Ulf Persson – författare

Filosofi är ett ämne som spänner över många områden. I Filosofera! får eleverna möta tidlösa eviga frågor och möjlighet att utveckla sina förmågor att diskutera, tänka och argumentera för att på så sätt delta i det filosofiska samtalet på ett roligt och inbjudande sätt.

Filosofera! är indelad i sex delar: existens, kunskap, vetenskap, etik, samhälle och språk. De sex delarna kan läsas fristående eller i den ordning som passar. Varje kapitel inleds med ett verklighetsnära exempel och har genomgående elevfrågor av varierande komplexitet. Kapitelavslutningen innehåller sammanfattning, ordlista och instuderingsfrågor.

Filosofera! är skriven för gymnasieämnet filosofi, i enlighet med GY25, och kan med fördel användas både på nivå 1 och nivå 2.

Filosofera! är skriven för gymnasiekursen Filosofi 1. Boken ger eleverna verktyg för att upptäcka och granska grundläggande värderingar. Innehållet är uppbyggd kring olika teman som existens, verklighet, kunskap, vetenskap, samhälle, nutid och språk. Alla texter utgår från konkreta exempel och frågeställningar. Utifrån dessa förs resonemang där relevanta filosofers tankegångar presenteras. Den pedagogiska strukturen är tydlig med sammanhållande ingresser, förklaringar i marginalen, frågor att filosofera över parallellt med läsningen, sammanfattningar och frågor på texten.

Detta läromedel är i enlighet med Gy11. Det finns även i en ny upplaga för ämnesplanerna enligt Gy25.

I den här boken fokuserar vi på offentliganställda civila tjänstemän, sådana som verkar inom statlig och kommunal förvaltning. Men alltså inte i krigsmakten. Även så är detta en minst sagt bred kategori som fokus. Man får tänka sig att tjänstemannen, av valfritt kön eller inte, är en person eller en funktion som står närmare politiken, ledningsgruppen, direktionen, verkschefen än den övriga personalen. Var gränserna går, uppåt och nedåt, kan vara flytande. Den typiske tjänstemannen är en handläggare snarare än en beslutsfattare, och tar han/hon beslut är det i allmänhet på delegation. Om den övriga personalen befolkningen utgör en majoritet eller en minoritet, torde vara historiskt bestämt.

Det finns flera goda skäl till valet av skönlitteratur som källmaterial. I diktens och fiktionens form framträder ofta drag i samhällslivet och de sociala relationerna som annars inte uppmärksammas, antingen för att de tas för givna eller för att man inte vill tala om dem. Kanske kan man inte. Visst händer det också att de förgrovas, rentav till groteskeri. Skönlitteraturen kan dessutom vara ett effektivt sätt att komma en viss tidsanda in på livet och bli varse hur den har förändrats och till slut upplösts. Män och kvinnor som skriver noveller, romaner och poesi har inte sällan själva haft erfarenheter av tjänstemannajobb eller kanske tillhört någon profession som fått dem att se ned på, och inte sällan förlöjliga, företrädare för mer okvalificerade tjänstemannasysslor.

Honoré de Balzacs roman Les Employés (Byråkraterna, 1838) lär vara den första skönlitterära framställning som gör tjänstemän i staten till berättelsens huvudpersoner i Balzacs övriga produktion vimlar det annars av litteratörer, kurtisörer, aristokrater, konstnärer, arrivister, bankruttörer, militärer, entreprenörer. Tjänstemannen var då ännu ett maktens redskap, kanske till och med manipulatör, och servilitet snarare än självständighet tycks ha varit hans emblem eller varumärke. Det har förstås inte uteslutit sådana kvaliteter som briljans, intelligens, handlingskraft när det kommer till kritan och en konkret uppgift måste lösas. Balzacs hjälte, Rabourdin, har ett projekt: han vill halvera statsförvaltningens storlek och fördubbla dess skatteintäkter (och naturligtvis blir det bråk).

Men i skildringar av tjänstemän förekommer också olater som långsamhet, indolens, viktigpetteri, trälsinne, konflikträdsla, osjälvständighet litet om vart annat. Hunsade, obefordrade kanslister dräller det av i den ryska litteraturen, liksom sluskar, eviga studenter, suputer.Nej, någon enhetlig grupp med självfallen solidaritetskänsla får vi inte syn på i litteraturen, och det hade vi inte heller väntat oss. Vad vore det för litteratur i så fall?

Medverkande:Beata Agrell, Åsa Arping, Anders Björnsson, Stefan Bohman,Anna Cregård, Eva Fjellander, Anders Hammarlund,Anna Hedlin, Lars Karlsson, Rolf Lind, Johan Lundberg,Per Lundin, Lennart J. Lundqvist, Stellan Malmer, Anna Nyberg,Östen Ohlsson, Ulf Persson, Björn Rombach, Johanna Schiratzki,Karin Svedberg Helgesson och Anna Maria Ursing

I takt med att andelen äldre i befolkningen blir större förväntas kostnaderna för äldreomsorgen att stiga. Samtidigt minskar andelen i förvärvsarbetande ålder, vilket medför en långsammare ökning av välfärdens intäkter. För att möta framtidens behov behöver därför äldreomsorgens arbetssätt förändras. Men vad värderar de äldre idag och vilken typ av omsorg kommer framtidens äldre att efterfråga?     

Med utgångspunkt i tidigare forskning diskuteras här metoder för att kartlägga individers preferenser för äldreomsorg. Författarna ser närmare på vad äldreomsorgen kan lära från metoder som används inom andra områden. De presenterar också vad forskningen hittills säger om vad som ger mest värde i äldreomsorgen.  

Ulf Persson är professor i hälsoekonomi och senior advisor vid Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi (IHE), och Sara Olofsson är doktor i hälsoekonomi och forskningsledare vid IHE.  

Rapporten är en del i SNS forskningsprojekt Vårdens och äldreomsorgens organisering och finansiering.

Det påstås att den viktigaste tiden i en människas utveckling är de första tio åren.

Om det nu är på det viset är det bara en sak att göra.

Gå tillbaka.

Till Malmö.

Till 1950-talet.

Till Rådmansgatan 15 G.

G som i Gustav.

Genom detaljerade och kärleksfulla återblickar tar Ulf Persson med läsaren till ett svunnet Malmö, där han med hjälp av humor och begrundan låter varje minne blir en del av en större berättelse om tidens gång

Presentation:

Ulf Persson är Malmöbon som sedan länge är bosatt i Trelleborg. Men som pensionär flyttade han till Helsingfors, för att sedan flytta tillbaka till Trelleborg igen. Inte nog med det – han längtar ständigt till London. Denna splittring gör att han inte riktgt vet var han hör hemma. Men det var i Malmö allt började!