María Luisa Bombal – författare

María Luisa Bombals roman Det hon minns har beskrivits som startskottet för genren magisk realism. Nu kommer den för första gången i svensk översättning.

I boken möter vi Ana Maria som ligger på sin dödsbädd, omgiven av sörjande. Trots att hon är död, ser hon. Hon ser sig själv och genom halvöppna ögon betraktar hon alla närstående som kommer för att ta ett sista farväl. På en poetisk och vacker prosa skildras Ana Marias tillbakablickar på sitt liv och personerna som befolkade det. Hon minns barndomen, den första förälskelsen och den första heta passionen. Hon ser tillbaka på sitt äktenskap, på ljuset och mörkret som funnits i livet. Hon tänker på det som aldrig blev och det hon aldrig fick. Allt detta återupplever hon i det korta mellanrummet mellan den första döden, de levandes död, och den andra, slutgiltiga, de dödas död.        

MARIA LUISA BOMBAL (1910-1980) var en chilensk författare som aldrig fick något riktigt erkännande under sin livstid. Hon levde ett innehållsrikt liv med tragiska undertoner i Paris, New York och Buenos Aires, innan hon återvände till Chile. Bland hennes vänner fanns Pablo Neruda, Federico García Lorca och Jorge Luis Borges. Idag räknas hon som en av 1900-talets främsta spanskspråkiga författare och bland andra Gabriel García Marquez och Isabel Allende har vittnat om hennes stora inflytande. Bombals debutverk Den sista dimman utkom 1934.

". Läsningen är omvälvande, så omvälvande att man nästan tvekarom man är lämpad att över huvud taget säga något om boken, för hur skaman förhålla sig någorlunda objektivttill en helt ren litterär upplevelse? ."Lina Wolf, Helsingborgs Dagblad

Palmserien, del fyra.María Luisa Bombals roman Det hon minns har beskrivits som startskottet för genren magisk realism. Nu kommer den för första gången i svensk översättning.

I boken möter vi Ana Maria som ligger på sin dödsbädd, omgiven av sörjande. Trots att hon är död, ser hon. Hon ser sig själv och genom halvöppna ögon betraktar hon alla närstående som kommer för att ta ett sista farväl.

På en poetisk och vacker prosa skildras Ana Marias tillbakablickar på sitt liv och personerna som befolkade det. Hon minns barndomen, den första förälskelsen och den första heta passionen. Hon ser tillbaka på sitt äktenskap, på ljuset och mörkret som funnits i livet. Hon tänker på det som aldrig blev och det hon aldrig fick. Allt detta återupplever hon i det korta mellanrummet mellan den första döden, de levandes död, och den andra, slutgiltiga, de dödas död.