Isak Hammar – författare

Antiken har lockat filmmakare alltsedan filmens barndom. Men hur har antiken skildrats i olika tider och medier? I Svärd, sandaler och skandaler undersöker en rad skribenter från olika ämnen de uttryck antiken har tagit sig på film och i tv. Boken är den första i sitt slag på svenska. I fem avdelningar behandlas relationen mellan den antika historien och dess sentida gestaltningar i rörliga bilder, alltifrån filmens tidiga glansdagar kring år 1900 till dagens tv-skildringar. Långt ifrån alltid är det historieskrivning eller litteratur om antiken som har bestämt hur epoken framställts i visuella medier. Till exempel har scenografi och kläder bidragit till att prägla föreställningar om vad som utmärkte antiken. Epoken har även använts i politiska och ideologiska syften. Exempelvis har Noa, Leonidas, Scipio Africanus och kung Arthur varit föremål för omtolkningar som syftat till att fylla dagspolitiska behov i fascismens Italien, efterkrigstidens USA eller det unga 2000-talets Storbritannien. Svärd, sandaler och skandaler vänder sig främst till studenter och forskare i humanistiska ämnen som historia och arkeologi samt antik-, film- och religionsvetenskap, men är givetvis intressant för alla som är intresserade av hur dåtiden gestaltas i rörliga bilder.

The thematic section “Technology and the Making of History” of the fifth issue of the yearbook History of Intellectual Culture (HIC) explores how technology has shaped historical knowledge production, addressing why this material dimension remains underexplored in historiography. From the late nineteenth century onward, tools like photography, microfilm, punch cards, digital databases, computational methods, and most recently AI have enabled, constrained, and intertwined with historians’ practices across national contexts. Grounded in the praxeological turn in the history of humanities, knowledge, and digital history, the contributions challenge intellectual-material and analogue-digital binaries. Historians’ work has always been technically mediated, reflecting agency and culture, not ruptures. It highlights data continuities (excerpts to databases), selective uptake (e.g., 1950s social-scientific history), and reliance on infrastructures like critical editions.By weaving technology into the cultural history of intellectual practices, the special section equips historians, digital humanists, students, and knowledge scholars with critical tools to reassess how knowledge about the past is made, circulated, institutionalized, and transformed amid ongoing computational and infrastructural shifts—fostering nuanced, empirically grounded research agendas for the field.

The last era of the Roman Republic is known for its fierce political rivalries. Within a crumbling system, individuals strove for supremacy on the battlefield—and on the speaker’s platform. In the political culture of the late Roman Republic, a politician was by definition an orator. Before juries, voters, and peers, the elite competed for renown and influence, often at the expense of each other. With words, a Roman politician made many enemies. In this antagonistic political culture, morality was of central concern. Moral character showed the people who to trust with the governing of the res publica. But immorality also became an argument for verdicts at Roman trials and for political action in the Senate. Through the speeches of Marcus Tullius Cicero (106–43 BCE), Isak Hammar traces the orator’s use of portraits of immorality and his reliance on the immoral argument as a means to persuade and influence. Making Enemies is Isak Hammar’s doctoral thesis.