Svenska barnboksinstitutet - Böcker

Det är dags att läsa Astrid Lindgrens texter med moderna vetenskapliga ögon! Astrid Lindgrens berättelser har under lång tid haft en given plats i skolans undervisning. Nya läsningar av Astrid Lindgrens författarskap befäster detta men visar samtidigt att det finns många olika sätt att läsa Lindgrenberättelserna och att det finns mycket mer att upptäcka i dem.

Antologin belyser hur läsningen av Astrid Lindgrens texter påverkas av samtida perspektiv utifrån bland annat genus-, etnicitet- och flickforskning. Boken tar ett samlat grepp på Astrid Lindgrens författarskap och visar hur man kan arbeta med texterna i klassrummet.

Genom antologin får läsaren exempel på nya teoretiska ingångar. Här finns exempelvis en ekokritisk läsning av Ronja Rövardotter, ett intermedialt perspektiv på mamma Alma, liksom en jämförelse mellan grundskolans flitigt lästa LasseMaja-svit och Kalle Blomkvist. Vidare diskuteras frågor som hur text och bild hänger samman, vad en klassiker är samt vad som händer vid bearbetning av texter. Författarna visar hur man kan läsa Astrid Lindgrens berättelser på olika sätt och därigenom få en större förståelse för hur de är skrivna, i vilken kontext de finns och har funnits samt hur man själv bidrar till en text vid läsningen.

Antologin belyser att det är viktigt att prata om det man läser och hur man läser. Genom litteratursamtalen kan vi flytta blicken och upptäcka något nytt. Därför finns det i slutet av varje artikel i antologin också diskussionsfrågor som stöd för att diskutera och arbeta vidare med texterna.

Sagt om boken"Vi bjuds på moderna tolkningar av Lindgrens verk såsom en ekokritisk syn på Ronja Rövardotter och maktstrukturell titt på detektivromaner för barn utifrån Kalle Blomqvist. Texterna är relativt akademiskt hållna men välskrivna. Nästan alla kapitel avslutas med diskussionsfrågor. Innehållet är förvisso intressant men väldigt anpassat för bokens huvudmålgrupp. Är man bara allmänt intresserad av Lindgrens verk finns det mer lämpliga böcker. Men denna skulle helt klart kunna bli en kursbok på lärar- och litteraturvetenskapsutbildningar." Daniel Gustavsson, lektör, BTJ-häftet nr 3, 2016.

Om författarnaBokens redaktörer Helene Ehriander och Martin Hellström är lektorer i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet. De har under flera år undervisat på kurser i Astrid Lindgrens författarskap. Övriga författare är framför allt disputerade och doktorander verksamma vid olika universitet.

Tove Jansson reviderade de tidigare utgivna muminböckerna och lät ge ut dem på nytt 1967. Resultatet, muminsviten, analyseras här av litteraturvetaren Rehal-Johansson. Vad hon finner är en konstnärligt genomarbetad svit om roller, identitet, familjelivets villkor och konstnärskapets pris. Tove Janssons muminverk -- det är både de sexton olika muminböckerna från Småtrollen och den stora översvämningen 1945 till Sent i november 1970, och framför allt muminsviten, den åtta böcker långa familjeroman som Tove Jansson gav ut 1968--70. I den slutliga sviten har Tove Jansson inte bara finslipat sina litterära kompositioner. Hon har också förvandlat de ursprungliga historierna om lustiga figurer på vådliga äventyr i märkliga miljöer till en romansvit om frihetens möjlighet och omöjlighet, familjelyckans pris och konstnärskapets villkor. Dessutom har hon psykoanalyserat sin muminfamilj och delat med sig till läsarna av resultatet. Agneta Rehal-Johansson visar i sin avhandling hur Tove Janssons återskapande av sin egen lyckliga barndom i muminböckerna förändras i mötet med den litterära idylltraditionen och efterhand blir alltmer dubbeltydigt. Vi får också följa hur den soliga sommardalens ständiga metamorfoser till slut utmynnar i en gråtrist vardag, där den lyckliga muminfamiljen bara är en vemodig godnattsaga för en liten homsa, ensam i världen. Agneta Rehal-Johansson är född 1951. Hon är forskarutbildad vid Litteraturvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet men är numera verksam vid Södertörns högskola.

Modernismen är en viktig del av den moderna bilderbokens estetik, men bilderboken är också ett mångfasetterat uttryck för sin tid: den interagerar med de nya tekniska uppfinningarna och visuella kulturer inom formgivning, underhållning och propaganda och ger därmed prov på olika sidor av barnets, barnkulturens och bilderbokens position i den unga konstnärsgenerationen. Elina Druker (f. 1970) är litteraturvetare vid Stockholms universitet, inriktad mot barnlitteratur och bilderboken, och har en bakgrund som bildkonstnär. Hennes doktorsavhandling Modernismens bilder bygger på studier av ett omfattande material av bilderböcker och illustrerade barnböcker och är den första samlade jämförelsen av bilderboken i de nordiska länderna. Svenska barnboksinstitutets skriftserie nr 103

Under 1800-talet betraktades barnen som samhällets framtid. Genom att reformera barnuppfostran hoppades man kunna skapa nya kvinnor och män. I både barn- och vuxenlitteraturen användes beskrivningar av barndom, uppfostran och uppväxt för att utforska könens och sexualitetens gränser, men också vad det innebar mer allmänt att bli och vara människa. Genom att uppmärksamma barnets och barnlitteraturens roll i den litterära debatten ger Maria Andersson här ett nytt perspektiv på tiden kring förra sekelskiftet. För de kvinnliga författarna innebar perioden ett genombrott och större möjligheter att påverka samhällsutvecklingen. Amanda Kerfstedt, Helena Nyblom och Mathilda Malling tillhörde de författare som gjorde uppmärksammade inlägg i debatterna om könens natur, familjeideal och sedligheten, men vars författarskap i dag till stora delar fallit i glömska. Andersson behandlar tidigare omskrivna texter, som Mallings Berta Funcke och Nybloms sagor, sida vid sida med helt bortglömda verk, som Kerfstedts banbrytande transvestitroman Reflexer. Att bli människa ger en komplex och motsägelsefull bild av sekelskiftets litteratur och samhällsliv. Skiljelinjerna mellan manligt och kvinnligt, mellan sedligt och osedligt, och mellan oskyldiga barn och erfarna vuxna var aldrig entydiga utan måste ständigt vidmakthållas och konstrueras på nytt. I litteraturen skedde förhandlingar, prövningar och gränsdragningar som exponerade spänningar i 1800-talets före­ställningar om barn, sedlighet och kön samtidigt som de omdefinierade begreppen för att anpassas till en ny tids krav. Maria Andersson (f. 1973) är verksam som forskare och lärare i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Att bli människa är hennes doktorsavhandling.