Kerstin Ekman – författare

Var börjar en berättelse?

Under en granrot kanske.

Ja, under en granrot. Där låg en liten grå en. Han låg hopkrupen med nosen under svansen. En hund. Men det visste han inte.

Han kunde inte minnas. Det var bara ett stort hål inuti honom, ett gnag, en hunger efter värmen och efter det starka ljumma som fyllde munnen och efter tikens bett i nackskinnet och slicken i mungipan när hon kom utifrån med främmande lukter i pälsen.

Hur hade han kommit att hamna under granen? Det mindes han inte och inte hade han kunnat berätta.

Men Kerstin Ekman har berättat hans historia: enkel, stark och fängslande i varje rad.

I början av sjuttiotalet är Svartvattnet en tynande norrländsk by bland många andra. Då händer något. Ett dubbelmord långt ute i väglöst land.Det går arton år innan någon börjar ana sanningen om det som skett. Och då blir det lika farligt igen därute i myrlandet. Händelsen har blivit en mörk kraft med verkan in i många människors liv. Det är dessa människor Kerstin Ekmans roman handlar om, deras försök att rädda minne och sammanhang fast de bor i den skugga av glömska som ligger över landsbygdens byar och små samhällen. Men i lika hög grad är det en roman om ett landskap. Människan har farit illa fram med det. När de stora skogsbolagen drar sig tillbaka är det för alltid förändrat av hyggen, vägnät och grustäkter. Kvar är de namnlösa platserna i starrens rike, gungande våta tuvor och sorlande vatten under marken. Vattnet viskar och jämrar, isande klart eller sugande svart. I sommarens bleka nattljus tycks händelser och platser sväva och vandra, lika svårgripbara och tvetydiga som människors minnen och handlingar.

Händelser vid vatten utkom första gången 1993 och belönades bl.a. med Augustpriset, Svenska Deckarakademins pris och Nordiska rådets pris. Sedan dess har romanen gjort ett segertåg över världen och översatts till ett stort antal språk.

Ciceros dotter Tullia är den sköra tråden i min berättelse. Om henne visste jag ingenting i skolan och inte på universitetet. Om man ville ha reda på något om de kvinnor som levde under de stora männens tid så måste man läsa om de stora männen. Det fanns inget annat sätt. Egentligen har vi nästan ingen kunskap om kvinnornas tankar och känslor förrän de själva börjar berätta om dem. Det skulle dröja mycket länge. Vem Tullia innerst var får vi aldrig veta.

Utifrån sitt intresse för antiken skriver Kerstin Ekman fram en ung kvinnas liv och värld, i en rik och ömsint bok med skönlitterära och personliga inslag.

"Då kom han ut. Han gjorde det med en självklarhet som var lätt att begripa; den här världen var ju hans. Han kom fram ur skogen lite längre bort än där skidspåret gick. Han ställde sig i myrkanten mellan en enbuske och en förkrympt tall. Han såg uppmärksamt ut över myrens lilla snövidd, vände på huvudet så att jag såg profilen med den ädla nosen, den branta pannan och öronen som stod opp."

Ulf Norrstig, pensionerad jägmästare, är den som berättar i Kerstin Ekmans täta historia om en mans förändrade relation till jakten och skogen, till minnena och det egna åldrandet…

När den välkända författaren Lillemor Troj en dag finner sig läsa manuset till en roman om sitt eget liv börjar marken gunga under henne. Den är skriven av en kvinna hon känner väl och som vill bli erkänd som författare. De har aldrig blivit vänner men i årtionden varit djupt beroende av varandra.

När man slår igenom litterärt är man en cirkushund som hoppar genom en ring med pappskiva. Hepp! Det vet Lillemor för det är hon som har hoppat. Men hon har hela tiden vetat att en författare är ett dubbelhövdat monster. Nu hotar den andra kvinnan att förgöra den intagande och kloka persona som läsarna tror är Lillemor Troj.

Kerstin Ekmans nya roman är en uppsluppen lek med autofiktionens form och en vass skildring av det litterära livet. Men först och främst är den en berättelse om två mycket olika kvinnor, från femtiotalet och fram till idag, om lögn och sanning, ensamhet och gemenskap.

Lillemor sitter med manuskriptet tryckt mot kroppen och håller händerna över det som om hon skyddade ett foster. Men det är ett huggormsbo hon har vilande mot magen. Paniken stiger inom henne och en lång stund ägnar hon sig åt en plan att ge sig ut i världen och försvinna från landets litterära scen. Att leva långt borta och obemärkt borde vara möjligt med de tillgångar hon har. Hon vill ju kvadda mig tänker hon. Mitt anseende och min berömmelse. Mina läsare som älskar mig. Mig! Faktiskt.

"Häxringarna" är berättelsen om en stads födelse i slutet av 1800-talet, om hur den uppstår och breder ut sig med järnvägsstationen som medelpunkt. I ett torp i samhällets utkant föds Tora och där tar hon när skuggmorellerna blommar avsked av sin mormor och hennes grå fattigdom. Snart får hon också avstå från kärleken och gemenskapen med en man. Hon blir ensam och har bara sin starka vilja och arbetsamhet att lita till i ett hårt samhälle.

I början av 70-talet påbörjade Kerstin Ekman den stora romansviten om Kvinnorna och staden. Böckerna "Häxringarna", "Springkällan", "Änglahuset" och "En stad av ljus" berättar om hur staden Katrineholm växer fram i industrialiseringens Sverige. I dessa fyra romaner finns Kerstin Ekmans berömda skildringar av kvinnors arbete, som hon skriver om med humor och stor sakkunskap och inlevelse.

– nu, då ljuslågan flämtar i draget och min skugga på den gröna tapeten fladdrar och skälver liksom lågan och vill få liv – nu tänker jag på Andersen och hans saga om skuggan, och det tycks mig att jag själv är skuggan som ville bli människa.”I Hjalmar Söderbergs Doktor Glas läste jag om den livgiriga skuggan på väggen som tar mannens liv och börjar leva på egen hand.  Ett ont liv. Man kan också ta en annan människas liv med kaliumcyanid. Som Tyko Glas gjorde. Hur kommer man därhän? Gör man det med Hjalmar Söderbergs hjälp eller är man redan förberedd av ett liv i smutsiga celluloidkragar, kärlekslöshet och ett vidrigt yrke.   Det finns ingen skuld, säger doktorn som är huvudperson i min bok. Jag är framtidens människa, säger han också. Han skriver det i sin dagbok. Så underligt övertygande det låter när den som berättar är ett jag.   Har man rätt att ta en annan människas liv? Nej, säger vi. Jo, av hjälpsamhet, säger Söderberg. Har man rätt att ta en människa ur en bok och sätta den i en annan? Det anser inte min doktor. Men litteratur lever av litteratur och personer ur Söderbergs böcker lever ibland upp på nytt. Här lever han själv i bokens marginal. Han behöver hjälp med det praktiska. Men varför blir han så rädd?   Han hade fått ett infall när han sneddade över Norrmalmstorg en novemberdag 1901. Men så här långt ville han kanske inte följa sin tanke.”Kerstin EkmanEfter den stora essäboken Herrarna i skogen skriver Kerstin Ekman här vidare på de fortfarande giltiga frågorna i Söderbergs roman Doktor Glas. Och får samtidigt det förra sekelskiftets Stockholm, dess människor, stämningar, hus och gator att än en gång stiga fram ur skuggorna.

"Är det dumt att ge sig på tjocka och bra böcker så tidigt i livet att man inte riktigt kan begripa dem? Det tror jag inte. Man kommer ju in i en fascinerande värld och man kan återkomma till den och få klart för sig mycket som man inte begrep från början. Varje omläsning öppnar nya rum i berättelsen. Och den öppnar i bästa fall obekanta rum inom en själv."

Det började med barndomshemmets bokhyllor och Katrineholms stadsbibliotek. I 24 kapitel förmedlar Kerstin Ekman starka upplevelser som läsandet gett henne, och berättar om böcker hon kommit att älska, böcker som vänner, som tröst – och om hur läsa och skriva hör ihop.

Tora har blivit ägare till Café Cosmopolite. Hon har hårdnat, men så hård är hon inte att hon kan avvisa arbetslösa ynglingar som beställer en sockerdricka och tolv glas. Efter ett kort äktenskap är hon änka med två pojkar men inte ensam i kampen för värdighet och ett drägligare liv. Runt henne finns Frida, hennes dotter Ingrid och de andra kvinnorna som hjälper varandra när storstrejken och världskriget hotar med hunger.

I början av 70-talet påbörjade Kerstin Ekman den stora romansviten om Kvinnorna och staden. Böckerna "Häxringarna", "Springkällan", "Änglahuset" och "En stad av ljus" berättar om hur staden Katrineholm växer fram i industrialiseringens Sverige. I dessa fyra romaner finns Kerstin Ekmans berömda skildringar av kvinnors arbete, som hon skriver om med humor och stor sakkunskap och inlevelse.

I slutet av 1970-talet kommer Anne-Marie till Sverige och sin gamla hemstad för att sälja det hur hon ärvt efter sin döde far. Här konfronteras hon med minnet av det förflutna, framför allt fadern, Henning, en undantagsmänniska som bara dottern förstod. Hennes liv med Henning väcker halvt bortträngda händelser till som nu blir levande för henne. Runt henne rör sig också andra sidor av världen och andra människor som liksom Jenny och Ingrid också är välkända från de tidigare romanerna i sviten Kvinnorna och staden.

I början av 70-talet påbörjade Kerstin Ekman den stora romansviten om Kvinnorna och staden. Böckerna "Häxringarna", "Springkällan", "Änglahuset" och "En stad av ljus" berättar om hur staden Katrineholm växer fram i industrialiseringens Sverige. I dessa fyra romaner finns Kerstin Ekmans berömda skildringar av kvinnors arbete, som hon skriver om med humor och stor sakkunskap och inlevelse.

Den här boken handlar om ett halvt tunnland hagmark och om alla ställen i omgivningarna där jag vandrat och ibland gått vilse. Jag har skrivit upp vad som har hänt och vilka växter och djur jag under årens lopp har sett. Mina följeslagare har varit många; de flesta är döda sedan länge. De har lärt mig allt om det som lever och växer här.

Kerstin Ekman skriver om det vilda i skog och ängsmark och om den artrikedom som nu hotas av utarmning och försvinnande. Hon läser och vandrar i landskap och litteratur och låter oss dela det hon sett, tänkt och lärt.

"Änglahuset" är det hus Tora Otter lever i. Nu är det 1940-tal och ett nytt stort krig pågår i Europa och tågen med soldater far igenom Katrineholm. I staden samlar man in gåvor till Finlandshjälpen och deltar i beredskapsövningar. Men trots svåra tider anar man det spirande folkhemmet som skall ge en ny trygghet. Änglahuset är en bok om kvinnor, om Tora och svärdottern Jenny, om Frida, och hennes dotter Ingrid. Med självklar kännedom och inlevelse berättar Kerstin Ekman om deras sätt att leva, tänka och känna.

I början av 70-talet påbörjade Kerstin Ekman den stora romansviten om Kvinnorna och staden. Böckerna "Häxringarna", "Springkällan", "Änglahuset" och "En stad av ljus" berättar om hur staden Katrineholm växer fram i industrialiseringens Sverige. I dessa fyra romaner finns Kerstin Ekmans berömda skildringar av kvinnors arbete, som hon skriver om med humor och stor sakkunskap och inlevelse.

"Är det dumt att ge sig på tjocka och bra böcker så tidigt i livet att man inte riktigt kan begripa dem? Det tror jag inte. Man kommer ju in i en fascinerande värld och man kan återkomma till den och få klart för sig mycket som man inte begrep från början. Varje omläsning öppnar nya rum i berättelsen. Och den öppnar i bästa fall obekanta rum inom en själv."

Det började med barndomshemmets bokhyllor och Katrineholms stadsbibliotek. I 24 kapitel förmedlar Kerstin Ekman starka upplevelser som läsandet gett henne, och berättar om böcker hon kommit att älska, böcker som vänner, som tröst – och om hur läsa och skriva hör ihop.

Var börjar en berättelse? Under en granrot kanske.Ja, under en granrot. Där låg en liten grå en. Han låg hopkrupen med nosen under svansen. En hund. Men det visste han inte. Han kunde inte minnas. Det var bara ett stort hål inuti honom, ett gnag, en hunger efter värmen och efter det starka ljumma som fyllde munnen och efter tikens bett i nackskinnet och slicken i mungipan när hon kom utifrån med främmande lukter i pälsen. Hur hade han kommit att hamna under granen? Det mindes han inte och inte hade han kunnat berätta. Men Kerstin Ekman har berättat hans historia: enkel, stark och fängslande i varje rad.

Häxringarna är berättelsen om en stads födelse i slutet av 1800-talet, om hur den uppstår och breder ut sig med järnvägsstationen som medelpunkt. I ett torp i samhällets utkant föds Tora och där tar hon när skuggmorellerna blommar avsked av sin mormor och hennes grå fattigdom. Snart får hon också avstå från kärleken och gemenskapen med en man. Hon blir ensam och har bara sin starka vilja och arbetsamhet att lita till i ett hårt samhälle.

I början av 70-talet påbörjade Kerstin Ekman den stora romansviten om Kvinnorna och staden. Böckerna Häxringarna, Springkällan, Änglahuset och En stad av ljus, berättar om hur staden Katrineholm växer fram i industrialiseringens Sverige. I dessa fyra romaner finns Kerstin Ekmans berömda skildringar av kvinnors arbete, som hon skriver om med humor och stor sakkunskap och inlevelse.

Ciceros dotter Tullia är den sköra tråden i min berättelse. Om henne visste jag ingenting i skolan och inte på universitetet. Om man ville ha reda på något om de kvinnor som levde under de stora männens tid så måste man läsa om de stora männen. Det fanns inget annat sätt. Egentligen har vi nästan ingen kunskap om kvinnornas tankar och känslor förrän de själva börjar berätta om dem. Det skulle dröja mycket länge. Vem Tullia innerst var får vi aldrig veta.

Utifrån sitt intresse för antiken skriver Kerstin Ekman fram en ung kvinnas liv och värld, i en rik och ömsint bok med skönlitterära och personliga inslag.

I början av sjuttiotalet är Svartvattnet en tynande norrländsk by bland många andra. Då händer något. Ett dubbelmord långt ute i väglöst land.Det går arton år innan någon börjar ana sanningen om det som skett. Och då blir det lika farligt igen därute i myrlandet. Händelsen har blivit en mörk kraft med verkan in i många människors liv. Det är dessa människor Kerstin Ekmans roman handlar om, deras försök att rädda minne och sammanhang fast de bor i den skugga av glömska som ligger över landsbygdens byar och små samhällen.Men i lika hög grad är det en roman om ett landskap. Människan har farit illa fram med det. När de stora skogsbolagen drar sig tillbaka är det för alltid förändrat av hyggen, vägnät och grustäkter. Kvar är de namnlösa platserna i starrens rike, gungande våta tuvor och sorlande vatten under marken. Vattnet viskar och jämrar, isande klart eller sugande svart. I sommarens bleka nattljus tycks händelser och platser sväva och vandra, lika svårgripbara och tvetydiga som människors minnen och handlingar. Händelser vid vatten utkom första gången 1993 och belönades bl.a. med Augustpriset, Svenska Deckarakademins pris och Nordiska rådets pris. Sedan dess har romanen gjort ett segertåg över världen och översatts till ett stort antal språk.

"Är det dumt att ge sig på tjocka och bra böcker så tidigt i livet att man inte riktigt kan begripa dem? Det tror jag inte. Man kommer ju in i en fascinerande värld och man kan återkomma till den och få klart för sig mycket som man inte begrep från början. Varje omläsning öppnar nya rum i berättelsen. Och den öppnar i bästa fall obekanta rum inom en själv."

Det började med barndomshemmets bokhyllor och Katrineholms stadsbibliotek. I 24 kapitel förmedlar Kerstin Ekman starka upplevelser som läsandet gett henne, och berättar om böcker hon kommit att älska, böcker som vänner, som tröst – och om hur läsa och skriva hör ihop.

I början av sjuttiotalet är Svartvattnet en tynande norrländsk by bland många andra. Då händer något. Ett dubbelmord långt ute i väglöst land.Det går arton år innan någon börjar ana sanningen om det som skett. Och då blir det lika farligt igen därute i myrlandet. Händelsen har blivit en mörk kraft med verkan in i många människors liv. Händelser vid vatten utkom första gången 1993 och belönades bl.a. med Augustpriset, Svenska Deckarakademins pris och Nordiska rådets pris. Sedan dess har romanen gjort ett segertåg över världen och översatts till ett stort antal språk.

Detta är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.abforlag.se/pod

Dödsklockan ljuder genom skogen. Muntra och upphetsade lyssnar älgjägarna till de grovmälda slagen. Men den här gången låter de illavarslande. Jaktlaget fryser och väntar. Man vet inte vems minuter den räknar, vet bara att ingen skall komma levande ut som står bakom dödsklockans ljudskärm. Dödsklockan är en mästerlig roman. Med suggestiv detaljskärpa, människokännedom och språkligt djup trappar Kerstin Ekman upp spänningen och jägarnas älgfrossa växer till något betydligt mer skrämmande.

I Gör mig levande igen (1996) träffas en grupp mycket olika kvinnor för att diskutera, hett och livligt. De känner oro för den tid de lever i, en tid som tycks förvirrad och oförutsägbar. Hur gör man för att undgå cynism och uppgivenhet? Ur deras tankar, öden och ofta dråpliga erfarenheter växer en mångstämmig kvinnlig världsbild fram. Som en dov understämma till deras berättelser löper samtidigt en annan, mer ordlös, grym historia med otäck upplösning, om en liten flicka som tappar bort sin syster. Detta är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.abforlag.se/pod

Var börjar en berättelse?

Under en granrot kanske. Ja, under en granrot. Där låg en liten grå en. Han låg hopkrupen med nosen under svansen. En hund. Men det visste han inte. Han kunde inte minnas. Det var bara ett stort hål inuti honom, ett gnag, en hunger efter värmen och efter det starka ljumma som fyllde munnen och efter tikens bett i nackskinnet och slicken i mungipan när hon kom utifrån med främmande lukter i pälsen. Hur hade han kommit att hamna under granen? Det mindes han inte och inte hade han kunnat berätta. Men Kerstin Ekman har berättat hans historia: enkel, stark och fängslande i varje rad.

Hunden, som utkom första gången 1986, är rikligt illustrerad av Henrik Krogh.

De tre små mästarna är egentligen kineser och döda för ett par tusen år sedan. Ingenting kan vara mer förvirrande för en svensk poliskonstapel än att finna deras spår i en isolerad fjällby tolv mil norr om polcirkeln, blodiga spår dessutom. Konstapel Torsson lämnade Rakisjokks by med en död karl i pulkan och hans baneman framför sig i skidspåret. Trots allt hade han inte löst några gåtor. Han kom tillbaka en sommardag, han och tavelmålaren David, ett omaka par med skilda åsikter i allt utom detta: att reda ut allt det oförklarliga som ledde till att teckningsläraren Matti en vinternatt hittades död i drivan utanför skolhuset. De lärde sig åtskilligt om de tysta och slutna människorna i Rakisjokk, och gåtan gled dem gång på gång ur händerna. Men konstapel Torsson tänkte inte ge sig – till varje pris måste han reda ut de tre små kinesernas fruktansvärda hemlighet.

I Den brinnande ugnen (1962) härjar en pyroman i Uppland och vardagen blir plötsligt lika spännande som en kriminalroman för invånarna i den lilla byn Ärketuna. Paniken ökar och misstänksamheten sprider sig – vem av dem är den skyldige? Det här är en print-on-demand-upplaga. Läs mer på www.albertbonniersforlag.se/pod

In the heart of the tranquil countryside, a young puppy leaves his home to eagerly follow his mother and master. But away from the safe haven of the farm, the puppy soon becomes lost and is left to struggle for survival in the wild. Suddenly, he must find food and a safe place to sleep, and outwit his competitor, the fox. The puppy becomes wild himself, trusting no human and furiously fighting the hunting dogs that enter his domain. But one man is intrigued by the now-unruly dog and very slowly begins to gain his trust. Each day he visits the dog, bringing food and awakening memories of his distant domestic past. The lost relationship between man and dog is rebuilt in this sensitive and intelligent story about the true nature of trust and friendship.