I den intima lilla boken Secretum meum på svenska Min hemlighet ställer sig den italienska medeltidsförfattaren Francesco Petrarca (1304 1374) inför den strängaste av läromästare, kyrkofadern Augustinus, och rannsakar sitt liv. Boken blottlägger Petrarcas drömmar och begär. Genom läsningen sätts vi i direktkontakt med en medel­tida människa och hans tankevärld. Min hemlighet är både en föregångare till psykoanalysen och till vår tids autofiktiva skrivande.

I översättning av Birger Bergh.

Med ett nytt omfattande efterord av Håkan Trygger.

Francesco Petrarca (13041374) omtalas ofta för sin italienska kärlekslyrik, men han skrev även mycket annat. Inte minst hundratals brev på latin. Breven utgör ett unikt historiskt material som vittnar om ett dramatiskt århundrade. Petrarca skriver om allehanda ämnen: politiska maktspel, jordbävningar och digerdöden. Men också om de många resor som han driven av sin nyfikenhet begav sig ut på. 

I denna volym presenteras ett urval av hans resebrev i översättning av Lars-Håkan Svensson. Här får vi följa Petrarca genom Gallien och Germanien till Paris, läsa om hans sökande efter det mytiska Ultima Thule, promenera med honom genom Roms ruiner eller höra honom berätta om magiska ringar och okontrollerbart begär.

Detta är den andra korrigerade upplagan.

Efterord av Håkan Trygger.

Författaren Francesco Petrarca (1304–1374) beskrivs ofta som en portalfigur för renässansen. Han strävade efter att renovera det latinska språket som han hävdade hade förfallit under medeltiden, för att därigenom återuppväcka den förlorade antika högkulturen. Petrarcas latinska författarskap är mycket omfattande och variationsrikt, men det som främst gjorde honom berömd för eftervärlden var hans italienska poesi.

Petrarca arbetade med sina folkspråkliga dikter under större delen av sitt liv. Han skrev hundratals lyriska »fragment« som han bearbetade och finputsade ända fram till sin död. I dikterna berättar han om sin olyckliga och eländiga kärlek till den mystiska kvinnan Laura. Men han beskriver även erfarenheter från sitt liv, sitt författarskap och moraliska insikter om den dödliga exi­stensen. Petrarcas dikter vann en enorm popularitet, spreds i översättningar till olika språk och bildade för generationer av diktare ett stilistiskt ideal att söka efterlikna. 

Boken Dikter innehåller ett urval av Petrarcas omfångsrika lyriska produktion, känsligt överfört till svenska av Ingvar Björkeson.

Odödlig kärlekspoesi i ny utgåva

Få förälskelser har brunnit med sådan kraft som den Francesco Petrarca drabbades av när han den 6 april 1327 i Saint Claire-kyrkan i Avignon fick syn på den gifta Laura de Sade. Trots att de båda aldrig blev älskande svalnade inte Petrarcas kärlek, och den fortsätter att leva vidare genom de hundratals sonetter han skrev om Laura i 40 år, ända fram till sin död 1374. Petrarca anses jämte Dante Alighieri och Giovanni Boccaccio vara en av de viktigaste företrädarna för den tidiga italienska litteraturen. Hans dikter om Laura kom att bilda modell för den lyriska poesin under den europeiska renässansen, och den italienska form av sonett som nu bär hans namn kom att inspirera mängder av poeter, såsom Wordsworth och Shakespeare. I översättning av Ingvar Björkeson.

FRANCESCO PETRARCA [1304-1374] var en italiensk poet och akademiker. Han prästvigdes i den katolska kyrkan, men hans intresse låg främst i den antika litteraturen. Han har kommit att kallas den första humanisten. Mest känd är han för sina brev och för sina kärleksdikter om den ouppnåbara Laura.

I den intima lilla boken Secretum meum på svenska Min hemlighet ställer sig den italienska medeltidsförfattaren Francesco Petrarca (1304 1374) inför den strängaste av läromästare, kyrkofadern Augustinus, och rannsakar sitt liv. Boken blottlägger Petrarcas drömmar och begär. Genom läsningen sätts vi i direktkontakt med en medel­tida människa och hans tankevärld. Min hemlighet är både en föregångare till psykoanalysen och till vår tids autofiktiva skrivande.

I översättning av Birger Bergh.

Med ett nytt omfattande efterord av Håkan Trygger.

Francesco Petrarca (13041374) omtalas ofta för sin italienska kärlekslyrik, men han skrev även mycket annat. Inte minst hundratals brev på latin. Breven utgör ett unikt historiskt material som vittnar om ett dramatiskt århundrade. Petrarca skriver om allehanda ämnen: politiska maktspel, jordbävningar och digerdöden. Men också om de många resor som han driven av sin nyfikenhet begav sig ut på. 

I denna volym presenteras ett urval av hans resebrev i översättning av Lars-Håkan Svensson. Här får vi följa Petrarca genom Gallien och Germanien till Paris, läsa om hans sökande efter det mytiska Ultima Thule, promenera med honom genom Roms ruiner eller höra honom berätta om magiska ringar och okontrollerbart begär.

Detta är den andra korrigerade upplagan.

Efterord av Håkan Trygger.

Författaren Francesco Petrarca (1304–1374) beskrivs ofta som en portalfigur för renässansen. Han strävade efter att renovera det latinska språket som han hävdade hade förfallit under medeltiden, för att därigenom återuppväcka den förlorade antika högkulturen. Petrarcas latinska författarskap är mycket omfattande och variationsrikt, men det som främst gjorde honom berömd för eftervärlden var hans italienska poesi.

Petrarca arbetade med sina folkspråkliga dikter under större delen av sitt liv. Han skrev hundratals lyriska »fragment« som han bearbetade och finputsade ända fram till sin död. I dikterna berättar han om sin olyckliga och eländiga kärlek till den mystiska kvinnan Laura. Men han beskriver även erfarenheter från sitt liv, sitt författarskap och moraliska insikter om den dödliga exi­stensen. Petrarcas dikter vann en enorm popularitet, spreds i översättningar till olika språk och bildade för generationer av diktare ett stilistiskt ideal att söka efterlikna. 

Boken Dikter innehåller ett urval av Petrarcas omfångsrika lyriska produktion, känsligt överfört till svenska av Ingvar Björkeson.

Odödlig kärlekspoesi i ny utgåva

Få förälskelser har brunnit med sådan kraft som den Francesco Petrarca drabbades av när han den 6 april 1327 i Saint Claire-kyrkan i Avignon fick syn på den gifta Laura de Sade. Trots att de båda aldrig blev älskande svalnade inte Petrarcas kärlek, och den fortsätter att leva vidare genom de hundratals sonetter han skrev om Laura i 40 år, ända fram till sin död 1374. Petrarca anses jämte Dante Alighieri och Giovanni Boccaccio vara en av de viktigaste företrädarna för den tidiga italienska litteraturen. Hans dikter om Laura kom att bilda modell för den lyriska poesin under den europeiska renässansen, och den italienska form av sonett som nu bär hans namn kom att inspirera mängder av poeter, såsom Wordsworth och Shakespeare. I översättning av Ingvar Björkeson.

FRANCESCO PETRARCA [1304-1374] var en italiensk poet och akademiker. Han prästvigdes i den katolska kyrkan, men hans intresse låg främst i den antika litteraturen. Han har kommit att kallas den första humanisten. Mest känd är han för sina brev och för sina kärleksdikter om den ouppnåbara Laura.