Bodil Malmsten – författare

Novellix – stora ord i litet format. Vid glädje och sorg, i möten och avsked, vid högtider och de stora ögonblicken som formar våra liv – i alla dessa stunder kan poesin sätta ord på det vi känner. Samlade kring fyra teman rymmer denna ask över 70 av våra mest älskade dikter. Här möter vi poeter som Karin Boye, Edith Södergran, Tomas Tranströmer, Pär Lagerkvist och Nils Ferlin, vars dikter följt generationer av läsare. Ord att läsa, återvända till och bära med sig hela livet. Innehåller fyra böcker:”Vart ord av dig” och 21 andra dikter om kärlek och längtan”Lyckans minut” och 16 andra dikter om barndom och livets början ”Aftonen” och 17 andra dikter om sorg och saknad ”Min tysta granne” och 15 andra dikter om livet och människan på jorden

Det finns ett sug efter Bodil Malmstens dikter. Det märktes inte minst i mars 2015 när hon kom ut med "Det här är hjärtat", som var hennes första diktbok på 22 år. ”Jag skriver inte dikter längre, men den här dikten krävde att jag skrev den”, sa Bodil Malmsten då. Det var ”en kärleksdikt, en sorgedikt, en dikt om den orimliga förlust som kallas döden”.

Och nu ges den ut igen, i en vacker volym tillsammans med Bodil Malmstens alla tidigare diktsamlingar, från "Dvärgen Gustaf" från 1977 till "Inte med den eld jag har nu" från 1993. Åtta diktsamlingar och några rasande fina uddadikter inom ett par pärmar, allt formgivet av Bodils dotter Stefania Malmsten.

En volym med samlade dikter är som gjord att bläddra i och fastna än här, än där. Kanske vid den gripande sorgedikten om Bodils första förläggare, Gerard Bonnier, eller vid ungdomsminnen om mormor och kusin Stig, eller i hela diktsamlingen "Nefertiti i Berlin", som skildrar en relation mellan en mamma och hennes flygfärdiga dotter.

Bodil Malmstens poesi ligger nära hennes eget liv, nära allas våra liv. Hon sträcker sig brett och hon når långt. Hennes samlade dikter är en prydnad och en värmekälla i varje boksamling.

Bodil Malmstens novellistik har en tillkomsttid på betydligt flera år än det decennium som ligger mellan de novellsamlingar hon gav ut under sin levnad: Svartvita bilder [1988] och Undergångarens sånger [1998]. Den senare, vars berättelser är »passionshistorier«, om känslotillstånd pendlande mellan ömhet, åtrå och besatthet, är den som mest liknar ett sammanhållet verk. Men även inom samlingarnas ramar finns sviter med ett eget universum och logik, såsom de »Morfarsnoveller« i den första boken som gestaltar författarens barndom och uppväxten i den jämtländska byn Bjärme. När Bodil Malmstens novellistik här samlas inom samma pärmar, skapas en helhet som ger ett nytt perspektiv på ett av vårt lands mest älskade författarskap.

BODIL MALMSTEN [1944-2016] föddes i Bjärme i Jämtland. Hon fick sitt genombrott med diktsamlingen Damen, det brinner! [1984] och kom att bli en av våra mest lästa och folkkära författare - med diktsamlingar, romaner, dramatik, samt sina »loggböcker«; sammanlagt ett trettiotal verk. Till de litterära priser Bodil Malmsten erhöll kan nämnas Aniarapriset 1996, Ivar Lo-Johanssons personliga pris 2005, den kungliga medaljen Litteris et artibus 2010 och Samfundet De Nio särskilda pris 2014.

»Bodil Malmsten skrev med stetoskopet mot samhället som det slår inom oss. Folkhemmets dunkande ideal, systemskiftenas blåsljud, blodet i kamrarna. Det handlar alltid om de förlorade paradisen. Och om makterna som hotar dem.« Ulrika Milles, Dagens Nyheter

Rikt illustrerad, efterlängtad nyutgåva

Du skriver, du har lusten och längtan efter att skriva på riktigt, du vill. Men hur gör man? Den här boken är en lärobok, en handbok med erfarenheter, verktyg, redskap, råd, tips, exempel, goda exempel och avskräckande. Bodil Malmsten har skrivit många böcker. I Så gör jag: Konsten att skriva delar hon med sig av sin arbetsprocess - inklusive den helvetesperiod som ingår. Hon skriver om hur hon kommer fram till tonen och strukturen. Om jobbet med förstameningar. Om varför hon skulle vilja skriva om inledningen till sin första roman. I boken ingår kapitel om ord, skiljetecken, korrektur, om att sitta rätt, läsa för att lära, dramaturgi. »Ord, meningar, stycken, får aldrig bara bli. Ett tecken på att en bok är en riktig bok är att ingenting av det som står bara får ha råkat bli.« Så gör jag: Konsten att skriva ges nu ut i en efterlängtad nyutgåva. Boken är rikt illustrerad i färg och innehåller mängder av praktiska råd för det dagliga skrivarbetet - oavsett om du vill bli författare eller bara lära dig skriva bättre.

BODIL MALMSTEN [1944-2016] föddes i Bjärme i Jämtland. Hon fick sitt genombrott som poet 1984 och har sedan dess - med sina romaner, diktsamlingar och pjäser - blivit en av våra mest lästa och folkkära författare.

Hon heter inte Madame C. Lika litet som jag heter jag, vi är personer i en bok, en längre prosatext; en roman. Inte ”uppföljaren” till Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån och Nästa som rör mig, inte den stora roman om vänskap och svek som finns nästan helt färdig från början till slut. Den behöver bara skrivas ned och det går inte under rådande förhållanden. I stället kommer denna bok om rådande förhållanden vid världens ände; finis terrae Finistère. Platser, växter, grannar. Skillnaden på stjärnhimlar. Tidvattnet. Monsieur Le Q, Ahmadou Kourouma, Julien Lepers. Madame C. Marknaden som alltmer styr våra liv. I synnerhet tisdag förmiddag i närmaste stad. Men strax efter ett packas det ihop för den veckan och man går hem med en liten ost. Tro fördenskull inte att detta är en bok om livets små njutningar. Inte på något sätt. Om livets kroniska storhet är den och om det förbryllande med alltihop. Bodil Malmsten, Finistère, mars 2001

Någon ordning måste det vara på en bok hur mycket den än handlar om oordningen på ens papper: den olidliga oordningen på ens papper, till skillnad på det otroligt intressanta med att vara vid liv. Gammalt och nytt på en gång. Alla åldrar. Alla spegelbilder.

Vad är det här för en bok då? Vad kan man säga? Den här boken finns, till skillnad från alla böcker som inte finns. Den handlar om livet och litteraturen, om resor och hemorter, om högt och lågt - som alltid. Men det betyder inte att det inte finns någon ordning. Om man kan säga så. Utan att börja grubbla på vad som menas med ordning.

Bodil Malmsten

Bodil Malmstens magnum opus i ny volym 

»Bodil Malmsten ställer skisskonsten i precisionens tjänst. Bloggandet övergår omärkligt i avancerad essäistik & sårbart blottande av allmänmänsklig svaghet« | Aase Berg, DN

»Bodil Malmsten är en författare i ständig exil som skriver skarpsinniga dagböcker om stort och smått och låter sig eldas av sin vrede utan att förfalla till ironi.« | Karin Widegård, Göteborgs-Posten

En av Sveriges mest betydande författare tecknar sitt sista årtionde. Mullvadarna stökar under huset i Finistère. Det blir rökförbud. Och i Stockholm snöar det som det snöade när Bodil Malmsten var barn. Det är tvåhundrasextio mil mellan Finistère och Stockholm samlar Bodil Malmstens fem loggböcker koncentrerade till textform, ett projekt som författaren själv hade påbörjat vid sin död. Fram träder en svanesång till friheten och skrivkonsten.

BODIL MALMSTEN [1944 2016] har med sina diktsamlingar och romaner blivit en av våra mest lästa och folkkära författare. Hennes fem loggböcker har sammanlagt sålt i över 250.000 exemplar i sina tidigare utgåvor: Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig [2006], Kom och hälsa på mig om tusen år [2007], De från norr kommande leoparderna [2009], Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag [2012], Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig [2013].

»På samma sätt som vi läser Lars Norén eller Marguerite Duras för deras känslighet att fånga vardagen läser vi Bodil Malmsten.« |  Eva Ström, Sydsvenskan

»Det är oefterhärmlig läsning, rolig och egensinnig, aldrig nostalgisk.« | Ingalill Mosander, Aftonbladet  »Jag måste utfärda en allvarlig varning: Bodil Malmstens loggböcker är kraftigt beroendeframkallande!« | Crister Enander, Gefle Dagblad

»Man mår så bra av att läsa Bodil Malmsten, även när hon deppar som mest. Hennes språk lyser upp allt mörker och ger hopp.« | Kenneth Gysing, Femina  

»Bodil Malmsten är fortsatt skarp och frank och riktar sin kritiska blick mot sociala orättvisor såväl som bostadsrättsföreningslivets inneboende absurditet, och hon gör det med den sedvanliga, patenterade malmstenska bravur som har gett henne en så stor och entusiastisk publik.« | Josefin Holmström, Svenska Dagbladet 

»Bodil Malmsten utför sitt uppdrag med nerskruvad minimalistisk skärpa. Här finns inte ett överflödigt kommatecken.« | Maria Küchen, Sydsvenskan

För första gången på 22 år utkommer en ny diktsamling av Bodil Malmsten. Det här är hjärtat utkommer den 24 mars, 2015.

Det här är hjärtat ges ut av Rönnells Antikvariat och Albert Bonniers Förlag i ett unikt samarbete. Anders Ljungman står för typografi och omslag.

"Det här är hjärtat är en kärleksdikt, en sorgedikt, en dikt när den orimliga förlust som kallas döden drabbar, den drabbar alla, den drabbade mig. Jag skriver inte dikter längre, men den här dikten krävde att jag skrev den." / Bodil Malmsten i mars 2015

Det regnar in under tröskeln, blixten har slagit ner i modemet, jag måste kontrollera att autogiroutgifterna inte överskrider summan på kontot för då skickas fordran direkt till den franska motsvarigheten till kronofogden och hamnar man där är det slut på livet i den form jag känner det, det dagliga livet, det lilla fina vanliga livet. Jag måste se till att försäkringarna är betalda - det regnar ju in under tröskeln och rörmokaren kommer inte - varför skulle han komma när ingen annan kommer - för att sätta upp hyllor i köket där kryddor, kastruller och tekoppar, sopptallrikar och glas står i en hög på köksgolvet.

Hon heter inte Madame C.Lika litet som jag heter jag, vi är personer i en bok, en längre prosatext; en roman. Inte ”uppföljaren” till Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån och Nästa som rör mig, inte den stora roman om vänskap och svek som finns nästan helt färdig från början till slut. Den behöver bara skrivas ned och det går inte under rådande förhållanden.I stället kommer denna bok om rådande förhållanden vid världens ände; finis terrae Finistère. Platser, växter, grannar. Skillnaden på stjärnhimlar. Tidvattnet. Monsieur Le Q, Ahmadou Kourouma, Julien Lepers. Madame C.Marknaden som alltmer styr våra liv. I synnerhet tisdag förmiddag i närmaste stad. Men strax efter ett packas det ihop för den veckan och man går hem med en liten ost.Tro fördenskull inte att detta är en bok om livets små njutningar.Inte på något sätt.Om livets kroniska storhet är den och om det förbryllande med alltihop.Bodil Malmsten, Finistère, mars 2001

Nästa som rör mig (1996) är berättelsen om Johanna. Hennes ansikte fanns världen över. Hon var modell. Det är hon inte längre. Nu står hon på Pont Neuf och slänger stulna kontokort ner i Seine. Det här är berättelsen om vad som hände, om varför hon är ensam i Paris, och varför hon bär på en kniv.Detta är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.albertbonniersforlag.se/pod

''Tack och lov för Bodil Malmsten! /.../ Nu kommer hennes första roman, och redan på första sidan känner jag igen hennes stil, vitaliteten och omedelbarheten som bryter sig ur grammatiken och överraskar. /.../ Jag tröttnar aldrig på Maurice Lind, skådespelaren, legenden, känd vart han än vänder sig, som i sitt femtiotredje år plötsligt inser att han är den stora skit, som vi också ser att han är, och som vi innerst inne känner igen oss i, när festmarschallerna slocknat och vi sitter där med krossade kärlekar och drömmar och undrar vad vi håller på med.'' Så skrev Karin Widegård i Göteborgs-Posten om denna Bodil Malmstens första roman, som även Augustprisnominerades 1994.

En kväll när vi satt i min soffa och pratade om våra liv, sträckte han ut handen mot mig och drog mig till sig.Äntligen, tänkte jag med en blandning av förväntan och skräck. Hela min varelse höll andan. Han ledde mig till sovrummet, till min säng. – Som ett lamm till slakten, tänkte jag. Jag har tänkt det förr men det här var första gången efter femtio. Vi lade oss ovanpå sängen, mitt huvud på hans arm.

Berättelsens jag hyr en stuga i skärgården över sommaren. På ön träffar hon en man som bor där tillsammans med sina tre barn. Han är yngre än hon, trettiosju någonting, kanske trettioåtta? Själv är hon fyrtionio då, och vet vad som gäller för kvinnor i den åldern. Något initiativ tänker hon inte ta, inte hon, det spelar ingen roll att han attraherar henne från första stund. Så hon väntar.Klarsynt och med humor skriver Bodil Malmsten en berättelse om en persons påträngande åtrå, om en annan persons totala avsaknad av den, och om den förvirring som kan uppstå i glappet däremellan.

Bodil Malmsten är en av våra mest folkkära författare. Så här har hon själv presenterat sin bok, Det är fortfarande ingen ordning på mina papper:"För tolv år sedan kom Det är ingen ordning på mina papper, en samling kortprosa, tidigare publicerade texter, en så kallad klippbok. Texter om livet och litteraturen, resor och hemorter. 'Högt' och 'lågt'. Inte i de olika texterna utan i var och en. Så blir det när jag skriver och annars.Att det redan har gått tolv år är besynnerligt, men så är det. Tolv år.Människor som föddes när Det är ingen ordning på mina papper gavs ut, vet redan allt som de någonsin kommer att veta. Visdomsmässigt blir ingen någonsin mer än tolv år.Gamla människor brukar säga att de inte känner igen sig i den gamla människan i spegeln, att de fortfarande känner sig unga fast ansiktet säger emot.Det säger inte jag. Äntligen börjar spegelbilden hinna i kapp och det är mycket bra. Det betyder inte att jag är sams med mig själv eller vän med min spegelbild. Vi vet var vi har varann, det är allt.Det är fortfarande ingen ordning på mina papper. Det är som med livet, obetydlig utvecklig och risig prognos men enormt intressant under tiden. Det enda jag inte visste när jag var tolv år var att det skulle bli så intressant. Och så stora portioner. Att motgång är lika intressant som medgång, att det bästa hos människan är ärren. Att den sistnämnda sortens sanningar inte är några sanningar för att sanningen inte finns. Men att påståenden om den är oerhört intressanta.Det bästa hos människan är oordningen. Säger vi."Bodil Malmstens bok blandar allvarliga och humoristiska noveller, dikter, aforismer och vardagsbetraktelser på ett högst älskansvärt och oefterhärmligt Malmstenskt sätt.

"Det regnar in under tröskeln, blixten har slagit ner i modemet, jag måste kontrollera att autogiroutgifterna inte överskrider summan på kontot för då skickas fordran direkt till den franska motsvarigheten till kronofogden och hamnar man där är det slut på livet i den form jag känner det, det dagliga livet, det lilla fina vanliga livet. Jag måste se till att försäkringarna är betalda - det regnar ju in under tröskeln och rörmokaren kommer inte - varför skulle han komma när ingen annan kommer - för att sätta upp hyllor i köket där kryddor, kastruller och tekoppar, sopptallrikar och glas står i en hög på köksgolvet.   Jag måste till optikern och göra synkontroll för att klart se alla siffror på blanketterna, siffror som nu bara hoppar omlott, måste få kontakt med Författarnas försäkringskassa och få svar på varför de drar dubbelt så mycket för sjukförsäkringen varje månad när min inkomst i år – det vill säga förra året - var hälften så stor som året före, åren bara går och går, kommer aldrig till dörren, år, månader, timmar, minuter.   Förra gången jag skrev till Författarnas försäkringskassa och frågade varför jag måste betala dubbelt var i juni. Svaret kom i oktober: ”Madame! Ni måste betala dubbelt för att det står så i inbetalningskravet.”    Vart jag mig i världen vänder, Finistère, Stockholm, staden nära Nantes – det är det dagliga livet som är mig övermäktigt, det lilla fina vanliga skitlivet som dagligen brakar ihop efter det att den stora katastrofen har klingat ut. Detta det dagliga livet som inte tar slut förrän jag gör det själv och var och en som har följt mina spår vet att den dag när mitt vanliga liv tar slut är jag inte med.    Jag är inte med på det, den dagen mitt vanliga liv tar slut är jag långt härifrån."Sista boken från Finistère är en fristående fortsättning på Priset på vatten i Finistère.

Diamanternas tystnad på disken, den rika kvinnans börs i min handJag tycker om att stjäla från kvinnor, rika kvinnor som går så vårdslöst som om de ägde asfalten.De ber om att bli bestulna, tigger om det. Tror inte att det kan hända dem. Att det alltid är någon annan som blir bestulen, rånad. Bedragen.Någon som inte har något att förlora.Någon som jag. Det här är berättelsen om Johanna. Hennes ansikte fanns världen över. Hon var modell. Det är hon inte längre. Nu står hon på Pont Neuf och slänger stulna kontokort ner i Seine.Det här är berättelsen om vad som hände, om varför hon är ensam i Paris, och varför hon bär på en kniv. ”Det går ett raseri genom boken som nästan får en att hålla andan.” Expressen ”Att hon kan skriva så!” Helsingborgs Dagblad ”Nästa som rör mig har en hetta, eller iskyla, som det är lätt att bränna sig på.” Sydsvenska Dagbladet ”Bodil Malmsten har en subtil känslighet för vad som rör sig i tiden …” Göteborgs-Posten

Jag vill att det ska bli som vanligt igen. Om och om igen, det mal i mig – jag vill att det ska bli som vanligt igen, vanligt, som vanlig vill jag bli... jag vill att det ska bli som förut, för två år sen, fem, femton, tjugofem...

Enkelt, självklart.

Suzanne vid min sida. Pauline som hör av sig, som ringer, hälsar på. Jag som repeterar, har genrep, premiär, spelar hela spelperioden, filmar, gör tv, radioteater; gör det jag alltid gjort – det som gjorde att jag var jag Maurice Lind.

''Tack och lov för Bodil Malmsten! /.../ Nu kommer hennes första roman, och redan på första sidan känner jag igen hennes stil, vitaliteten och omedelbarheten som bryter sig ur grammatiken och överraskar. /.../ Jag tröttnar aldrig på Maurice Lind, skådespelaren, legenden, känd vart han än vänder sig, som i sitt femtiotredje år plötsligt inser att han är den stora skit, som vi också ser att han är, och som vi innerst inne känner igen oss i, när festmarschallerna slocknat och vi sitter där med krossade kärlekar och drömmar och undrar vad vi håller på med.'' Så skrev Karin Widegård i Göteborgs-Posten om denna Bodil Malmstens första roman.

Med Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, som bland annat nominerades till Augustpriset 1994, fick Bodil Malnsten ett stort genombrott som romanförfattare.

För första gången på 22 år utkommer en ny diktsamling av Bodil Malmsten. Det här är hjärtat utkommer den 24 mars, 2015.

Det här är hjärtat ges ut av Rönnells Antikvariat och Albert Bonniers Förlag i ett unikt samarbete. Anders Ljungman står för typografi och omslag.

"Det här är hjärtat är en kärleksdikt, en sorgedikt, en dikt när den orimliga förlust som kallas döden drabbar, den drabbar alla, den drabbade mig. Jag skriver inte dikter längre, men den här dikten krävde att jag skrev den." / Bodil Malmsten i mars 2015

Det finns ett sug efter Bodil Malmstens dikter. Det märktes inte minst i mars 2015 när hon kom ut med "Det här är hjärtat", som var hennes första diktbok på 22 år. ”Jag skriver inte dikter längre, men den här dikten krävde att jag skrev den”, sa Bodil Malmsten då. Det var ”en kärleksdikt, en sorgedikt, en dikt om den orimliga förlust som kallas döden”.

Och nu ges den ut igen, i en vacker volym tillsammans med Bodil Malmstens alla tidigare diktsamlingar, från "Dvärgen Gustaf" från 1977 till "Inte med den eld jag har nu" från 1993. Åtta diktsamlingar och några rasande fina uddadikter inom ett par pärmar, allt formgivet av Bodils dotter Stefania Malmsten.

En volym med samlade dikter är som gjord att bläddra i och fastna än här, än där. Kanske vid den gripande sorgedikten om Bodils första förläggare, Gerard Bonnier, eller vid ungdomsminnen om mormor och kusin Stig, eller i hela diktsamlingen "Nefertiti i Berlin", som skildrar en relation mellan en mamma och hennes flygfärdiga dotter.

Bodil Malmstens poesi ligger nära hennes eget liv, nära allas våra liv. Hon sträcker sig brett och hon når långt. Hennes samlade dikter är en prydnad och en värmekälla i varje boksamling.

Bodil Malmsten räknas till en av de stora rösterna i svensk litteratur. Tio år efter hennes bortgång samlas dessa fyra böcker för första gången i en volym.

Priset på vatten i Finistère (2001) och Sista boken från Finistère (2008) skildrar Bodil Malmstens tid i Bretagne, från ankomsten till uppbrottet. Tillsammans bildar böckerna en berättelse om att börja om och att tvingas lämna, om skapande och vardag, om ensamhet, envishet och kärleken till en plats.I kortprosasamlingarna Det är ingen ordning på mina papper (1991) och Det är fortfarande ingen ordning på mina papper (2003) reflekterar Malmsten över livet och litteraturen med den omisskännliga ton som blivit hennes signum – intelligent, självironisk, arg, ömsint och ständigt observerande.

"Jag bor i Finistère för att jag har flyttat hit. Det är ingen slump, det finns ingen slump för en erfaren kvinna. På samma sätt som det finns en partner för varje människa, finns det en plats. Det gäller bara att hitta sin bland de miljarder som tillhör någon annan. Det gäller att vara vaken, det gäller att välja. Min plats ligger där jorden tar slut i Europa – fin des terres – Finistère."

I "Priset på vatten i Finistère" berättar Bodil Malmsten (1944-2016) med sin sedvanliga träffsäkra humor och insikt om livet i stort om hur det är att våga bryta upp, att odla sin trädgård och hitta andrum.

Det regnar in under tröskeln, blixten har slagit ner i modemet, jag måste kontrollera att autogiroutgifterna inte överskrider summan på kontot för då skickas fordran till den franska motsvarigheten till kronofogden och hamnar man där är det slut på livet i den form jag känner det, det dagliga livet, det lilla vanliga livet. Det är det dagliga livet som är mig övermäktigt, det lilla fina vanliga skitlivet som dagligen brakar ihop efter det att den stora katastrofen har klingat ut. Detta det dagliga livet som inte tar slut förrän jag gör det själv, och var och en som har följt mina spår vet att den dag mitt vanliga liv tar slut är jag inte med. Jag är inte med på det, den dagen mitt vanliga liv tar slut är jag långt härifrån. År 2001 kom Bodil Malmstens skildring av flytten till Frankrike, Priset på vatten till Finistère, och blev en enastående framgång. Nu kommer Sista boken från Finistère, som berättar hur det gick, vad som inte gick, och hur man hanterar den ständigt pågående katatstrofen som livet är. Berättaren måste lämna sitt Finistère. Samtidigt kämpar hon för att skriva färdigt sin bok, och plötsligt har hon antagit en utmaning från Madame C - vem skriver den bästa erotiska romanen om den mogna kvinnans kärleksliv?