Eva-Stina Byggmästar – författare

I Eva-Stina Byggmästars nya diktsamling har poeten många roller. Hon är bastard och naturlyriker, Schrödingers hund och kosmopolit med hästansikte. Hon är pappa till snöstormarna på världens tak och farfar till dronten och spökdjuret. Hon är en modern eremit och filosofen Herakleitos.

Ibland vill hon krypa tillbaka in i vinteridet, men andra gånger elektrifierar hon allt hon tar i. Plötsligt sitter hon bara där, i den stora ensamheten. I hennes hjärta sover hundarna.

Kärleken har bruna ögon, precis som en grizzly. I dem kan man förlora sig och skåda hela jordklotet och planetens hjärtesår, Grand Canyon, höra skallerormarna på botten, höra rasslet. Det som inte kan kläs i ord blir tårar och kärleken är algoritmen, grundbulten i allt, hela kosmos. I ”Vill du kyssa en rebell?” skriver Eva-Stina Byggmästar fram en gnistrande och lekfull hyllning till livet och kärleken.

Byggmästar tar oss med till teceremonier i hjärtats tecken. Skjutdörrar öppnas och plötsliga känslor och tankar blir klara i gatlyktornas eller månens sken. Leenden i enkla möten sprider rofylldhet som fyller det inre. Hon släpper kontrollen och låter sig överraskas, nöjer sig med den enkla tillvaron. I meditationen söker hon stillheten.

Den här gången levererar Byggmästar ett lika djupt och vackert språk med inspiration ifrån öst och Japans kontemplativa Zenmeditationer.

det tog en hel livstid för mig att lära mig lyssna till gatstenarnas mummel och gråt att lära mig lyssna till det osagda – att lära sig hjärtats språk.

Hennes tidigare publicerade verk har gjort succé och hon har belönats med bland annat Frödingpriset, Sveriges Radios Lyrikpris och Bellmanpriset.

Läs mer på www.fripress.se

Diktsamlingen Snöapan är en efterföljare till Låt hjärtat tala hjärtats språk och bildar en trilogi med den kommande Zenmästaren.

Byggmästar tar med oss på en resa till ett fjärran Japan. Vi rör oss bland tehus, bambu, badhus, meditation och reinkarnation. Hennes stil med de korta dikterna, klädda i rak och tillgänglig språkdräkt, tycks här framstå som ännu mer fulländad i mötet med de zenbuddhistiska traditionerna.

Jag satt i mörkret och log tills mitt leende fyllde hela rummet

Läs mer på www.fripress.se

I sin nya diktsamling ställer och besvarar poeten Eva-Stina Byggmästar ett antal hudlösa och livsviktiga frågor: Vem lägger stenar i dina fickor när du sover? Kan man ta på sig konsertsalens kvardröjande, brusande toner som en kofta? Handlar kärleken egentligen om att gå vilse, om metamorfos, om att satsa allt och förlora allt? Var i kroppen sitter själen? Finns det en färg mer indigo än indigo? Är vi alla själsresenärer och argonauter, styr vi ut mot Lyrans stjärnbild?

Poeten Eva-Stina Byggmästar vet man tack och lov aldrig var man har. I sin 15:e diktsamling överraskar hon med svarsdikter till Marilyn Monroe och Emily Dickinson. Det blir ett djupt och livsviktigt möte kring i första hand behovet av teater och litteratur – ett samtal om det som sker under ytan.

Hur ska man bli en bättre människa? Hur ska man göra för att inte gå under? Spela teater, skriva dikt, betrakta det darrande lövet som tål storm och piskande storm!? Ska man ta på sig en röd klänning, slänga rödrävsboan runt halsen och trampa gasen i botten!? Ska man bara släppa snöret till ballongen när man blir full i skratt!?

Monroe och Dickinson blir pålitliga vägvisare genom vandringen i själens landskap – en vandring mot ett accepterande av ett ärligare, känsligare och mer levande jag.

Eva-Stina Byggmästar har mottagit bland annat Gustaf Frödingpriset och Svenska Akademiens Bellmanpris för sin diktning. Hon har också varit nominerad till Augustpriset och Nordiska Rådets littaraturpris.

Poeten Eva-Stina Byggmästar vet man tack och lov aldrig var man har. I sin 15:e diktsamling överraskar hon med svarsdikter till Marilyn Monroe och Emily Dickinson. Det blir ett djupt och livsviktigt möte kring i första hand behovet av teater och litteratur – ett samtal om det som sker under ytan.

Hur ska man bli en bättre människa? Hur ska man göra för att inte gå under? Spela teater, skriva dikt, betrakta det darrande lövet som tål storm och piskande storm!? Ska man ta på sig en röd klänning, slänga rödrävsboan runt halsen och trampa gasen i botten!? Ska man bara släppa snöret till ballongen när man blir full i skratt!?

Monroe och Dickinson blir pålitliga vägvisare genom vandringen i själens landskap – en vandring mot ett accepterande av ett ärligare, känsligare och mer levande jag.

Eva-Stina Byggmästar har mottagit bland annat Gustaf Frödingpriset och Svenska Akademiens Bellmanpris för sin diktning. Hon har också varit nominerad till Augustpriset och Nordiska Rådets littaraturpris.

Poeten Eva-Stina Byggmästar vet man tack och lov aldrig var man har. I sin 15:e diktsamling överraskar hon med svarsdikter till Marilyn Monroe och Emily Dickinson. Det blir ett djupt och livsviktigt möte kring i första hand behovet av teater och litteratur – ett samtal om det som sker under ytan.

Hur ska man bli en bättre människa? Hur ska man göra för att inte gå under? Spela teater, skriva dikt, betrakta det darrande lövet som tål storm och piskande storm!? Ska man ta på sig en röd klänning, slänga rödrävsboan runt halsen och trampa gasen i botten!? Ska man bara släppa snöret till ballongen när man blir full i skratt!?

Monroe och Dickinson blir pålitliga vägvisare genom vandringen i själens landskap – en vandring mot ett accepterande av ett ärligare, känsligare och mer levande jag.

Eva-Stina Byggmästar har mottagit bland annat Gustaf Frödingpriset och Svenska Akademiens Bellmanpris för sin diktning. Hon har också varit nominerad till Augustpriset och Nordiska Rådets littaraturpris.

Eva-Stina Byggmästar är tillbaka i högform. Känsliga själar i allmänhet och det hudlösa barnet i synnerhet, den andra barndomen eller konsten att bli sin egen farfar är huvudteman för Orkidébarn. Det gäller att ta på sig störtkrukan och dra in allt i gökuret: tuvull, vantar, hö, ejderdun och tofflor – för det tycks aldrig bli tillräckligt mjukt eller varmt om fötterna. I lätt absurda, tragikomiska och nervösa dikter ringas en tillvaro in som är skörare än glas.

Eva-Stina Byggmästar är tillbaka i högform. Känsliga själar i allmänhet och det hudlösa barnet i synnerhet, den andra barndomen eller konsten att bli sin egen farfar är huvudteman för Orkidébarn. Det gäller att ta på sig störtkrukan och dra in allt i gökuret: tuvull, vantar, hö, ejderdun och tofflor – för det tycks aldrig bli tillräckligt mjukt eller varmt om fötterna. I lätt absurda, tragikomiska och nervösa dikter ringas en tillvaro in som är skörare än glas.

I sin nya diktsamling ställer och besvarar poeten Eva-Stina Byggmästar ett antal hudlösa och livsviktiga frågor: Vem lägger stenar i dina fickor när du sover? Kan man ta på sig konsertsalens kvardröjande, brusande toner som en kofta? Handlar kärleken egentligen om att gå vilse, om metamorfos, om att satsa allt och förlora allt? Var i kroppen sitter själen? Finns det en färg mer indigo än indigo? Är vi alla själsresenärer och argonauter, styr vi ut mot Lyrans stjärnbild?

Kärleken har bruna ögon, precis som en grizzly. I dem kan man förlora sig och skåda hela jordklotet och planetens hjärtesår, Grand Canyon, höra skallerormarna på botten, höra rasslet. Det som inte kan kläs i ord blir tårar och kärleken är algoritmen, grundbulten i allt, hela kosmos. I ”Vill du kyssa en rebell?” skriver Eva-Stina Byggmästar fram en gnistrande och lekfull hyllning till livet och kärleken.

Först stiftar vi bekantskap med Mieron, en liten by som ligger i hjärtat av Sápmi, på Finnmarksvidden, omgiven av skogar, fjäll och vattendrag. Bokens första hälft utgörs av ett slags landskapsmåleri, gestaltat i naturlyriska poem. Sedan följer porträttet av ett barn, som åldras i förtid, ett barn som vandrar omkring med sin målarlåda, under armen, i sitt eget personliga utanförskap och drömmer om att bli konstnär. Men hur bli något man redan är? Hur avbilda ett landskap som redan är fulländat i sig självt? Kan det finnas något högre nöje än ett liv i avskildhet och trösten i att fördjupa sig i konsten?

Vi följer med på en pilgrimsresa. Den tar oss med höghastighetståg och linbana upp till trolska skogar och uråldriga tempel. Åter ner igen, till floder och stränder – där mystiska och mytiska väsen smyger omkring – till den gamla tårpilen som doppar sina grenar i sorgens flod och som härbärgerar näktergalar och hemlösa liksom sorgsna spöken.

"ödmjukt avböjde jag de gamla buddhornas invit när de kom förbi för att bjuda in mig till fest i de trettiotre himlarna för varje gång de dök upp tänkte jag på min trofasta hund som skulle bli ensam kvar i grottan och förmodligen dö av sorg saknad och hunger

Zenmästaren bildar tillsammans med volymerna Låt hjärtat tala hjärtats språk (Fri Press, 2022) och Snöapan (Fri Press, 2024) trilogin ”Zenmästaren”.