Niclas Östlind – författare

Ikoner Icons innehåller mer än 600 foton ur fotografen Larsåke Thuressons arkiv om 65.000 foton. Från början av 1960-talet fram till mitten av 70-talet fotograferade Larsåke cirka 100 utländska och 200 inhemska sångartister och rock/popgrupper, varav otaliga foton publicerades i veckopressen och ett stort antal kom att användas som singel- och LP-konvolut. Boken innehåller unika foton på ikoner som bl.a. The Beatles, The Rolling Stones, The Who, Jimi Hendrix, Frank Zappa, Tom Jones, Janis Joplin, Cher, Birgit Nilsson, Cornelis Vreeswijk, Björn & Benny och Ted Gärdestad, varav många är tagna i unika och udda miljöer. Därtill innehåller boken ett stort antal artistbiografier och bildtexter samt åtta essäer författade av bland andra f.d. närings- och kulturministern Leif Pagrotsky, radiolegendaren Lennart Wretlind, modejournalisten Lotta Lewenhaupt, curatorn och fil.doktor i fotografi Niclas Östlind samt producenten och författaren Bengt Palmers. Ikoner Icons är ett omfattande tidsdokument över decennierna som aldrig tog slut, och är den perfekta boken för alla som är intresserade av fotografi och musik. Boken är både på svenska och engelska.

Boken Jens S Jensen: Samlat verk visar för första gången bredden och djupet hos en av efterkrigstidens viktigaste svenska fotografer. Under fyra decennier, från 1973 till 2013, dokumenterade fotografen och författaren Jens S Jensen (19462015) Hammarkullen utanför Göteborg. Det är en helt unik skildring av ett miljonprogramsområde och dess invånare. Jensens blick för både samhälleliga strukturer och de enskilda människornas liv och drömmar gör att dokumentationen blir en djupdykning i ett Sverige präglat av såväl rekordåren som nedmonteringen av välfärdsstaten. Med tio års mellanrum återkom Jensen till både Hammarkullen och de personer han mötte 1973. I den historia som bilderna och berättelserna formar får vi följa hur deras liv utvecklas och de förändringar bostadsområdet och samhället genomgår. I mitten på 1970-talet gjorde Jensen även en inträngande dokumentation av Volvofabriken i Torslanda, som då var Europas största bilfabrik. Han intervjuade arbetarna och företagsledningen och skildrade det slitsamma jobbet vid bandet. Dokumentationen av Hammarkullen och Volvo bildar en diptyk som handlar om två fundament i det moderna samhället arbete och boende och hur det på ett genomgripande sätt styr människors liv och möjligheter. Parallellt med de stora dokumentära projekten gjorde Jens S Jensen också en rad mer personliga arbeten. De kretsar kring relationer och barn och att skapa ett liv. Här finns också en mörk familjehistoria som sträcker bakåt till 1900-talets början, och bort till platser som Tahiti. I sin omfattande essä skriver Niclas Östlind om Jensens arbete och väver samman de olika delarna och sätter hans samlade verk i ett vidare fotohistoriskt sammanhang. Det börjar med de första publiceringarna i svenska och internationella fototidskrifter i början av 1970-talet och avslutas med medverkan i utställningen The Century of the Child på Museum of Modern Art i New York 2012 och utställningen Hammarkullen 40 år senare på Hasselblad center 2013. Boken är rikt illustrerad med återgivningar i faksimil ur Jensens böcker och ett stort antal tidigare inte publicerade bilder. Den innehåller också ett samtal om Jens S Jensens arbete och betydelse mellan fotograferna och konstnärerna Annika Elisabeth von Hausswolff, Kerstin Hamilton, Jenny Källman och Hendrik Zeitler.Boken är utgiven i samarbete med Göteborgs Stadsmuseum.

svensk och engelsk text

Verket Fotografi i Sverige 1970 2014 del 2 sammanfattar fem händelserika decennier då både fotografin och det fotografiska landskapet genomgår stora förändringar. Under denna period etableras fotografiska institutioner som blomstrar och läggs ned; dokumentärfotografin som präglar sjuttiotalet får lämna plats för ett mer subjektivt fotografi åren runt 1980, och med det postmoderna genombrottet i början av nittiotalet förändras scenen i grunden. Fotografin blir nu en del av samtidskonsten och visas på konstgallerier och museer. Diskussionen om den fotografiska bilden blir också mer teoretisk förankrad och fotografin skrivs in i ett vidare kulturellt och visuellt sammanhang. Från att ha varit ett område dominerat av män blir fotografin under 2000-talet ett fält med påfallande många framgångsrika kvinnliga aktörer. Ur ett teknologiskt perspektiv sker ett genomgripande skifte från analogt till digitalt, vilket har revolutionerat hur fotografiska bilder produceras, distribueras och lagras.Med utgångspunkt i den utställda bilden belyser studien dessa och en rad andra betydelsefulla strömningar och skiften inom fotografin. Den ger också en kultursociologisk förklaring till hur det kommer sig att fotografin har haft och har svårt att hävda sig mot andra fält och konstnärliga uttryck. Fotografin har präglats av starka meningsskiljaktigheter och aktörerna har stridit om makt och tolkningsföreträde. I den historieskrivning som Fotografi i Sverige 1970 2014 förmedlar kommer många röster och ideal till tals. Fotografi i Sverige 1970 2014 är producerat av Niclas Östlind inom ramen för den konstnärliga forskningen vid Akademin Valand. Del 2 består av tio volymer samlade i en box och tillsammans med del 1 är det en unik historisk studie.

Boken ger en fördjupande och breddad bild av den kulturhistoriska fotografins förutsättningar, strategier och ämnen och innehåller intervjuer med nyckelpersoner inom fältet. I faksimil återges även två särdeles betydelsefulla nyckeltexter för förståelse av den svenska dokumentärfotografiska traditionen, av Göte Ask och av Sune Jonsson, texter som länge varit mycket svåråtkomliga.

Boken Ralph Nykvist: Helsingborg, Sverige, världen. Fotografier 1963-1993 är den första större presentationen av en av landets mest egensinniga fotografer. Ralph Nykvist har från mitten av 1960-talet och framåt fotograferat människor på gator i städer där han bott eller besökt. Det finns en ovanlig humor och värme i Ralph Nykvist bilder. Att hans blick för vardagens absurda sidor förenas med en enastående förmåga att komponera i fotograferingsögonblicket skänker dessutom bilderna en särskild dynamik. Många känner Ralph Nykvist bilder från böckerna I Sverige (1976) och Karnevalen i Venedig, som han gjorde tillsammans med Anders Petersens 1991, men också från åtskilliga reportage från München, Moskva och Irland andra platser publicerade i tidskriften ETC på 1980-talet.  Av bokens drygt 110 bilder har ett stort antal aldrig tidigare visats. Den innehåller också en essä skriven av Niclas Östlind som sätter in Ralph Nykvist arbete i ett vidare fotohistoriskt sammanhang, och lyfter samtidigt fram den stora betydelse Helsingborg hade för svensk fotografi under 1970- och 80-talet. Här fanns bland annat redaktionen för tidskriften Aktuell Fotografi och Fyra Förläggare, som gav ut bokserien Aktuell Fotolitteratur ett sammanhang där Ralph Nykvist hade en given plats.

Time and place have a central significance in Lennart Dureheds work, manifested in his titles which mostly refer to cities or neighbourhoods and years. He often utilises reflections to great effect, a sites surroundings mirrored by glossy facades of glass and metal. This creates visual layers and, like a montage, ambivalent spatialities arise. Buildings are seldom depicted in their entirety, but as details and segments that emphasise the picture as a picture. In other words, the composition and the interplay between surface and depth aim to accomplish something more than simple documentation. The choices made by Lennart Durehed when observing his subject on the cameras focusing screen give the photographs the character of constructions with their own architecture.

Den första resan till Irland ägde rum i mitten av sextiotalet och sedan dess har Per L-B Nilsson regelbundet återvänt med sin kamera. Merparten av bilderna i detta urval fotograferades i Dublin 1967, men har också tillkommit under sjuttio- och åttiotalet i Galway, Tralee, Tubercurry och Derry. Sista bilden är från 1990, men projektet pågår fortfarande. När det gäller Chicagobilderna är tidsspannet betydligt kortare. De tillkom åren 1981 84, i samband med att Per L-B Nilsson studerade vid Institute of Design en skola med rötter i Bauhaus och där fotografer som Harry Callahan, Aaron Siskind, Garry Winogrand och David Plowden satt sin prägel. Gatan är bildernas gemensamma nämnare och motiv hör till fotografins äldsta genrer. Fotografin och den moderna staden är två intimt sammanvävda fenomen, och sedan Louis Daguerre framställde daguerreotypin Boulevard du Temps år 1838 har det föränderliga gatulivet utövat en stark lockelse på många fotografer. Det är dock stor skillnad mellan städerna på Irland där Per L-B Nilsson fotograferat och Chicago, vilket bilderna tydligt visar. Mest iögonenfallande är skalan: husens höjd och gatornas bredd, men också tätheten och flödet av reklambudskap. Det är som om varje gathörn i Chicago genomströmmas av stadens storlek och den rastlösa energi som mängden av människor genererar. Även här finns dock ödetomter och platser där tempot och stämningen är en helt annan en kontrast som snarast förstärker det övergripande intrycket. Men gatufotografins drivkraft är inte i första hand att skildra staden, utan att fånga sätten på vilka människorna befolkar platsen; deras rörelser och blickar, och de slumpartade möten som ständigt uppstår. På Irland har kameran ofta riktats mot barn som tagit gatan i besittning och förvandlat den till en plats för upptåg och lek. De är skitiga och vilda som en flock herrelösa hundar, utan någon annanstans att ta vägen. På Chicagos gator har de flesta en målmedveten utstrålning och deras steg en bestämd riktning. De är så upptagna av sina egna tankar och ärenden att de tycks omedvetna om varandras närvaro. Jämfört med människorna på Irlandsbilderna är åldern ofta påfallande hög och många är svarta. Platsernas karaktär har påverkat både sättet att fotografera och bildernas uttryck. Den grå dagern och regnet som stilla eller häftigt har förvandlat de asfalterade gatorna till vattenspeglar skänker Irlandsbilderna en tonskala av ett helt annat slag än Chicagos skarpa ljus och hårda kontraster. För en fotograf med Per L-B Nilssons inriktning och intressen sker en väsentlig del av det skapande arbetet i mörkrummet. Med djup kunskap om de fotografiska processerna har han förstärkt dessa egenskaper, bland annat genom sättet att framkalla filmen och valet av fotopapper, vilkas specifika kvaliteter bidrar till Irlandsbildernas mjukhet och den djupa svärtan i Chicagobilderna. En annan skillnad ligger i förhållandet mellan fotografen och motivet. I bilderna från Irland befinner sig kameran i ögonhöjd och direktheten ger en känsla av samspel och ett gemensamt rum. Chicagobilderna är fotograferade på ett helt annat sätt. Den låga eller höga blickpunkten men också växlingen mellan vidvinkel och teleobjektiv betonar betraktarpositionen och ökar distansen till motivet. Skillnaderna gör att serierna inte bara har två olika tonlägen, utan också vitt skilda rytm. (Text på svenska och engelska.)

It´s probably a combination of the material and the special way in which colors are rendered that gives Polaroid images their often jewel-like aura. It´s a quality that is there almost independently of what the image depicts, although the motif can further boost this effect in quite a palpable way. This is very much the case when it comes to the series of photography that Bengt-Arne Falk created during a particular period at the beginning of the 1980s. Although Bengt-Arne Falks photography from the early eighties share both an inner relatedness and outer similarities - also marked by the distinctive look of Polaroid material - each image is unique. Partially in the sense that the photographs, just like daguerreotypes, only exist in one physical copy, and partially because the motifs are encapsulated in a way that makes one feel like one is looking into a completely unique and demarcated world. It is a feeling that is not unlike the one felt when confronted with a model or when looking into a doll s house. In Falks photographs the camera lens has more often been pointed at things than people and the objects seem to have been chosen because they convey more than what is visible at first glance. Among them we find a fencing mask, a fountain pen, the black tip of a shoe, a negligee, and a crystal carafe. Objects that reflect a fascination for things as traces, alluring objects that evoke desire of an almost fetishistic nature. It is also about the light and materials, disguises and pleasurable role-playing. Everything is a serious game.

Geschwind developed a unique technology for creating reality animations . Using sound and light to create animations of real things in the physical space. The result is for example dancing brooms or popcorn appearing to pop. Just like in the classic artistic trompe l oeuil technique, the works are experienced as true, while you simultaneously understand that you re being tricked. Peter Geschwind (1966 2021) lived and worked in Stockholm where he had great influence on the field of art. In his artistry, Geschwind explored a variety of materials and techniques. He often reused everyday objects that he redefined and charged with new meanings. The usually low-tech, works have a D.I.Y. feel, playing with popular cultural references, in which humour as well as melancholy are present. Geschwind had a background in music sound, rhythm, and pulse are constantly present as an additional dimension in his artistry.  Published in collaboration with Bonniers Konsthall in conjunction with the exhibition After Image . English and Swedish editions available.