Faraj Bayrakdar - Böcker

Poesi skriven av den syriske poeten Faraj Bayrakdar, sedan 2005 boende i Sverige. Han debuterade 1979 i hemlandet, där han utkom med två diktsamlingar innan han greps av den syriska underrättelsetjänsten. Han hölls isolerad och utsattes för tortyr under 14 års tid. Efter en omfattande internationell kampanj släpptes han fri. Bayrakdar har publicerat sex böcker varav fem är diktsamlingar. Sedan

Sju författare som alla levt i exil i Sverige som fristadsförfattare. I Fria ord på flykt bidrar de med texter utdrag ur romaner, dikter, artiklar samt genom samtal med svenska kollegor. Samtal om erfarenheterna, texten, poetik, politik och språk. Det är texter som rör sig mellan poesi och personliga berättelser, arabisk dikttradition och belarusisk dokumentärromankonst. Samtal som behandlar så vitt skilda ämnen som poesi och frihet, livet i exil, georgisk performancedikt, Ibsen, feministisk aktivism, sovjetmänniskan och internetaktivism. Författarna, poeterna och journalisterna har alla stått emot repression och förföljelse och fortsatt att skriva och uttrycka sina åsikter. Därför har de inte bara utsattheten gemensamt, utan även ett oerhört mod och framförallt exilen. Möt och läs Svetlana Aleksijevitj, Parvin Ardalan, Faraj Bayrakdar, Jesper Bengtsson, Ida Börjel, Ingrid Elam, Henrik C Enbohm, Pär Hansson, Li Jianhong, Ulrika Knutson, Ola Larsmo, Cato Lein, Herta Müller, Taslima Nasrin, Anisur Rahman, Zurab Rtveliashvili och Jenny Tunedal.

I den civiliserade världen finns fängelser för kriminella, men inga för dem som uttrycker sina åsikter och sitt samvete. I en värld plågad av förtryck, tyranner och FN:s och säkerhetsrådets tystnad, finns katastrofala fängelser och helvetesliknande anstalter som utgör en skam, inte bara för sina länder, utan för hela mänsklighetens historia. Det var som om ödet hade bestämt att molnen i dikterna i denna samling skulle forma sig fritt, att de skulle regna när och var de ville och befrukta träden, ängarna och rosorna. Jag menar, det var som om dikterna var menade att krönas med frihetens vingar, inte med bojorna från Saydnaya-fängelset eller någon annanstans.

I november 2000 släppte de syriska myndigheterna poeten Faraj Bayrakdar eller «Fånge nummer 13» sedan han varit internerad för andra gången i 14 år, först i underrättelsetjänstens hemliga fängelseceller och sedan i de fruktansvärda fängelserna Tadmor och Saydnaya. Han häktades första gången 1978 och sedan ännu en gång 1987. Faraj Bayrakdar släpptes till slut men hans dikter i den här samlingen, Frånvarons speglar, förblev inlåsta i mörkret på Kulturministeriet i Damaskus. Efter flera avslag hade Kulturministeriet godkänt utgivningen av boken 2005, men underrättelsetjänsten beslutade att «den inte fick säljas eller distribueras,» säger Faraj Bayrakdar i sin introduktion till den här utgåvan. Således fick dikterna inte publiceras trots att poeten hade släppts ut fängelset efter en bred internationell kampanj, där författare, konstnärer, organisationer för mänskliga rättigheter och politiker krävde att han skulle friges. I dikt 43 i denna bok skrev Bayrakdar bakom fängelsemurarna: Efter ett år eller två tio eller tjugo kommer friheten att bära hennes korta kjol och ta emot mig. Ja.. hennes trädbevuxna korta kjol för jag gillar henne inte i sorgkläder. Med utgivningen av den här andra upplagan av Frånvarons speglar «segrar friheten och besegrar fängelserna» som Faraj Bayrakdar skriver i sin inlaga till Högsta Säkerhetsdomstolen i Damaskus 1993. Nu frigörs dikterna och flyger fritt på poesins himmel.