Sommaren 1767 påbörjade orientalisten Jacob Jonas Björnståhl (1731--1779) en resa som förde honom till Frankrike, Schweiz, Italien, Tyskland, Holland och England innan han sjövägen tog sig till Konstantinopel och så småningom Grekland, där han avled i dysenteri vid 48 års ålder. Hade det inte varit för tidningsmannen Carl Christoffer Gjörwell hade eftervärlden aldrig fått någon större kännedom om denna resa, men Gjörwell publicerade Björnståhls resebrev, till att börja med i sina tidningar och så småningom i en postum bokutgåva i sex volymer.  

Björnståhls resa skulle vara i hela tolv år. Liknande europeiska resor är det många som har gjort både före och efter honom; det som gör hans färd unik är att den är så väldokumenterad. I sammanlagt 83 brev rapporterar han om praktiskt taget allt han ser och erfar. Han skriver om akademier, bibliotek och museer, om ryktbara byggnader och historiska minnesmärken, om lärda personer, författare och andra berömdheter som han lärt känna: Rousseau, Voltaire, Diderot, Goethe och många andra. Men dessutom delger han läsarna intryck från botaniska trädgårdar och naturaliesamlingar. Han skriver om odlingsmetoder och uppfinningar, hantverk och manufaktur. Starka naturintryck från Neapelbukten och Alperna är han mån om att fånga och förmedla. Han kommenterar också folkets sedvänjor i olika länder. Från det avlägsna Konstantinopel berättar han om islam och hur turkiskt levnadssätt skiljer sig från europeiskt och svenskt. I slutet av sin resa besöker han som den förste vetenskapsmannen någonsin de isolerade Meteoraklostren i Grekland.  

Björnståhl framstår i de flesta situationer som öppen och villig att omfatta och förstå sådant som är främmande, och hans resebrev är en av de verkligt intressanta rapporterna från Europas metropoler på 1760- och 1770-talen: en på samma gång informationsrik och charmfull framställning från upplysningens tidevarv.  

Björnståhls resa: Europa och Konstantinopel 1767--1779, där resebreven och Björnståhls gärning analyseras och kommenteras, är ett samarbete mellan forskare från olika humanistiska discipliner: litteraturvetaren Johan Stenström, romanisten Carla Killander Cariboni och nygrecisten Vassilios Sabatakakis som är verksamma vid Lunds universitet, samt religionsvetaren Catharina Raudvere som har sin sysselsättning vid universitetet i Köpenhamn. 

Trådbundet kartonnageband med strukturerat pärmöverdrag.

Kullaberg är Kullabygdens kännemärke, blickfånget där urberget reser sig mot öppen himmel och vidsträckt hav. Vid horisonten möts Öresund och Kattegatt. Detta stenmassiv har en geologi som går mångmiljoner år tillbaka. I skuggan av den väldiga klippformationen breder kulturlandskapet ut sig i all sin variationsrikedom. En jordbruksbygd, inbäddad i skog och äng, som vetter mot den kustnära buskvegetationen och de långgrunda stränderna. En idealisk miljö för det rika fågellivet och den unika floran. I havet där utanför har tumlarna återvänt bland all fisk som fortfarande ger sin näring till småhamnarna. I forna tider ankrade här långväga sjöfarare med kryddor i lasten, avgörande för vår inhemska matkultur.  

Till naturrikedomen hör leran, ursprungligen en slaggprodukt vid stenkolsbrytningen, men guld värd för framställningen av tegel och bruksföremål. Vid Höganäsbolaget formades, glaserades och brändes de berömda höganäskrusen. Men där fostrades också bland de anställda en keramikens mästare som Åke Holm, han som förädlade det lokala hantverket till egensinnig skulptural konst.  

Bildkonst och ordkonst i vid mening hör till Kullabygdens kulturtradition. Den mest berömde bygdens son var särlingen, allkonstnären och folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren. När hans 1800-tal gick över i 1900-tal upplevde trakten det moderna badlivets glansperiod med tillresande konstnärer och författare från när och fjärran. Med pensel eller penna fann man här sitt artisteri inspirerat och sin skaparlust stimulerad av natur och sällskapsliv. I raden av sekelskiftets friluftsmålare fanns Elisabeth Keyser, en kvinnlig pionjär från Paris. Bland de samtida författarna sökte Selma Lagerlöf sin skrivro i samma omgivning som August Strindberg upplevde som förhäxad . Med tre av Ingmar Bergmans filmer kom Kullabygden att gå till filmhistorien med sina symboliskt laddade scenerier i klipporna vid havet och det mäktiga Kullaberg i fonden.    

Antologin Kullabygden: Naturrikedom och kulturtradition är ett resultat av ett symposium på Krapperups borg med forskare från naturvetenskap och humaniora under temat "Natur och kultur i Kullabygd". Redaktörer: Johan Stenström och Anders Palm.

Medverkande författare:

Linda Fagerström

Karin Gustavsson

Erik Hedling

Kristina Jennbert

Leif Johansson

Håkan Jönsson

Åke Lindström

Anders Palm

Henrik Ranby

Johanna Stedt

Henry Svensson

Håkan Wallander

Eva Öhrström

Sommaren 1767 påbörjade orientalisten Jacob Jonas Björnståhl (1731--1779) en resa som förde honom till Frankrike, Schweiz, Italien, Tyskland, Holland och England innan han sjövägen tog sig till Konstantinopel och så småningom Grekland, där han avled i dysenteri vid 48 års ålder. Hade det inte varit för tidningsmannen Carl Christoffer Gjörwell hade eftervärlden aldrig fått någon större kännedom om denna resa, men Gjörwell publicerade Björnståhls resebrev, till att börja med i sina tidningar och så småningom i en postum bokutgåva i sex volymer.  

Björnståhls resa skulle vara i hela tolv år. Liknande europeiska resor är det många som har gjort både före och efter honom; det som gör hans färd unik är att den är så väldokumenterad. I sammanlagt 83 brev rapporterar han om praktiskt taget allt han ser och erfar. Han skriver om akademier, bibliotek och museer, om ryktbara byggnader och historiska minnesmärken, om lärda personer, författare och andra berömdheter som han lärt känna: Rousseau, Voltaire, Diderot, Goethe och många andra. Men dessutom delger han läsarna intryck från botaniska trädgårdar och naturaliesamlingar. Han skriver om odlingsmetoder och uppfinningar, hantverk och manufaktur. Starka naturintryck från Neapelbukten och Alperna är han mån om att fånga och förmedla. Han kommenterar också folkets sedvänjor i olika länder. Från det avlägsna Konstantinopel berättar han om islam och hur turkiskt levnadssätt skiljer sig från europeiskt och svenskt. I slutet av sin resa besöker han som den förste vetenskapsmannen någonsin de isolerade Meteoraklostren i Grekland.  

Björnståhl framstår i de flesta situationer som öppen och villig att omfatta och förstå sådant som är främmande, och hans resebrev är en av de verkligt intressanta rapporterna från Europas metropoler på 1760- och 1770-talen: en på samma gång informationsrik och charmfull framställning från upplysningens tidevarv.  

Björnståhls resa: Europa och Konstantinopel 1767--1779, där resebreven och Björnståhls gärning analyseras och kommenteras, är ett samarbete mellan forskare från olika humanistiska discipliner: litteraturvetaren Johan Stenström, romanisten Carla Killander Cariboni och nygrecisten Vassilios Sabatakakis som är verksamma vid Lunds universitet, samt religionsvetaren Catharina Raudvere som har sin sysselsättning vid universitetet i Köpenhamn. 

Trådbundet kartonnageband med strukturerat pärmöverdrag.

Kullaberg är Kullabygdens kännemärke, blickfånget där urberget reser sig mot öppen himmel och vidsträckt hav. Vid horisonten möts Öresund och Kattegatt. Detta stenmassiv har en geologi som går mångmiljoner år tillbaka. I skuggan av den väldiga klippformationen breder kulturlandskapet ut sig i all sin variationsrikedom. En jordbruksbygd, inbäddad i skog och äng, som vetter mot den kustnära buskvegetationen och de långgrunda stränderna. En idealisk miljö för det rika fågellivet och den unika floran. I havet där utanför har tumlarna återvänt bland all fisk som fortfarande ger sin näring till småhamnarna. I forna tider ankrade här långväga sjöfarare med kryddor i lasten, avgörande för vår inhemska matkultur.  

Till naturrikedomen hör leran, ursprungligen en slaggprodukt vid stenkolsbrytningen, men guld värd för framställningen av tegel och bruksföremål. Vid Höganäsbolaget formades, glaserades och brändes de berömda höganäskrusen. Men där fostrades också bland de anställda en keramikens mästare som Åke Holm, han som förädlade det lokala hantverket till egensinnig skulptural konst.  

Bildkonst och ordkonst i vid mening hör till Kullabygdens kulturtradition. Den mest berömde bygdens son var särlingen, allkonstnären och folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren. När hans 1800-tal gick över i 1900-tal upplevde trakten det moderna badlivets glansperiod med tillresande konstnärer och författare från när och fjärran. Med pensel eller penna fann man här sitt artisteri inspirerat och sin skaparlust stimulerad av natur och sällskapsliv. I raden av sekelskiftets friluftsmålare fanns Elisabeth Keyser, en kvinnlig pionjär från Paris. Bland de samtida författarna sökte Selma Lagerlöf sin skrivro i samma omgivning som August Strindberg upplevde som förhäxad . Med tre av Ingmar Bergmans filmer kom Kullabygden att gå till filmhistorien med sina symboliskt laddade scenerier i klipporna vid havet och det mäktiga Kullaberg i fonden.    

Antologin Kullabygden: Naturrikedom och kulturtradition är ett resultat av ett symposium på Krapperups borg med forskare från naturvetenskap och humaniora under temat "Natur och kultur i Kullabygd". Redaktörer: Johan Stenström och Anders Palm.

Medverkande författare:

Linda Fagerström

Karin Gustavsson

Erik Hedling

Kristina Jennbert

Leif Johansson

Håkan Jönsson

Åke Lindström

Anders Palm

Henrik Ranby

Johanna Stedt

Henry Svensson

Håkan Wallander

Eva Öhrström