Camilla Hammarström – författare

En flicka åker på solsemester med sin mor och hennes älskare. Drömmen om havet infrias aldrig. Istället blir det en inre resa tillbaka till en barndom där allt är osäkrat. De vuxna leker sina lekar. Under charterhimlens heta sol tänker hon tillbaka på en familj som gick sönder. Alla förhoppningar som gick om intet. Den ruttnande frukten i villaträdgården. Flytten till miljonprogrammet. Hur två syskon slets isär. Flickan sitter på balkongräcket och tvekar. Ska hon ge sig ut i rymden? Camilla Hammarström, född 1964, är poet och konstkritiker. Hon har gett ut åtta diktsamlingar. Senast Den synliga världen (2018).

Hyllad av kritikerna! "Jag blir faktiskt helt överrumplad av Camilla Hammarströms nya diktsamling! Det här är en av de märkligaste och mäktigaste böckerna jag har läst på länge, och en av de mest förnyande. " Aase Berg i Kulturnytt "Vid avslutad läsning känner jag mig berörd, både av tingen, de främmande landskapen och tiden själv." Sara Gordan i Dagens Nyheter "Camillla Hammarström är utan tvekan en spännande och innovativ poet som hela tiden förmår överraska. Jag är djupt imponerad över Klockorna..." Kristian Lundberg i Norrköpings Tidningar "Hon ger oss inte bara fantasieggande ekfraser (...) utan vidgar även perspektivet till att omfatta 'kvittret från gatans textmeddelanden". Vi får alltså inte bara klockmuseum utan en fläkt av Peking. Det är bra." Tommy Olofsson i Svenska Dagbladet

I sina nya dikter undersöker Camilla Hammarström evolutionära förlopp och fascineras av skapelsens förunderliga metamorfoser. Hon närmar sig även mytens förvandlingsnummer hos Ovidius. En avslutande svit med ekfraser är inspirerad av såväl nutida som historiska bildkonstverk. Det är en diktsamling om människans förmåga att visualisera sin värld, om att älska och vara en skapande.

Språket sjuder i Camilla Hammarströms poesi. Dikterna tänder ordens gränder. I det medvetna språkbyggandet finns samtidigt ett starkt tilltal: Är det någon annan som anropas, eller är det sig själv man ser i den andre? Här apostroferas bland annat så skilda personligheter som Hildegard av Bingen, Erik Axel Karlfeldt och Öyvind Fahlström.

Bese platsen med nakna ögon. Var noga med din svaghet. Beträd ett stort ljust rum. Glöm alla regler."

Konstnären Bunny Rogers tillhör en generation som vuxit upp med internet. Tillsammans med Filip Olszewski har hon broderat logotyper på snuttefiltar. Märken som känns igen från de skräpiga pop-up-fönster, som brukar dyka upp så fort en film ska streamas eller en googlesökning tar en till en mer perifer plats än Wikipedia. En visuell kultur som lockar till uppmärksamhet och begär materialiseras. De broderade logotyperna medvetandegör kontexten: Om utsatthet, exploatering och förnedring. Dessa filtar visar vi i det här numrets bildgalleri. I det redaktionella arbetet har vi emellanåt ställt oss frågan i vilken utsträckning försöken att använda mode som teoretiskt och konstnärligt verktyg förskjuter och ifrågasätter dominerande världsordningar. Det mest brännande i våra krängande samtal på redaktionen har handlat om vad som bjuder motstånd mot ett system och vad som bekräftar det. Dessa sonderingar av begär, och av tekniska och ekonomiska strukturer i samtiden, har i alla fall hjälpt oss att tolka hur vissa tecken hänger ihop med andra. Och att mode både kan betraktas som ett fält som fångar upp samtiden, och också i sig självt rymmer former för radikalt tänkande. Som Otto von Busch och Per Herngren visar i detta nummer går det att genom mode förstå samhällspolitiska förändringar. »Motståndets motståndskraft består till stor del av förmågan att smitta. » En förmåga som förstås utgör en del av modets själva essens.