överallt där de vita fläckarna eller svarta hålen på kartan dyker upp, finner människor användning för dem. Det kan resultera i nya värden, och därmed få betydelse för planeringen av områdets framtid. Studier av sådana gränszoner och förändringsområden inbjuder till funderingar kring vad det innebär för människor att i olika avseenden befinna sig i periferin, utkanten, mellanrummet.

I en treårig studie berättar tonårsflickor om att vara eller inte vara i behov av särskilt stöd. Centralt är Barnkonventionen och ett synsätt där barn är sociala aktörer med eget handlingsutrymme. Tonårsflickorna berättar om sina erfarenheter av delaktighet och inflytande under lärandeprocesser från skola och fritid. De belyser aktuella händelser, sina tankar om framtiden, och kommenterar även hur särskilda stödinsatser kan ha påverkat deras skolgång. Förutom flickornas berättelser ingår genom åtgärdsprogram och betyg skolans berättelser om flickorna. Avhandlingens titel vill uppmärksamma ett av studiens resultat där lärare genom åtgärdsprogrammen framhöll att flickorna kunde mer än de visade under lektionerna. Flickorna däremot menade att de inte fick chans att visa vad de kunde. Av analyserna framkommer att elever kan komma med betydelsefulla infallsvinklar för att göra stödinsatser mer verkningsfulla. Förutsättningen tycks vara att läraren intar en empatisk och inlyssnande hållning samt undviker att alltför snabbt komma med lösningar på problem eller förslag om hur eleven kan förbättra sina prestationer. Vidare visar analyserna att förmågor som flickorna hade utvecklat under fritiden sällan tillvaratogs i skolan. Erfarenheter från idrottsintressen innebar oanade utvecklingsmöjligheter för att kunna prestera under press även i skolans provsituationer. Ett musikaliskt intresse och flickornas omfattande sångrepertoar av engelska låttexter underlättade vid inlärning av grammatik, uttal och meningsuppbyggnad, något som endast tillvaratogs i enstaka fall. Undervisningen gav eleverna möjligheter att uttrycka förståelse av fakta genom bildmässiga uttryck, men kreativa inslag ingick inte i betygsgivande bedömningar. Med stor emfas hävdade flickorna att skolan måste bli roligare och menade att det går att lära sig saker även om man samtidigt har lite kul.