Helena Sandberg – författare

Hur skulle vi uppleva att färdas med ljusets fart? Vad är egentligen snabbmat? Varför blir nyheter så fort inaktuella? Vad kännetecknar en döende människas syn på väntan? Och vad är det som rör sig i filmjölken på vårt frukostbord? De tretton populärvetenskapliga essäerna i denna bok anknyter alla till begrepp som tempo, hastighet, fart eller förändring. Essäerna spänner över vitt skilda fenomen från fysikaliska hastighetsberäkningar och elaka förkylningsvirus till dagens arbetslagstiftning och mobiltelefoner i Västafrika. Författarna är forskare vid Lunds universitet.

Mediers gestaltning av mat och dryck har inte varit ett stort forskningsområde, och att dessutom undersöka kopplingarna mellan mat och plats i dessa gestaltningar är direkt sällsynt. Vi vill i någon mån råda bot på detta genom att i denna bok samla forskare från olika discipliner som från skilda infallsvinklar och tidsepoker analyserar platsens betydelse i representationen av mat och dryck. Den plats som undersöks i boken är Skåne. Så följ med på en resa från Wallanderfilmernas vin och varmkorv, via mjölk och Facebook-upprop, reklamfilm från Tetra Pak, ärtsafari på Bjuvslätten, svält och potatiskravaller i press och klipparkiv, för att så småningom landa i kryddfälten på Österlen och en berättelse om hur den skånska Absolutvodkan hamnade i New Yorks barer.

Hur riktigt små barn, 0–3 år, får sina första kontakter med den digitala världen, utgör fokus i denna rapport. I ett flerårigt projekt har 16 småbarnsfamiljer studerats i syfte att komma riktigt nära hur medier av skilda slag introduceras för barnet, hur de används och hanteras samt hur föräldrar förhåller sig till den digitala medietekniken som del av barnets uppväxt. Projektet, som utförts av ett forskarteam från Lunds universitet, Högskolan i Halmstad och Malmö universitet, är unikt på så sätt att de allra minsta barnen inte tidigare studerats på ett så ingående sätt som i denna studie. Forskarna har använt en mångfald av metoder bestående av videoobservationer i barnens hem, ingående personliga intervjuer med föräldrar samt fältanteckningar. Det framkommer att det så kallade uppkopplade hemmet är mer regel än undantag. När de minsta barnen kommer till förskolan är de redan vana vid digitala medier. En del tvååringar har t o m en egen mobiltelefon med spelfunktioner. De vet hur de ska trycka på knappar och kan nå upp till ikonen YouTube på stora skärmen i vardagsrummet. De har erfarenhet av att vara på FaceTime för att prata med mormor och morfar, för att ta några exempel på resultat från denna studie. Samtidigt är föräldrarna ofta medvetna om att det kan bli för mycket av det goda och uttrycker också vissa farhågor om att medier kan ta för mycket tid i anspråk, på samma gång som de i grunden är positiva till de digitala mediernas möjligheter och snarare ser som sin uppgift att stötta sitt barn i handhavandet av olika apparater och deras funktioner. Ämnet för projektet är högaktuellt, då det pågår en debatt i samhället om hur de digitala medierna, särskilt att sitta framför ”skärmar”, kan tänkas påverka det lilla barnets fysiska och psykiska utveckling. Världshälsoorganisationen (WHO) har varnat för att alltför mycket stillasittande framför skärmar kan ha skadlig inverkan på våra yngsta. Till den diskussionen lämnar föreliggande projekt ett viktigt bidrag. Ingegerd Rydin Professor emerita i medie- och kommunikationsvetenskap