Leif Lewin – författare

I politikens värld blir det inte alltid som man tänkt. Samspelet med andra leder ibland till oförutsedda konsekvenser trots att var och en handlar rationellt, har tydliga önskemål och även vidtar åtgärder för att förverkliga så många som möjligt av föresatserna.

Komplicerade politiska frågor som rationalitet, ideologi och strategi, majoritets- och samarbetsdemokrati, implementering och ansvarsutkrävande utreds klart och enkelt i denna lilla skrift, som har formen av en fiktiv intervju med en professor i statskunskap.

Den vänder sig till studenter, gymnasister, journalister och alla som är intresserade av samhällsfrågor.

Leif Lewin är professor emeritus i statskunskap vid Uppsala universitet. Han har givit ut ett femtiotal böcker, ett stort antal artiklar och deltar flitigt i samhällsdebatten.

Tjugotvå män. En historia.Tjugotvå böcker. En samlingsvolym.Våren 2010 presenterade Albert Bonniers Förlag en av sina största satsningar på länge: Sveriges statsministrar under 100 år. En svit med biografier, från Karl Staaff till Fredrik Reinfeldt, berättar om de personer som ingår i svensk politiks mest exklusiva sällskap. Genom deras liv och gärningar framträder processer och händelser som format det moderna Sverige: unionsupplösningen, demokratins seger, folkhemmet, världskrigens och depressionens påfrestningar, välfärdsstaten, EU-medlemskapet och globaliseringen.Böckerna har skrivits av framstående statsvetare, historiker och publicister. Mats Bergstrand och Per T Ohlsson har fungerat som projektets huvudredaktörer.Dramatiska öden – som de nedbrytande trakasserierna mot Karl Staaff, C. G. Ekmans fall i djupaste vanära och Olof Palmes sista vandring på Sveavägen – varvas med ingående analyser av omvälvande skeenden. Till exempel den allmänna och lika rösträttens genombrott med Nils Edén och Hjalmar Branting, Per Albin Hanssons kamp mot den socialdemokratiska partivänstern, Thorbjörn Fälldins våndor i kärnkraftsfrågan och Ingvar Carlssons målmedvetna agerande i Europapolitiken efter Berlinmurens fall.All historia är i någon mening personlig. Det gäller i högsta grad det färgstarka och spännande galleri som de senaste hundra årens svenska statsministrar utgör. En del av dem slog sig upp till toppen med hjälp av intensiv ambition, andra hamnade där på grund av rena tillfälligheter. Men dessa tjugotvå färgstarka personligheter har en sak gemensamt. Ämbetet. Det viktigaste.

Författarna och statsministrarna:Alsing, Rolf - Tage ErlanderBergstrand, Mats - Ola Ullsten Ekdal, Niklas - Per Albin Hansson Eklund, Klas - Olof Palme Elmbrant, Björn - Fredrik Reinfeldt Esaiasson, Peter - Karl Staaff Gröning, Lotta - Axel Pehrsson-Bramstorp Gustavsson, Rolf - Ingvar Carlsson Ilshammar, Lars - Hjalmar Branting Johnson, Anders - Felix Hamrin Lewin, Leif - Arvid Lindman Möller, Tommy - Carl Bildt Ohlsson, Per T - Carl Gustaf Ekman Ohlsson, Per T - Rickard Sandler Samuelsson, MarieLouise - Ernst Trygger Ström Melin, Annika - Göran Persson Svegfors, Mats - Hjalmar Hammarskjöld Svenning, Olle - Thorbjörn Fälldin Svensson, Per - Oscar von Sydow Ulvros, Eva Helen - Carl Swartz Wetterberg, Gunnar - Nils Edén Åman, Johannes - Louis De Geer

Läs mer på www.sverigesstatsministrar.se

Amiral Arvid Lindman var en legendarisk högerledare, som i början av 1900-talet räddade sitt parti från att utplånas av den tidens vänster, liberalerna och socialdemokraterna. Han var statsminister åren 1906–1911 och 1928–1930. Med sin rösträttsreform, som gick tvärs emot högerns ideologi, gav Lindman svensk politik en annan inriktning än den vänstern drömde om. Samarbete, moderation och bevarad monarki hette ledstjärnorna, inte strid och majoritetsdemokrati.

Som person utmärktes Lindman av kylig realism, social kompetens, humor och en dräpande replikkonst som gjorde honom till en uppskattad talare.

Mot slutet av sin levnad kände Lindman politisk vantrivsel. Socialdemokratisk planhushållning, ombudsmannavälde och den framväxande nazismen hotade enligt amiralen det han satte främst: den personliga friheten.

Amiral Arvid Lindman var en legendarisk högerledare, som i början av 1900-talet räddade sitt parti från att utplånas av den tidens vänster, liberalerna och socialdemokraterna. Han var statsminister åren 1906–1911 och 1928–1930. Med sin rösträttsreform, som gick tvärs emot högerns ideologi, gav Lindman svensk politik en annan inriktning än den vänstern drömde om. Samarbete, moderation och bevarad monarki hette ledstjärnorna, inte strid och majoritetsdemokrati.

Som person utmärktes Lindman av kylig realism, social kompetens, humor och en dräpande replikkonst som gjorde honom till en uppskattad talare.

Mot slutet av sin levnad kände Lindman politisk vantrivsel. Socialdemokratisk planhushållning, ombudsmannavälde och den framväxande nazismen hotade enligt amiralen det han satte främst: den personliga friheten.

Amiral Arvid Lindman var en legendarisk högerledare, som i början av 1900-talet räddade sitt parti från att utplånas av den tidens vänster, liberalerna och socialdemokraterna. Han var statsminister åren 1906–1911 och 1928–1930. Med sin rösträttsreform, som gick tvärs emot högerns ideologi, gav Lindman svensk politik en annan inriktning än den vänstern drömde om. Samarbete, moderation och bevarad monarki hette ledstjärnorna, inte strid och majoritetsdemokrati. Som person utmärktes Lindman av kylig realism, social kompetens, humor och en dräpande replikkonst som gjorde honom till en uppskattad talare.

Mot slutet av sin levnad kände Lindman politisk vantrivsel. Socialdemokratisk planhushållning, ombudsmannavälde och den framväxande nazismen hotade enligt amiralen det han satte främst: den personliga friheten.

UTOPI ÄR LIKA VIKTIG SOM REALISM om man ska förstå världen. Utopierna återkommer lika regelbundet i mänsklighetens historia som de blommande körsbärsträden, säger pensionerade professorn Emma Lafferty till sina studenter. En gång har alla uppfinningar och förbättringar börjat som visioner. Romanen är Emmas berättelse om sin familj under fyra generationer - om deras öden, kärlekar och förhoppningar om en fredligare värld. Men det är förhoppningar, som hela tiden gäckats av krigets vita spöke.