Linda Johansson - Böcker

I det lilla samhället Djupvik finns inte mycket att göra, förutom att åka skidor. Det enda det är känt för är den varg som för nittio år sedan plötsligt började attackera och döda barn. Men det berättas också en annan historia om vad som hände – att det inte alls var en varg som dödade barnen, utan en häxa som bodde i det läskiga ödehuset i skogen. Ett påhitt från de vuxna för att skrämma bort byns barn från skogen, sägs det. Men det som tycktes vara en kuslig historia blir plötsligt obeghagligt aktuellt när något börjar döda husdjur i byn på brutala sätt. Har Djupvik drabbats av en ny varg? Eller är det något mycket ondskefullare som stryker runt i de mörka skogarna ...

Linda Johansson (f.d. Åkerström) har skrivit en klassisk skräckroman som är omöjlig att lägga ifrån sig.

Änglagård möter klassisk skräck i en varm berättelse med hög igenkänning av skräckfantasten Linda Johansson.

Alva är innerligt less på att gång på gång slitas upp från vardag och vänner och flytta till ett nytt ställe. Allt för att hennes mamma hittat något nytt skruttigt hus att hyra på en plats som sägs vara hemsökt. Själv tror Alva inte ett dyft på spöken och hon hatar att börja i nya skolor.

Men det stora tornhuset på Skraltbacken liknar inget annat hus de tidigare bott i. Folk i byn pratar om en mystisk flicka som visat sig i trädgården, och att inga tidigare hyresgäster klarat av att stanna kvar. Allt oftare känner Alva lukten av rök. Och så börjar hon dyka upp – en rödhårig flicka som blir alltmer hotfull …

För över hundra år sedan drogs järnvägen genom Rönnås, rakt över Vreshällan som de gamla sa att man skulle hålla sig borta från. Men tåget rullade – och två bebisar försvann spårlöst. På 1980-talet händer det igen: ännu en bebis försvinner.

Nu pratas det om att öppna den nedlagda järnvägen ännu en gång. Hella kan inte släppa tanken på det gamla tåget som står gömt långt inne i skogen. När hon följer den övervuxna tågrälsen börjar verkligheten skifta – skuggor rör sig i ögonvrån, och ansikten hon aldrig ritat stirrar tillbaka från hennes teckningar. Den enda som verkar förstå henne är Even, tystlåten och egen. Men kan hon verkligen lita på honom?

Bortbytt är en rysare om uråldriga varningar och dolda sanningar. Precis som i Bytet och Rök möter svensk landsbygd det övernaturligt mörka.

Mod är en egenskap som hyllats i alla krigförande kulturer. Konsten, litteraturen och filosofin har ofta tagit upp modet som tema, både för att befästa ett militärt ideal och för att problematisera denna egenskap. Men vad är egentligen mod? Var går gränsen till övermod? Vad utmärker mod i strid, och kan man träna soldater att bli modiga? Dessa frågeställningar tar plats även i vår tid där krig och försvar diskuteras i dagens militära miljöer, och frågor om etik är lika aktuella som frågor om effektivitet.

I Mod i strid och filosofi studerar författarna historiska perspektiv på mod och dagsaktuell forskning kring strid och militär utbildning. Förr talade man om mod eller tapperhet som en av flera eftersträvansvärda dygder idag talar man hellre om professionalism. Men hur mycket skiljer sig egentligen den moderna tidens militära ideal från de historiska? Kan vi lära oss något av den dygdetik som i århundraden användes för att forma modiga individer och tappra krigare?

Jorden och flera andra planeter hotas av ett svart hål. En avlägsen planet, Umor, kan rädda en av dessa planeter, men först måste de avgöra vilken som mest förtjänar att räddas.

Fem agenter skickades till jorden på femtiotalet, men alla agenter utom en dog under mystiska omständigheter. Den femte agenten försvann. Nu skickas två nya, mycket avancerade människoliknande robotar från Umor, som ska leva på jorden under ett år och försöka förstå sig på människorna. Robotarnas uppgift är att skriva rapporter som kan avgöra om människorna förtjänar att räddas från undergång.

Vi får följa dessa robotar, samt den försvunne agenten, Uno, som tappade minnet efter en ridolycka 1970 och inte längre minns vem han är och att han kommer från en främmande planet. Han blev så uttråkad av konversationerna under en middag att han i panik red iväg i mörkret, föll av hästen och slog i huvudet.

Kommer robotarna att lyckas med sitt uppdrag, eller kommer människorna att avslöja dem och i sin okunskap förstöra dem och därmed gå mot sin egen undergång? Marmeladrapporten är en spännande roman med många komiska inslag. Robotar och människor försöker förstå och anpassa sig till varandra vilket innebär att märkliga och dråpliga missförstånd ständigt uppstår.

Jorden är under attack från yttre rymden samtidigt som medelålders militärer samlas för att ha svensexa vid en sjö i Bergslagen. Just den sjö där attacken kommer att inledas. Som om detta inte vore nog försöker ryska agenter komma åt hemligheter i en militäranläggning strax intill.

Denna osannolika härva av händelser härstammar från några år tillbaka i tiden, när planeten Umor hade möjlighet att rädda en planet i solsystemet från undergång. Två oerhört avancerade, människoliknande robotar skickades då för att avgöra om jorden var värdig att räddas, vilket den till slut befanns vara. Mycket på grund av att människorna som befolkade den uppfattades vara så absurda och rörande att det blev komiskt. Detta sågs emellertid inte med blida ögon av invånare på en annan planet, som nu planerar en invasion. Robotarna Tomas och Anna är kvar på jorden, så även Uno Blixt, en åldrande agent från Umor som kom till jorden redan på femtiotalet. Han har levt en stor del av sitt liv i glömska, på grund av minnesförlust efter en ofattbart tråkig middag. Den stillsamme filosofen Martin är på svensexan för att hjälpa till med maten, men får istället hjälpa en specialförbandsoperatör att fånga in en rymdvarelse. Pluto, den talande robothunden som vet att han är ämnad för hjältedåd, kanske äntligen får visa vad han går för och samtidigt vinna den vita, fluffiga pudeln Stellas hjärta.

Marmeladkompaniet är del 2 i en serie om de utsända robotarna från planeten Umor vars uppgift är att utröna människornas akt och mening i solsystemet.